Vecka 14-15 Vart tog våren vägen?

Fortfarande är det kallt och jag ser fortfarande snöfläckar, både på åkrarna och i trädgården. Men våren är här, säger alla! Tranorna har trumpetat förbi, lärkorna sjunger i den bleka solen och Beredskapsmuseet öppnar för säsongen nu på söndag.

Annars handlar väldigt mycket om två böcker, just nu. Den ena är precis utkommen, det är alltså SNUSKBURKEN Militärhistorisk matnostalgi, den andra är BUNKERBOKEN som just nu (den 11/4 kl 16.28) endast finns kvar i TVÅ (2) exemplar. Jag hoppas nu att den nya boken, alltså SNUSKBURKEN också skall vara slut om så där en 15-16 månader från nu. Åtminstone har det börjat bra. Annars var väl förra veckan, alltså den efter påsk, en vecka som gick lite halvt på sparlåga

Kvar av påskhelgen fanns ovanstående bild som blev bortglömd i förra brevet. Påskens rökade ål. 134 gram dyrgrip. Tyckte det skulle vara gott med en ålsmörgås, alltså lite ål ovanpå en stor klick krämig äggröra. Till detta njutes givetvis en kall öl och en akvavit. Bättre än så blir det inte. Som tur är är det inte så ofta längtan efter rökad ål blir så stor. Speciellt när jag upptäckte att kilopriset nu var 429:-/kilot. Det är nästan så man får äta både skinn och ben också! Annars präglades veckan av ett ofrivilligt byte till sommardäck. Något som jag hade tänkt att så sent som möjligt med tanke på det fortfarande i den veckan fanns  gott om snö på min väg.

Det hela började strax före lunchtid på fredagen. Jag skulle köra ner efter posten. Precis vid min utfart fanns ganska mycket snö, rester av en stor snödriva. Töandet gick sakta så jag tänkte jag skulle ”plöja” in lite i den så att snön spreds ut något. Sagt och gjort, inga problem. Fortsatte neråt vägen och tyckte bilen kändes lite konstigt samtidigt som jag observerade att ESP-lampan och sladdkontrollen lyste på instrumentpanelen. Jaha tänkte jag nu har jag fått snö någonstans och fortsatte. Väl nere klev jag av bilen för att tömma postlådan och slår ett öga på däcken och upptäcker punktering på höger fram! Härligt! Kör tillbaks hem och ställer mig på gårdsplan. Efter en liten lunch blev det så dags att byta däck. Ut med reserven som givetvis var ett sommardäck. Hissar upp bilen och fram med hylsnyckeln som bara glider runt på hjulmuttrarna. Jaha, bara att ringa en vän, som det heter, som ryckte ut med rätta tillbehör. Att byta däck efter det gick som en dans.

Så in och gjorde klart posten och annat praktiskt för att därefter köra til byn. Kommen halvvägs tyckte jag bile började kännas konstigt igen. Och mycket riktigt ny punktering. Så där står man alltså invid stora vägen med punktering, inget reservhjul. En bra fredag! Nåväl telefon till däckverkstaden som ryckte ut omgående med domkrafter, hjul och däckkille. Snabbt däckbyte till ett av mina sommardäck som jag passande nog har stående hos däckfirman. Det blev ett besök hos däckfirman och inom loppet av 15 minuter hade mina sommardäck på plats.

Tisdagen den 9 april är inte vilket datum som helst, speciellt inte för en militärhistoriker. Det var den 1940 då Tyskland anfall Danmark och Norge, och redan på eftermiddagen, samma dag, ockuperade Danmark. Det tog lite längre tid i Norge.
Denna dag 2013 valde Kvibergs museum i Göteborg, alltså gamla Göta Artilleriregemente och Göta Luftvärnsregementes museum att avsluta sin verksamhet. Museet har funnit i den gamla ”hästsjukhusbyggnaden” sedan starten för 22 år sedan.

