Vecka 50, det tog ett tag, men nu kanske….

Så blev det då vinter - igen!

Så blev det då vinter - igen!

Lite skamsen är jag nog allt! Det är så att tron på den egna förmågan ibland överträffas av bristen på tiden. Och det är precis det som händer. Man vaknar på morgonen med de bästa förutsättningarna i världen – Här skall jobbas undan! Plötsligt är klockan 12 böcker skall packas, fakturor kontrolleras, postlämning, telefonsamtal, mail mm mm mm – var tog de där morgontimmarna vägen som skulle bli så effektiva?

Nåväl det är bara att inse att tid är ytterst förgängligt, men jag försöker så gott jag kan att fördela mina 24 timmar, på det 48 timmars behov som det verkar finnas just nu 😉 Men vi gör ett försök och jag vill gärna börja där det förra (ofullständiga) veckobrevet slutade, nämligen hos Arsenalen, fordonsmuseet i Strängnäs.
Jag är väl ingen större teknikfreak, även om min militära intressebana började med just stridsvagnar. Det som jag reagerade mest mot på Arsenalen var den ödsliga miljön. Jag vet inte hur jag skall beskriva det riktigt, men det är kliniskt på något sätt som åtminstone hos mig skapade en olustig känsla. Men samtidigt måste jag erkänna att det här och på museet fanns små ”pärlor” i utställningssammanhang. Jag förstår också att mycket inte är färdigt och hoppas att HELA museet lyfter till den standard som det bitvis finns nu på vissa avsnitt. Dock är det något som stör mig lite mer än allt annat, och du ser det på bilden härunder.

Stridsscen från andra världskrigets slutskede.

Stridsscen från andra världskrigets slutskede.

Scenariot förställer en tysk Hetzer, en pansarvärnsvagn under slutstrider någonstans. Framför vagnen sitter en skadad soldat, förmodligen tysk. Miljön är tegelrester och lite skrort som skall leda tankarna till raserade hus och stridsmiljö. Så långt allt väl. Men vagnen är i perfekt skick. Nymålad, eller åtminstone som om den kom direkt från fabriken. Visst förstår jag att vagnarna har restaurerats och skall se snygga och ordentliga ut, men inte i ett stridsscenario. Nya och fina vagnar kan stå uppställda i en fordonsutställning. Men det var den enda plump jag fann. Däremot fanns det trevliga inslag som t ex våra allra första vagnar uppställda i ett förbimarschscenario med en fotobakgrund.

En stridsvagnsparad anno dazumal.

En stridsvagnsparad anno dazumal.

Lite längre in fann man ytterligare vagnar från vårt pansarvapens födelse och tidiga dagar.

mer historiska vagnar...

mer historiska vagnar...

Hela utställningsområdet följer ett kronologiskt mönster med våra svenska vagnar. Här finns de allra första, vidare över andra världskrigets trotjänare och fram till de stora Centurion och Leopard. Men här finns också bandvagnar och flera fina scenarion med bl a en reparationsomgång (och där är minsann vagnen ordentligt skitig!). Så även för en ointresserad besökare blir det en trivsam stund, trots att jag var den ende besökaren denna tidiga söndagsmorgon. Men jag studsade till över den fina tennsoldatsutställningen. Är du inte intresserad av pansarfordon och mycken plåt, så är bara tennsoldaterna värd ett besök. Nu är det inte bara ”tennsoldater” utan historiska tennfigurer i olika miljöer. Helt klart en höjdare!

En liten del av tennfigursutställningen

En liten del av tennfigursutställningen

Men nu lämnar vi stridsvagnarna och flyttar över till den marina världen istället. Som en del av arbetet med ”Snuskburken” blev det ett besök hos Sjöstridsskolan i Karlskrona. Under denna finns Intendenturskolan där marinen utbildar militära kockar i matlagning. Och det var en imponerande överraskning att besöka stället. Värd för dagen var skolchefen Ulf Öberg och efter en kopp kaffe i mässen fick jag se ett bildspel om skolan och dess verksamhet. Därefter följe en rundvandring genom skolan många utrymmen och kök. Här finns givetvis ett stort restaurangkök med serveringslokal (restaurang) med plats för över 100 personer. Men är finns också ett stort antal ”småkök” med plats för 8 elever i varje. Längst ner i källaren fanns ett ”fältkök” för att kunna över fältmässig matlagning, inomhus.

Jag lämnade Intendenturskolan efter ett par trevliga timmar och passade på att stanna till Rosenholms udde på vägen ut mot Malmö. Här fanns för ett verkstadsområde och en luftvärnsställning. Idag är det småföretag, någon hemvärnsgrupp och ett loppis som är de mest synliga här.

Den gamla luftvärnsställningen är idag lite besvärlig att nå fram till. Men den ligger vackert.

Den gamla luftvärnsställningen är idag lite besvärlig att nå fram till. Men den ligger vackert.

Både granat och ankare visar tydligt på den marina närvaron.

Både granat och ankare visar tydligt på den marina närvaron.

Den riktiga rariteten - ett inbasmätarhus från gamla tider.

Den riktiga rariteten - ett inbasmätarhus från gamla tider.

För många år sedan, under arbetet med böckerna om Blekinge gjorde jag ett kort besök inne på verkstadsområdet Rosenholms udde. Långt ut bakom ett magasin stod då en rostig inbasmätarekupol, eller torn, eller vad man nu skall kalla detta. Jag kommer ihåg uppståndelsen när jag såg den för första gången. Att den nu överlvet och flyttats till hjässan av ett gamla betongförråd var en glad överraskning. Men den är värd ett bättre öde än att stå gömd inne i buskar och snår. Mig veterligen finns ingen sådan här sparad till eftervärlden. Kanske kunde varit något för placering på Aspö t ex.

