Vecka 25 Midsommar, utländskt besök, jakten på salt sill!

De gamla kanonerna i Ystad

Oj! Nu var vi där igen! Tiden har bara rusat iväg. Det är hela tre veckor sedan förra veckobrevet som nu mest börjar likna ett månadsbrev – Skärpning utlovas. Men jag kan bara skylla på på omständigheter som ligger utom min kontroll, alltså force majeure, som enligt Wikepidia har följande lydelse: ”Uttrycket force majeure kommer från franskan (uttal: [fɔʁs ma.ʒœʁ]) och betyder egentligen ’större/högre makt’. Det motsvaras av liknande termer på andra språk, som tyska höhere Gewalt, engelska act of God (egentligen ’Gudagärning’) och  latin vis major. Termer i äldre svenska lagtexter är högre hand och övermakt”.  Och jag instämmer till fullo. Men nog om detta vi försöker oss på en rekonstruktion av de gångna tre veckorna.
Vecka 23, juni månads första vecka blev en vecka fylld av en mängd praktiska göromål; bankärenden, möte med revisorn, besiktiga bilen (som klarade sig igenom), jaga bilder på militära förpackningar med Mariekex, göra annons till Beredskapsmuseet och lite till. Mellan varven blev det också skrivit en och annan rad i bokmaterialet.

Det gamla soppköket. Någon som vet bakgrunden?

Vecka 24 började i stor stil med uppackning vid hemvärnsgården i Malmö som nu skall avvecklas. Här fanns en mängd roliga och intressanta prylar som jag fick förmånen att gå igenom. Extra intressant var det gamla köksutrustningsdetaljerna som Alfa-kök med tillbehör och en stor tryckkoksgryta. Men det fanns också isolerkärl och kantiner av olika slag. Beträffande tryckkokaren som egentligen liknar en stor tvättgryta på hjul, skulle jag behöva lite hjälp! Är du bekant med denna typen. Tydligen framtagen under andra världskriget. Detta exemplar är tillverkat vid Olofströms bruk 1943. Användes detta av militär förband, eller var det en produkt för civilförsvaret? Någon?

Veckan blev också en vecka då jag flängde fram och tillbaka för att skaffa rekvisita och ingredienser till militära recept med maträtter från ett 100-årigt tidsspann. Och visst vi kan köpa, eller beställa allt möjligt i idag, men vissa saker är nästan omöjligt att få tag på. Fundera över följande, även om du förmodligen aldrig kommer att befatta dig med det; hel salt sill, saltat kött, blecktallrikar. Stor hjälp fick jag av min lokala ICA-handlare och Johannamuseet här i Skurup. För övrigt ett trevligt nostalgimuseum, sprängfyllt med ”gamla” prylar, dock inte äldre än att man själv minns dem!

Den gamla lanthandeln på Johannamuseet. Foto: Per Tärnqvist.

Här fanns gamla konservburkar, tallrikar och bestick. Perfekta prylar till fotografering. Inne bland hyllorna i den gamla lanthandeln fann jag t o m en ”äldre” burk med leverpastej, en burk som väl de flesta av oss känner igen. Jag fick också låna med mig lite beskick och en gammal emaljtallrik för fortsatt fotografering. Och det var nu som jakten på salt sill började. Salt sill, eller spicken sill, som et också kallas var ju en stapelvara inom den militära världen vid slutet på 1800-talet och en bit in i 1900-talet. Sill, potatis och grovt bröd var vad soldaterna utspisades med ganska ofta. Givetvis ville jag illustrera bokens text kring detta med just några bilder på salt sill och potatis. Nu var det ju så att den moderna världen numera kräver bekymmersfri mat. Vi skall inte behöva ”plocka” för mycket med maten och därför att det mesta nu tillrättalagt för en och snabb konsumtion. I mitt fall betydde detta att salt sill idag bestod av fina filéer, förpackade i designade plasttråg eller burkar. År 1900 var den saltade sillen helt, eller endast med avtaget huvud. Den saltades alltså orensad och varvades i saltlake i trätunnor. Men var finna sådan sill idag? Det blev en tur till lite olika affärer i omgivningen, men svaret var alltid detsamma. Men alla hade givetvis upplevt den hela sillen!