I samband med besöket besöket i Göteborg blev det också tid till både betong och korv! Vi börjar med betongen. En för mig okänd luftvärnsställning kunde jag nu tack vare tips besöka. Eftersom jag ändå var på luftvärnsmuseet (Kviberg) passade på att titta på deras kartor över ställningar i Göteborgsområdet. Jag fann den snabbt. Två stycken 20 mm luftvärnsautomatkanoner skulle det ha funnits där. Det var inte utan att jag blev förvånad över att se två stora öppna pjäsvärn för 40 mm lvakan m/36 med tillhörande ammunitionsdurk (bergrum) och en stor mängd skyttevärn. Det är ju möjligt att det stått 20 mm pjäser här, men ställningen byggdes för 40 mm lvakan. Ett riktigt spännande område att besöka. Hela området ligger ”i träda” och mitt besök skedde vid precis rätt tidpunkt. Några veckor till och allt är fullständigt täckt av grönska. Men det är förmodligen en plats att återkomma till under hösten för att titta vidare vad som döljer sig där. Ett varmt tack till arrangören!

Korv var det ja! Äntligen hade säsongen startat och det var dags att njuta av den ”första fältmässiga” måltiden. Det var på hemvägen som det blev ett stopp vid ”Hos Mamma”. Ett litet matställe precis invid E 6 i höjd med Ölmevalla Rastplats. Det stod några långtradare här med själva restaurangen var helt tom, så alla pannor och grytor också. Shiit! Nu blir det microvågskorv igen, tänkte jag. Och mycket riktigt. En bamse läggs in i micron, körs 1 minut, tages ut ”mördas” med flera knivhugg, och sätts in igen i en minut. Därefter förflyttas korven till stekhällen.

Här får den ligga för sig själv medan moset förberedes i köket. Återigen hör jag plinget från en mikrovågsugn. Men det är klart skall det vara mikrat, så skall det. Och jag kan tänka mig att man kan inte hålla varm klockan tre på eftermiddagen vid en vägkrog längs E 6 i början av april. Nåväl korven är klar, mosen upplagd och jag sätter mig utanför på rastplatsen bänkar.

Jag blev ganska förvånad när jag upptäckte att det var hemlagad mos, och god sådan och korven var heller inte alldeles fel, trots mikrovågsattackerna. Eller är det kanske jag som var fullständigt utsvulten. Dagen tidigare matintag hade inskränkt sig till ett äpple och två koppar kaffe. Men som sagt korvmåltiden smakade godkänt och jag har verkligen ätit värre. Här en bild från en av de kanske inte var fullt så smaklig, beroende på omgivningen.

Den korvtallrik med två s k frankfurters och ett torrt bröd ”avnjöts” i kantinen på koncentrationslägret Buchenwald för några år sedan. Kollegan Ola jag blev sugna på korv och fick avnjuta denna mindre goda lunch i en i övrigt tom restaurang, kanske fanns det skäl till att den var tom. Men medan vi ändå är i Tyskland kan jag påminna om korvens förlovade hemland där det till och med finns ett Currywurstmuseum, med egen reklambil också. Dock skall jag tillägga att jag är ingen älskar av denna märkliga korv som alltid skall serveras via en omväg över Indien d v s den dränks i curry, ofta i forma av ketchup smaksatt med curry.

Nu kanske vän av ordningen undrar vad Currywurst har med militärhistoria att göra? Jo det är enkelt! Bilen stod parkerad precis vid Checkpoint Charlie. Dessutom precis på den gamla sträckningen för Berlinmuren. På bilden ovan står faktiskt bilen i det gamla Östberlin. Så där har ni kopplingen, alltså mitt i Kalla krigets historia.

Så gick de då iväg, de två exemplaren av BUNKERBOKEN som fanns kvar. Precis som bokens innehåll är nummer allt historia. Boken finns dock att låna på vissa bibliotek. Just nu i skrivandet stund befinner sig de båda författarna Alexander Olsson och Tim Eriksson i Blekinge tillsammans med andra fortifikationsintresserade medlemmar ur Svensk Fortifikationshistorisk förening, som håller sitt årsmöte i Karlskrona. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara, något som stör mig lite grand, eftersom Blekinge var mitt första ”stora” projekt med böckerna Det hemliga landskapet. Men vad jag sett av bilder och rapporter lär de ha tre härliga dagar i kustartilleriets gamla hemtrakter.

Men det lär väl komma fler tillfällen. Själv skall jag nu strax åka iväg till Djuramossa och Beredskapsmuseet som öppnar för säsongen idag. Inte för jag tror det blir någon rusning, men där finns åtminstone en del kollegor och bekanta som och roligt att få säga hej till efter det långa vinteruppehållet.

Så nu ber jag att få önska en fortsatt skön söndag och kommande vecka.

Bunkerhälsningar

Leif H

 

PS Har du beställt SNUSKBURKEN?