Vecka 38 – Pansarplåt och dieselångor!

Det blev en vecka som i mångt och mycket kom att handla om stridsvagnar, eller rättare sagt pansarfordon. Veckans första dagar avlöpte som vanligt med lite blandade praktiska göromål. På måndagen lyckades jag ta mig till Ystad och fotografera den ”nya” matsalsbyggnaden på regementsområdet. Numera är byggnaden verksam i någon form av utbildnings- och kompentensverksamhet. Jag lyckades passa in det tidsmässigt så att jag kunde njuta av den lokala delikatessen ”Kebakrulle med falafel” vid den inhemska restaurangen Ali Ba Ba!

Och det var ganska skönt att sitta ner vid den gamla husvagnen, som fungerade som gatukök, och njuta av den välmatade kebabrullen med falafel. Kladdigt, starkt men ack så gott!

På torsdagseftermiddagen var det så dags att dra upp till Beredskapsmuseet och Djuramossa för några timmars sömn innan den tidiga starten mot Skövde och högtidlighållande av Pansarvapnets 70-års jubileum. Start i tidiga gryningen för att nå regementsstaden Skövde med P 4 och Markstridsskolan strax före kl 11. Det blev lossning av ”vår” stridsvagn direkt och kontroll så att allt fungerade. Med på resan var givetvis Sven-Arne, ur Pansar-Persons, Max och Johan samt de viktiga underhållsdelarna och moraliskt support Birgitta och undertecknad.. När kontroller och annat var avklarat var det dags att åka till den stora matsalen för lite utspisning.

Som så vanligt i sådana här sammanhang fungerade logistiken inte riktigt fullt ut. Den ”avprickningslista” som skulle finnas i matsalskassan fanns givetvis inte. En provisorisk lista fixades i all hast och vi kunde äntligen njuta av maten som egentligen pasta med någon form av kött-pasta-sås. Jag valde bort pastan och satsade på kokt potatis med pastasås vilket inte var så dum som det lät. En snabb kopp kaffe innan det var dags för eftermiddagens repetitioner av den defilering av pansarfordon som skall ske under lördagen. Det gällde ju att få all fordon på plats – och i rätt fastställd ordning. Först stridsvagnar i tidsordning. Därefter pansarskyttefordon och sist pansarbekämpning. Även detta i tidsordning. Redan på motorplan kunde vi höra en del vagnar som trilskades, och det skulle fortsätta. Så var det då dags att rulla ut för generalrepetitionen.

Birgitta och jag körde och parkerade vid utgångsplatsen, dvs där vagnar skulle påbörja sin defilering med ungefär 30 sekunders mellanrum. Och det var en verkligt imponerande syns som spelades upp längs den asfalterade vägen som löper från markverkstaden in genom regementsområdena. Inte mindre än ett 25-tal fordon deltog i förbimarschen.
Efter paraderingen var det uppställning på ett speciellt iordningsstältt grusfält där de besökande skulle ha möjlighet att kika närmare på vagnarna under lördagen.

Efter övningen var det återfärd och inställning av fordon och materiel och sedan var dagen slut och det var dags för inkvartering i vår förläggning. Efter uppvisningen på Revingehed för ca 2 veckor sedan med logementsförläggning och egna sängkläder var det här som att checka in på lyxhotell. Trevliga lägenheter med vardagsrum och kök samt två mindre sovrum. Komplett utrustade med allt som behövdes. Middag på stan var utsatt till klockan 19 så vi passade på att njuta några goda öl innan det var dags för avfärd till restaurang Benidorm.

Redan förrätten signalerade att det var lite si-och-så med stället. Toast Skagen med kräftstjärtar! Ett riktigt helgerån i den gastronomiska världen! Det smakade fortfarande gott, med det var ingen toast Skagen. Varmrätten blev också ett äventyr. I meny fanns det under varje maträtt ett vinförslag, men dessa viner fanns inte på restaurangen! (?) När jag försökte beställa ett glas rött vin till varmrätten visade det sig bara finnas ett enda rött vin att välja på, så det fick bli genomgående öl till maten.

Efter maten så jag fram mot en god kopp espresso, till och med en dubbel. Koppen kom, ganska stor sådan och med misstänkt mörkt löddrigt skum. Vänta nu här… det är ju pulverkaffe. Det var förmodligen Nescafe av något slag och det smakade därefter. Ett försök att protestera emottogs med oförstående axelryckning och leende och hänvisning till språkförbistring, dock ströks espresson från notan.

Det blev en god natts sömn följd av en tidig frukost i den stora militärrestaurangen som var fylld av soldater i uniform, en ovanlig syn. Men så är ju Skövde också en av våra största garnisonsstäder. Efter frukosten var det dags att förberedda för dagens stora begivenhet. ÖB,s besök och förbimarschen. När klockan började närma sig 10 var det dags för fordonen att inta sina utgångsplatsen. Birgitta och jag letade oss upp till ceremoniplatsen där bl a ÖB skulle tala och musikkåren spela. Jag lyckades krångla mig in framför folkmassorna och fick en bra placering för att kunna få en skaplig bild när stridsvagn passerade ÖB.

Efter några, i mitt tycke, ganska långa tal var det så dags för defileringen att börja. Döm om min förvåning när jag får se ÖB försvinna bort med raska steg. Så det blev en förbimarsch utan ÖB och det var istället P 4 regementschef och Marksstridsskolans chef som tog emot paraden.

Det blev en imponerande samling panasarfordon som efter förbimarschen ställde upp på utställningsområdet. Det dröjde inte länge förrän det vimlade av besökare som ville veta allt om vagnarna, inte minst om den något ovanligt modell 42, som var vår vagn.

Johan hade förberett med stora skyltar som berättade om vagnen och renoveringsarbetet, något som många av besökarna uppskattade. Vi fick också besök av välmaskerade krigare av båda könen och jag kunde givetvis inte låta bli att föreviga händelse.

Så eftermiddagen förflöt snabbt och det blev ett slut och allt skulle nu lastas, surras, säkras och göras klart för förflyttning. Det gick snabbt och smärtfritt. Efter ett snabbt avsked till de övriga deltagarna var det bara dags att tömma vår förläggning, lasta privatbilarna och börja den långa resan hem.

Ett tack till kollegorna från militärmuseet i Hässleholm och Arsenalen i Strängsnäs för två trevliga dagar. Låt oss hoppas på liknande arrangemang. Kanske när det blir dags med pansarvapnets 100-årsdag?
Avslutningvis bara en liten bild från en unik ”släktträff” delar av familjen 1942:

Så tack till alla, speciellt Johan, Sven-Arne, Max och Birgitta för några trevliga dagar. Nu stundar Polen och Ostwallen tillsammans med kollegorna Ola och Lars D i kommande vecka. Men innan dess skall vi hinna med lite annat också bl a föreläsningar i Höllviken.

Tills vi läses nästa gång önskar jag trevliga höstdagar
Leif H