Vecka 42, 43, 44, 45, 46 och 47! Det var länge sedan!

Arromanches - ett måste för varje Normandiebesökare.

Arromanches - ett måste för varje Normandiebesökare.

Man skall egentligen inte börja leta efter bilder som bilden ovan. Plötsligt vill man bara tillbaks till invasionskusten och Normandie. Det var en skön dag där uppe ovanför den konstgjorda hamnen i Arromanches. Jag njöt min medhavda lunch och tänkte på de soldater som fick kämpa för sitt liv här. Idag är platsen ett av de stora turistmålen i Frankrike när det gäller militärhistoria.
Men varför då en bild från Normandie? Jo det är dags igen att resa till platsen för en av militärhistoriens största och mest uppseendeväckande händelse. 13 – 21 april, nästa år kan du åka med FORT & BUNKER och Beredskapsmuseet till bland annat denna spännande plats. Resan sker med Hyllinge Buss bekväma långfärdsbuss och inkvartering är på bra hotell i Caen, precis intill invasionsområdet. Är du intresserad så skicka ett mail till info@bunker.nu eller info@beredskapsmuseet.com så reserverar du en plats. De tidigare resorna har snabbt blivit fulltecknade och därför har vi nu för 2013 valt att satsa på en lite större grupp, och lite bekvämare boende.

Så och nu över till en sammanfattande återblick på de gångna veckornas försök att få till ett veckobrev. Så här skrev jag den 7 november vid besöket i Stockholm:

Sitter på hotellrummet i Stockholm, och det är onsdagen den 7 november. Efter ett par hektiska veckor har det äntligen blivit lite tid över till att komma i kapp med veckobrevet, eller veckobreven. Jag tar mig friheten att slå ihop de gångna veckorna till ett litet sammandrag.

Året sista nummer av FORT & BUNKER har äntligen blivit lämnat till tryckeriet, och det är väl en av orsakerna till att tiden inte räckt till. Man tycker alltid man har så gott om material när man skall påbörja arbetet, men upptäcker snabbt att det räck en er inte till på långa vägar. Det tar också långt tid att kolla upp material, och det kan också bli så att man i sista stund måste lyfta ut en artikel.

Men nu ligger den hos tryckeriet och det röjer ca 2 veckor innan det är dags att lämna den till posten. Omkring den 25 november skall den finnas hemma i din brevlåda. Något som också tagit lite tid under hösten är föreläsningar hos olika föreningar. Tillsammans med ett bildspel i Powerpoint berättar jag om t ex Skånelinjen under ca 1 timma. Som alternativ finns även berättelsen om Muskö, om man hellre vill hålla sig till marina ting. Fram över kommer också ett fördrag om Blekinge det hemliga landskapet. Detta skall ha premiär på Marinmuseum i Karlskrona under november månad.

Något som också tar tid, dock på ett spännande och intressant sätt, är skanning av fotoalbum, och enstaka bilder, som tidningens läsare (och andra med för den delen) skickat in. När det gäller fotoalbum är det ofta så att man får låna den under en tid för att hinna skanna av de intressanta bilderna. Och de intressanta bilderna kan vara många. Just nu håller jag på att skanna ett album från en man som fått sina pappas album. Ungefär halva albumet är bilder från pappans tid i det militära. Det rör sig om unge fär ett 40-tal bilder som skall skannas. Först skannar jag varje albumsida så att jag får med eventuella texter, och därefter det enskilda fotot. Tyvärr är ofta bilderna väldigt små och man behöver skanna med mycket hög upplösning. Detta för att ha lite valmöjligheter när eventuellt bilden skall använda längre fram.

Det är långa gångar djupt nere i berget under Krigsarkivet. På golvet syns den självlysande linjen.

Det är långa gångar djupt nere i berget under Krigsarkivet. På golvet syns den självlysande linjen.

Torsdag 8/11 idag hände det som ibland funderat över, men som aldrig hänt – förrän nu! Jag blev bortglömd på Krigsarkivet, längst ner i källare. I min lilla arbetsskrubb började klockan närma sig 1630 och jag packade ihop mina grejor och stängde ner datorn. Den lilla korridoren utanför skrubben var upplyst men i övrigt var allt ljus släckt. Jaha – bortglömd. Som tur är finns det självlysande linjer målade på golvet, något som jag nu lärt mig uppskatta, de var till stor hjälp på vägen genom källarlabyrinten för att nå hissen upp. Väl uppe var det nedsläckt i forskarsalen men som tur var gick dörrarna att öppna. Väl nere i foajén fick jag givetvis inte upp ytterdörren. Som tur var fanns det folk kvar i huset så jag kunde bli utsläppt. Så kan det gå när man besöker de djupa valven på Krigsarkivet.