Sist på dagen, egentligen på väg hem från Trelleborg stannade jag till hos ett rökeri och fiskeri en bit bort från mitt hem – Tullstorps rökeri. Ett ställe du definitiv inte skall missa om du är i trakterna! Jag tänkte överraska med lite god varmrökt lax, romsås och nya potatis till kvällen. Fiskaffären/rökeriet är också känt för sina fiskinläggningar så jag passade givetvis på att fråga om just hel salt sill. Njaa…de hade givetvis fileer eftersom de anrättade sina sillinläggningar just från saltade fileer. Men kvinnan bakom disken kom att tänka på några släktingar som kanske kände någon, som kände någon. Och se på f-n plötsligt visade sig att någon fortfarande saltade in sin egen sill på gammeldags vis. Vi avtalade att hon skulle komma förbi dagen efteroch leverera två salta siller. Det blev redan samma kväll, eftyersom jag inte var hemma så placerade sillen i brevlådan. Därmed var nästa dags fotografering räddad!

Salt sill och kokt potatis. Så här ser det ut innan redigeringen.

Dagen efter var den stora fotograferingsdagen. Utöver sill med potatis skulle det även lagas två grytor med kött, dels Karolinergryta och dels Skölds enbärsgryta. Dessutom var jag nyfiken på Pansarsoldatens pastasås och hade planerat detta som kvällsmat. Så tidigt på morgon började arbets med att hämta in alla tillbehören inför matlagningen. Det gällde ju att få igång ”koket”. Efter att ha skurit 4 kilo högrev i lagom tärningar, dels 1 x 1 x 1 cm och till det andra receptet i 2 x 2 x cm var det dags att bryna kött och därefter ner i grytorna.

2½ kilo högrev, hälften av köttet som skulle tärnas!

Sedan kunde jag börja förberedda fotograferingen genom att rigga upp fotograferingsplatsen i köket med bakgrund och lampor tillsammans med kamror och stativ. Sedan gällde det att få maten färdig och planera fotograferandet. Maten skall ju fotograferas när den är varm. För att krångla till det ör mig själv skulle dessutom maträtterna ”plåtas” i olika utspisningskärl som tallrikar och snuskburkar som dessutom skulle stämma överens med rättens tidsperiod.

Efter att ha rensat sillen blev det dagens första fototillfälle – salt sill rakt upp och ner. Därefter skulle den skäras i bitar och fotograferas till sammans med oskalad kokt potatis på passande underlag. Sedan gällde det också att undvika få sill på händer eller underlaget eftersom smak och lukt från denna inte var speciellt trevligt (dessutom gillar jag inte salt sill!). Men det gick bra och det blev lite trevliga bilder.

Det är bara att välja "Dagens lunch".

Fram mot eftermiddagen började de båda grytorna bli färdiga och det var dags att arrangera dessa för fotografering. Det var pappertallrik, snuskburk och snuskburk med plastpåse som gäller. Vi är ju framme vid 1990-talets militära mat. Men det blev också några bilder på maträtterna upplagda på kantinens plåt- och platstallrikar.

Karolinergryta, eller kalops variant 29

Sedan återstod inget mer än att fylla extrafrysen med dagens matlagning för att sedan tillaga Pansarsoldatens pastasås som jag från början var lite skeptiskt till men som fick fullt godkänt av min sambo. Jag tror att dagens matlagning visade på en sak som saknades; och det var den hunger man hade efter en lång dags övningar i fält och man fick köa upp för utspisning. Maten som då serverades smakade visa dagar helt gudomligt, eller så var det hungern som gjorde det till en kulinarisk upplevelse. Därmed va ren vecka i matlagningens tecken till ända och det var dags att sikta in sig på en vecka som innebar besök av av en kollega från USA och en rundtur i det befästa Blekinge.