Idag är det måndagen den 17 dec och jag fick ofrivilligt lite tid över att skriva vidare på veckobrevet. Det har töat och regnat i tre dagar och man tycker att all snön skulle ha svunnit. Men ICKE! På en sträcka av ca 50 meter finner man en ungefär 40 cm hög snödriva av härlig blöttsnö. Jag har fått lära mig att snödrivor forcerar man i hösta fart så gasen i botten och; PANG! Ungefär mitt på snödrivan släppte alla fyra hjulen från underlaget och där hänger bilden nu. Traktorräddning är beställd så tills dess kan man fortsätta att jobba.

Vi fortsätter berättelsen om hemresan från Karlskrona. Eftersom jag missade lunchen i Karlskrona stannade jag till vid tank och matstället Grindsjön vid Ronneby. Här tyckte jag det kunde sitta gott med en dagens lunch. Kroppkakor! Så stod det på skylten med dagen rätt. Mums. Men de såg väldigt konstiga ut. På frågan vad det var svarade tjejen i kassan att kocken gjort ett experiment och gjort kroppkakorna platta i en braspanna?! Ok jag testar väl då eftersom det inte fanns några direkta alternativ. Och det var riktigt illa. Smakade och kändes som en dåligt gjord fläskpannkaka, med allt köttet liggande undertill. Kakan eller degen hade en gummiaktig konsistens och smakade mer äggakaka än potatis!

Överkörd kroppkaka av tveksamt slag

Överkörd kroppkaka av tveksamt slag

Som tur var väntade en helg med härlig helstekt gås och allt vad där hör till och jag kunde njuta i full drag av Mårten. Jag skall inte undanhålla dig bilden av den precis nystekta gåsen. Jag kan lova att det var inte var mycket kvar efteråt.

v Nystekt och läcker!

v Nystekt och läcker!

Den gångna tiden innebar också en föreläsning om det Hemliga landskapet på Marinmuseum i Karlskrona. Jag tog god tid på mig och åkte upp redan före lunch. I höjd med Kristianstad/Fjälkinge gjorde ett stopp vid Frasses och njöt en riktigt god hamburgare med lökringar. Detta stället kan jag verkligen rekommendera om det är så du är sugen på en hamburgare, eller en helt vanlig dagens rätt.

En Frasse-burgare med tillbehör till lunch

En Frasse-burgare med tillbehör till lunch

Jag anlände till Karlskrona i god tid och passade på att titta runt lite på museet i lugn och ro. För en gångs skull tittade jag även på sådant som jag normalt inte brukar titta på. T ex den undervattenstunnel som finns under museet. Här skall man kunna titta ut i det omgivande vattnet. Det man ser är några decimeter ut från glaset sen är det en grågrön sörja. Men lite spännande är det allt.

Undervattenstunneln vid Marinmuseum i Karlskrona

Undervattenstunneln vid Marinmuseum i Karlskrona

Annars är ju den nya ubåtshallen det stora dragplåstret just nu. Ubåten är på plats och hallens stommar är också resta. Snart skall tak och väggar vara på plats och inredningsarbetet kan börja. Jag förmodar att den nya ubåtsutställningen kommer att väcka stort intresse framöver, och locka en hel del besökare.

Den blivande utbåtshallen växter fram.

Den blivande utbåtshallen växter fram.

Vi närmar oss ju en storhelg och jag föll för frestelsen att fixa till lite julmat – som en försmak på vad som komma skulle. Det blev lite god plockmat och en kall öl. Tänk vad gott vissa saker smakar som man inte äter varje vecka. Snart skall man äta det i flera dagar efter varandra.

Liten julbord i hemmets trygga vrå.

Litet julbord i hemmets trygga vrå.

Som vanligt nu under hösten har det varit lite arbete på militärt område. Arbetsdagen har alltid varit tisdagar, en fiskdag, och jag har alltid fått välja alternativet som är salladsbord, med något att plocka. Så var det denna gången också, och lunchen bestod av blandade grönsaker tillsammans med en övergiven vårrulle. Ätbart, men ingen höjdare. Så det var inte utan att jag jublade när nästa arbetsdag var satt till en torsdag! ÄRTSOPPA! Klocka passa ½12 var det dags att bege sig till mässen för att njuta av en härlig lunch. Trodde jag. Dagens rätt var något som jag glömt bort, men det var INTE ärtsoppa. Vart är vårt försvar på väg när man inte serverar ärtsoppa en höstdag i november? Detta resulterade i att jag själv lagade en gryta ärtor den påföljande helgen. Nu gäller det bara att komma ihåg att ta ut portionerna ur frysen.

Vegetariskt tallrik med vårrulle.

Vegetariskt tallrik med vårrulle.

Så och därmed är vi framme vid innevarande vecka men den får inte läsa om förrän efter jul. Men till dess vill jag rekommendera en bok som jag själv tyckte var riktigt bra. En bok i samma klass som Operation Garbo, Slaget om Gävle och liknande. Kanske ett julklappstips. Jag beställde mitt ex på Adlibris.

Kanske en julklapp till dig själv. Verkligen läsvärd

Kanske en julklapp till dig själv. Verkligen läsvärd

Så och därmed återstår bara att önska EN RIKTIGT GOD JUL och om allt stämmer så läses vi i mellandagarna!

Leif H