Hann med mycket skanning i går på KrA så idag blev det lite komplettering med några bilder från det marina registret. Förmiddagen flöt snabbt undan och mitt beställda arkivmaterial skulle inte anlända förrän vid 15-tiden. Så då tänkte jag mig några timmar ”ledigt” och besöka Armémuseum. Jag är ju medlem i Armémuseums vänner så entrén är gratis. Dessutom pågår ju utställningen Mat för en hel armé, som jag gärna ville se. Så iväg dit. Utställningen låg på bottenplanet mellan kassan och restaurangen. Dörren till restaurangen stod öppen så besöket ledsagades av ett typiskt ”matsorl”. Men utställningen var inte så illa, faktiskt bättre än jag trodde. En trevlig liten grej var tunnor som stod utplacerade på några ställen där man kunde lyfta på en lucka och lukta, och sedan gissa innehållet. Svaret fanns dolt under ett litet skynke på tunnans sida. I övrigt visade utställningen en del av soldatlivet med betoning på mat och livsmedlen. Men även hygienen och sjukdomarna fick plats tillsammans med officerslivet. Utställningen bygger givetvis på museets samlingar av föremål inom ämnet och man hade plockat fram ganska mycket, Bl a kunde man se en komplett kokvagn m/16 och en bagerivagn, eller fältugn.

Utställningen Mat för en armé. Pågår ett tag till.

Utställningen Mat för en armé. Pågår ett tag till.

Så det blev en stunds kultur innan det var dags att återvända till Krigsarkivet. Tyvärr visade det sig att det beställda arkivmaterialet inte var det jag tänkt, så det var bara att skicka tillbaks det och packa ihop för denna gång. Imorgon väntar Militariamässan i Solna.

Jaha, söndagmorgon ”tidig” frukost där jag dessutom ”smög” ihop ett litet matpaket att användas till lunchen. Mässan i all ära men matförsörjningen är en katastrof. Det finns IKEA-korv, kaffe, och dricka samt något evighetskaka, så medhavd lunch är att föredra. Som vanligt var det kaos på baksidan av ´hallen där all trängs med bilar i en mer eller mindre organiserad röra Själv hade jag ju bara bokkartonger, så det gick ganska smärtfritt att lossa.

Som vanligt trångt och trevligt!

Som vanligt trångt och trevligt!

Uppdukningen gick snabbt och redan vid kvart över nio var allt klart och jag hann en tur runt alla de 100-talet handlare för att beskåda vad som fanns. Här finns i prinvip allt man kan tänka sig inom det militärhistoriska området. Blankvapen, skjutvapen, uniformer, medaljer, böcker och allt annat tänkbart. I år fanns det t o m kanoner. Nytillverkade s k stycken till det facila priset av ca 30-35 000 kron0r. Men då kan du skjuta en ordentlig salut med den.

Här kan man tala om gevär i långa banor.

Här kan man tala om gevär i långa banor.

Men jag hann med lite andra trevliga saker under dagarna i Stockholm, nämligen att hämta hem mina auktionsfynd, som jag köpt under hösten. Först var det ett 20-tal muggar som jag ropade in på en auktion hos vapenfirman W Borg. Det var den gamla typen av matsalsmuggar med regementsnummer och i vissa fall även kompaninumret. Jag blev förvånad över hur många olika utförande det fanns på en så enkel sak som muggar.

En del av samlingen med militära muggar.

En del av samlingen med militära muggar.

Det andra var den efterlängtade kopparkantinen, eller isolerkärlet från anno dazumal. Tidsperioden är förmodligen mitten, till slutet av 1800-talet. Föremålet är en stor rektangulär kopparlåda med tätslutande lock. Den stora klumpiga kantinen vägde några kilo och var ingenting man alldeles enkelt (eller billigt) skickar med post, så eftersom jag var i Stockholm passade det utmärkt att hämta den. Det var en trevlig ”liten” tingest. Märkt med stämplar K.A.K. 4, någon kanske därute som har en aning vad dessa kan stå för. Men tillbaks till mässan som var ett trevligt sätt att tillbringa en lördag. Många tog tillfället i akt och köpte på sig några böcker, förmodligen både till sig själv och som kommande julklapp. Det var också extra trevligt med alla människor som kom och hälsade och stod och pratade en stund. Så det blir givetvis ett nytt mässbesök i mars, nästa nästa mässa skall hålla. Noga räknat den 23 mars 2013. Vi kanske ses då?