Terry McGovern är medlem i Coast Defense Study Group, CDSG som ägnar sig åt studier av det amerikanska kustartilleriet. Jag har under flera år haft kontakt med Terry och bland annat byter vi tidningar sins emellan. Nu skulle han alltså komma till Sverige och Danmark. Jag har under många månader hjälp han med att få till ett program. Han reste tillsammans med sin fru och tre döttrar så det var inte alldeles självklart att dagarna skulle ägnas åt bunkrar och artilleriställningar. Han började sitt besök i Stockholm där bland annat kollegan Lars Hansson visade honom Stockholms kustförsvar bl a ute på Rindö och Värmdö.

Tjusigt övernattningsställe i Karlskrona.

Jag tog mig till Karlskrona och fick först några timmar för mig själv som jag slog ihjäl på Marinmuseum. Tyvärr inget museum i min smak, då det i stora drag mest handlar om den gamla tidens seglande örlogsfartyg. Visst det finns en modernare del också, men denna är mest den nya tidens High-tech utställning med bild och ljud. Dock fanns det lustigt nog en liten monter med några militära konserver(!). Jag avslutade besöket med lunch i museets restaurang i foajen där det serverades Boeuf Bourguignon, eller lite vanvördigt kalops på franska.

Marin restaurang på Marinmuseum

På eftermiddaggen sammanstålade jag med Terry i ett sommarstrålande Karlskrona och började direkt med att ta oss till Västra Hästholmen. Tyvärr fick fick vi nöja oss med att beskåda anläggningen från utsidan eftersom det är ”omöjligt” att få tillstånd och hjälp med ett besök. Ochc det var inte bara här som det var ”omöjligt” även dagen efter då vi skulle besöka Aspö med batteri Ellenabben, Gruvan och rörliga KA-museet hade det visat sig vara lika svårt att till stånd besöken. När det gällde batteri EN och Gruvan blev det bollspel mellan FortV och Statens Fastighetsverk. Ingen ville ta  i frågan och man hänvisade till varandra. På KA-museet hänvisade man till att man öppnade för säsongen den 25/6 och att det var Lövmarknad i Karlskrona(!). Så vi fick göra turen utan att komma ner, eller in i anläggningarna.

Amerikanska kryssaren Normandy utan för Kungsholmens fort

Det blev morgonfärjan kl 730 till Aspö där vi på vägen ut kunde beundra den amerikanska kryssaren Normandy som ankrat upp på redden, utanför Kungsholms fortet för proviantering och besök i staden. Efter den korta färjeturen tog vi sedan i rask takt batteri Jutudden, batteri Hyttorna, Ellenabbsfortet, 1 pjäs i batteri EN och avslutade med pjäsbrunnen i batteri Aspöberg inne på KA-museets område. Här fick vi också chansen att titta på endel av pjäs- och fordonsuppställningen utanför. Därefter blev det ett stopp vid öns affär för lite uppfriskande vatteninköp.

Väntans tider sedan 2003. 7,5 cm tornpjäs m/1957

Efter fyra timmar på Aspö var dte dags att återvända till hotellet för utcheckning och därefter väntade en 3 timmars bilresa till Helsingborg och Beredskapsmuseet. Vi anlände till museets strax efter klockan fyra och kollegan Johan A väntade tålmodigt, trots att det var efter museets stängningdags. Medan jag njöt att en kopp kaffe tog Johan med Terry på en rundvandring runt museet. Dagen avslutades med en gruppbild framför en av museets stridsvagnar.

Familjen McGovern fram Beredskapsmuseets stridsvagn.

Så nu återstod bara att ta sig hemåt och förberedda midsommarens efterlängtade sommarmat. Sill, nypotatis och jordgubbar är svårslagna favoriter, så här under sommaren. Men det blev lite korv under de gångna veckorna. Först en ihopköpt ”fältlunch” med kollegorna där allt inhandlades på en Statoilmack.

Inte alldeles fel - en fältlunch från bensinstationen.

Om fältlunchen smakade bra så behövs också ett avskräckande exempel från besninstationernas matvärld. Här en grillkorv med mos. På frågan om jag önskade lite moskrydda ”dränktes” alltsamman i någon märklig kryddblandning(!) Men hungern har inga lagar och man fick en liten paus, även om både korv och plats kunde varit bättre.