Vecka 4 Nu börjar det bli LITE stressigt! (egentligen vecka 6!)

Nu är tiden nere i dagar och det verkar som det inte finns tillräckligt med timmar på dygnet för att hinna med allt som skall vara klart. Jag talar så klart om den kommande boken SNUSKBURKEN Militärhistorisk matnostalgi som snart skall släppas. Men först återstår ett extremt tidsödande arbete med att kontrollera text och bild. Är det rätt bildtext? Är det rätt bild? Ett exempel på fel som kan inträffa skall du få här. I boken presenteras ett stort antal av våra militära matsalsbyggnader, från utsidan, bara för att ge en bild över hur det såg ut. Men också för att visa på den likformighet som många av våra regementen var byggda. Många av dessa regementen är sedan länge nedlagda och har fått andra användningsområden. En av bilderna visade just en sådan byggnad där givaren av bilden intagit sin lunch, under ett besök. Problemet var bara att det var regementets gymnastiksal som blivit ombyggd till restaurang, matsalsbyggnaden var raserad sedan länge. Där har du till exempel en fallgrop. Men det hela klarades upp med ett telefonsamtal till restaurangen.

Jag passade också på under de gångna veckorna att prova på att äta utländska så kallade stridsportioner. Jag valde en polsk förpackning som i stort sett ser likadan ut som de amerikanska MRE. Först en stund med att stava sig genom bruksanvisningen. Som tur var var den skriven på en blandning av polska och engelska(!) Och jag måste säga att det smakade inte alls illa. Det var lite pyssel och pussel men när man väl fick kläm på det så gick det alldeles utmärkt.

Efter uppvärmning i den märkliga varm-utan-eld-påsen, vilket tog 15 minuter, under vilken tid ljuvliga dofter spred sig, kunde jag öppna can-flexförpackningen och verkligen njuta av väldoften. Det både luktade och såg gott ut!

Det var en rejäl köttbit i god sås med någon form av bönor och grönsaker undertill. Det var dessutom riktigt varm och hade en bra konsistens. Men ingen måltid är ju komplett utan en efterrätt och en sådan fanns det givetvis också. Jag blandade ut de torkade fruktbitarna i vatten. Tyvärr kunde jag inte finna någon uppgift om hur mycket vatten, eller hur länge den skulle stå och svälla. Men jag smakade lite efter 15-20 minuter och det smakade riktigt hyggligt. Hade jag fått en tallrik av detta i fält hade jag blivit glad.

Sedan kan man lugnt konstatera att språkproblem kan ställa det, speciellt om jag hade suttit i fält och varit fullständigt uthungrad. I ransonen fanns en foliepåse med något som såg ut som små brödtärningar, alltså krutonger. Jag tog givet att dessa strös ovanpå efterrätten. Men det smakade konstigt och efter ett par skedar av efterrätten, som för övrigt var god, avstod jag. Vid en slagning på nätet med påsens beskrivning visade det sig att den innehöll frystorkad fläskfilé!?

Nu är det lördagen den 9 februari. Tiden bara rusar iväg och det här med att skriva veckobrev har blivit lidande. Jag får skylla på bokproduktionen. Men eftersom boken nu är klar kan jag inte skylla på något, så här kommer nu fortsättningen på veckobrev4, som nu döps om till veckobrev 6, alltså vecka 6, som dessutom strax är slut.
Men nästan allt har handlat om att få boken färdig. Så sent som den 16 januari besökte jag SPHF (Svensk Pansarhistorisk förening) i Helsingborg och fick låna lite intressanta bilder, varv några kom med i boken. Ibland tänker man inte att givetvis har en pansarhistoriskt förening bilder på sådant som INTE är pansar och stridsvagnar. Detta gäller naturligtvis även alla andra föreningar som har ett bildarkiv. Ett tips om du letar bilder efter något specifikt. Det är inte alltid det självklara stället som är det rätta.

Det slog mig häromdagen att man nu under några månader nästan fungerat precis som historieätarna på TV. Flera dagar i veckan har det stått militär mat (alltså mat lagad efter de militära kokinstuktionerna) på matsedeln här hemma. Som lämplig avslutning på hela projektet lagade jag till Sluring, en välkänd soppa som ofta förekom som mat på exercishedarna. Egentligen en redd grönsakssoppa som kunde innehålla lite av varje. Jag följde ett recept i kokinstruktionen från början på 1900-talet. Man kan väl lugnt konstatera att man skall vara ordentligt hungrik, och frusen, för att uppskatta denna rätt. Jag var tydligen ingetdera. Men å andra sidan var detta den enda rätt som inte föll i mig i smaken. OK alla har ju inte smakat lika gott men de har dock varit ätliga. Så nu lägger vi recept och kokinstruktioner bakom oss. Nu gäller det att hitta andra spännande projekt, men det lär nog inte vara så svårt 😉

Så nu skall jag faktiskt bjuda mig själv på en gatukökskorv, något som jag sett fram emot länge. Ja vad har mer hänt under veckorna. Jo vistt! Min kollega Johan Andrée vid Beredskapmuseet och jag själv blev uppmanad av ett bussbolag att försöka få ihop en resa till Normandie i april månad. Eftersom det varit ganska många förfrågningar, och t o m fanns intresserade som fick stå över på den senaste resan kunde det vara värt ett försök. Men det verkar bli en seg historia. För att resan skall kunna genomföras krävs minst 30 betalande resenärer. Och det är tyvärr långt dit! Per idag finns det ca 5-6 seriöst intresserade som är beredda att betala sin anmälningsavgift. Jag har satt ett slutdatum på den 15 februari. Är vi inte 30 resenärer tills denna dag måste vi tyvärr ställa  in resan. Jag måste också tillägga att efter detta är det nog slutrest, åtminstone som arrangör. Jag åker dock gärna som medresenär, men jag vill inte syssla med resor och researrangemang i den större skalan. Men visst hade varit både roligt och spännande att få göra en ny resa till detta STORA militärhistoriska resmål!

Jag bjuder på en bild från de gångna resornas populäraste stund. Morgonbesöket på Omaha Beach med soluppgången. Småkallt, sömnigt men värt varje sekund som någon av de resande uttryckte det.
Så och därmed har vi väl kommit fram till ”våra dagar” igen. Snö och kyla har kommit och gått härnere. Det har blivit några dagar då min lokalväg inte varit farbar men det har gått utmärkt att köra över den angränsande åkern. Tack för 4-hjuldrift och hög frigång! Men häromdagen skulle bilen på service och vad fick jag som lånebil – En Fiat 500!! Första och förhoppningsvis sista gången i en sådan miniatyrbil. Mina leksaksbilar från barndommen kändes större!

Så nu skall jag ägna lite tid åt det kommande numret av FORT & BUNKER som skall vara klart om ungefär två veckors tid. Spännande innehåll om jag själv får säga det. Bland annat om gränstrakterna mot Norge, amerikanskt kustartilleri och som vanligt en mängd annat. Så nu tar jag och avslutar detta märkliga veckobrev med en ljus sommarbild, och en bild över kommande evenemang. Vi kanske möts över grytorna i vår och sommar hälsar (nu skall vi försöka få ordning på veckobrevsskrivandet igen)
Leif H

(foto: Johan Andrée, Beredskapsmuseet)