Kanske inte precis vad man tänkt sig till kvällsmat!

Kanske inte precis vad man tänkt sig till kvällsmat!

En liten episod från kvällen före mässan förtjänar att berättas. Efter besöket på Armémuseum tog jag en promenad via Strandvägen tillbaks mot Krigsarkivet och passade givetvis, mot bättre vetande, att käka en korv nere vid Strandvägens Grill. Som vanligt var det en rå korv som först vandrade in i micron, därefter ”våffelgrillen” efter sedvanligt sönderhackande. Ytterligare en stund i micron och sedan serverad tillsammans med tunn mos och tillbehör. Allt till det facila priset av 65 kronor! Den smakade givetvis precis som det låter. Av detta skäl var det inte utan att jag såg fram mot en god kvällsmat på hotellets kinesiska restaurang. Jag tänkte mig vårrullar, någon god kycklingrätt och givetvis en kall öl. Efter att ha slängt in grejorna på rummet, duschat och klarat av lite brevskrivning och noteringar var det dags att gå ner till restaurangen. Va f-n! Helt mörkt och igenbommat. Det visade sig att kocken var sjuk och någon ersättare hade det inte gått att få tag i, så det återstod bara att hålla stängt. Dock hänvisades till receptionen där det skulle finnas lite smörgåsar och dryck. Och visst fanns det smörgåsar – två små vegetariska, var allt som fanns att välja på. Så kvällsmaten blev en stor kopp espresso med skummad mjölk samt en apelsin som tagit på morgonen i frukostmatsalen. Så du förstår kanske varför jag ”skyfflade” in en rejäl frukost dagen efter innan färden till mässan.

Men nu var mässan över och efter ytterliggare en natt på hotellet var det dags att bege sig hemåt. Dock tänkte jag ta vägen via Strängnäs och fordonsmuseet Arsenalen. Det var befriande tomt på bilar i den tidiga söndagsmorgon på mot Strängnäs. Jag anlände till museet, som faktiskt ligger en bit utanför Strängnäs redan klockan 10, och givetvis öppnade man inte förrän 11! Typiskt, och frågan infann sig varför öppnar alltid museer så sent på förmiddagen. Jag menar klockan 11 är ju redan stora delar av söndagen borta och har man dessutom färdats en bit, och dessutom har en bit kvar (600 km) hade man varit glad om de öppnat. Körde in till Strängnäs i ett strilande regn och tog en titt på det gamla regementet P10. Körde därefter en sväng och hamnade vid något som påminde om ett regemente, men det visade sig senare ha varit ett sinnessjukhus. Skillnaden är kanske hårfin? Byggnationen var dock uppförd ungefär som på tt normalt svenskt kasernområde från tidigt 1900-tal

Det regnar. På väg mot Arsenalen, via Strängnäs centrala delar.

Det regnar. På väg mot Arsenalen, via Strängnäs centrala delar.

Tillbaks igen till Arsenalen. Jag var den enda bilen på besöksparkeringen. Dock pågick någon form av arbetsdag längs en allé strax intill muséet. Nåväl det var dags att gå in och se hur detta vårt senaste tillskott i militärhistoriska museer ser ut. Snygg entree med lite shop med böcker, prylar och byggmodeller. Stor, mycket stor hall, med högt i tak. Ett litet mittparti med en byggnad i byggnaden ger en liten översiktsplattform. Det är egentligen taket till den inre byggnaden.

En del av fordonen lite grann från ovan.

En del av fordonen lite grann från ovan.

Bilden ovan ger dig förhoppningsvis en känsla av hur det ser ut. Det fanns några uppbyggda scenarior i övrigt kändes hallen gigantisk, och i vissa fall lite öde.
KOMMENTAR!
Nu har det återigen gått flera veckor och detta ”långa” veckobrev har bara blivit liggande. Jag gör det enkelt för mig och lägger ut detta och börjar om med ett nytt mera aktuellt brev. Detta skrivet idag 16 december 2012.

Hälsar Leif H som nu skall föröska skriva ihop ett veckobrev med lite kortare tidspann.