Vecka 20 – Veckan efter…

Här bjuds jag på "hemlagad" mat från koket hos den amerikanska reenactmentgruppen Big Red One (foto: Jan Waernberg)

Här bjuds jag på "hemlagad" mat från koket hos den amerikanska reenactmentgruppen Big Red One (foto: Jan Waernberg)

Det är alltid liten ”dagen efter” eller till och med ”veckan efter” när det gäller de stora publikevenemangen hos Beredskapsmuseet i Djuramossa. I förra veckan var det ju den årliga Militärhistoriska dagen och det sitter fortfarande lite i kroppen. Men det dyker också upp bilder från andra fotografer som är kul att se. Speciellt den ovan där jag bjuds på amerikanska utspisning.

Annars var det denna veckan som var materialdags för det kommande numret av FORT & BUNKER. Ett välfyllt och spännnade nummer, om jag själv får säga det. Även denna gången håller vi oss kvar i västra Sverige och då speciellt Bohuslän och Göteborg.

Tidningen går i tryck nu i veckan och jag skulle tro att du har den i din brevlåda under den kommande veckan, alltså vecka 22. Detta under förutsättning att du är abonnent. Är du inte abonnent är det väldigt enkelt att bli det. Här på hemsidan klickar du tidningen som ligger till vänster på inledningsbilden, sedan är det bara att beställa!

Annars har det också i veckan varit lite husligt arbete i form av måleriarbete av gavlar och mer skall det bli. Tyvärr har regnet stört mig i det annars rätt avkopplande arbetet med att måla väggar och gavlar. Ganska skönt att stå på ställningar och stege med en pensel i hand och se hur det bli till bättre! Enda nackdelen är att när en gavel är färdig så finns det ett antal till som också skall målas. Så jag tror nog att denna sommar kommer det inte att vara några speciella sysselsättningsproblem.

Den första gaveln börja få lite ny färg på trävirket.

Den första gaveln börja få lite ny färg på trävirket.

Ibland är det riktigt trevligt att ha ett litet bokförslag och ge ut en tidning. Det dyker nämligen upp lite nya böcker då och så som förlag/författare gärna vill ha en recension på, och gärna lite publicitet. En syssla som jag gärna gör. Det är alltid spännande med nya böcker inom ”mitt” område, men även böcker inom den ”allmänna” militärhistorien är också spännande ibland. En ny bok dök upp i veckan som drar sig åt flyghistoriska hållet då den handlar om de amerikanska flygarna som hamnade i Sverige under andra världskriget.

Så här står det i förordet: –”De är fler än vi kanske tror. Deras fäder kom som en följd av krig. Deras barndom blev ofta annorlunda. I vissa fall växte de upp utan någon som helst vetskap om sitt ursprung, i andra kom återföreningen till slut. Någon gång var det redan för sent. De är de svenska krigsbarnen och de lever mitt ibland oss. Det här är deras historia. Det är era föräldrars och era far- och morföräldras historia. Det här är Er historia”. Och det är verkligen en annorlunda bok. Nu har jag inte hunnit läsa hela boken ordentligt, men det lilla jag sett av den så ger den definitivt mersmak. Boken är skriven av Jan-Olof Nilsson och ges ut av Carlsson bokförlag och den släpps inom kort.

Men det kommer också böcker från kollegorna inom fortifikationen, främst tänker jag då på Lars A Hansson och hans företag Bunkertours som nu under våren släppt två publikationer. Ett häfte om 12/70 batteriet Landsort samt den större boken Waxholmslinjen där han tillsammans med Anders Lövegard. En bok som redovisar alla de många batterier som var föregångare till det moderna kustartilleriet i Stockholms skärgård. Korta fakta texter tillsammans med ett stort antal nytagna bilder gör boken till en perfekt guidebok på turen ut i terrängen. Ett antal kartor och ritningar ger också ett mervärde. Boken, och häftet, kan beställas på förlagets hemsida www.bunkertours.se

En bild av sommaren.

En bild av sommaren.

Annars har veckan som gått bjudit på riktigt på riktigt vackert sommar, men också lite regn och åska. Och det här med åska har jag lite respekt, ur datorsynpunkt. Föra året hade jag ett åskväder som ”brände” några hårddiskar och lite annat, och sedan dess är det stickkontakt ur så fort det börjar bli mörka moln på himlen. Men ibland behövs det inga åskväder för att man skall få hjärtat i halsgropen, det räcker med en vackert blå färg på skärmen. En så kallad Blue Screen.

Något som man helst vill slippa se!

Något som man helst vill slippa se!

Jag förmodar att den blå skärmen fungerar som en påminnelse om att det är dags att se över utrustningen. Tyvärr är ju datorbyte och uppgraderingar en kostsam historia, men vi får väl se vad jag kommer fram till. Annars är det just nu liv och rörelse utanför arbetsrummets fönster. Traktens fåglar använder gården och taken som mellanlandningsplats och det gör att man får märkliga besök ibland. Som till exempel häromdagen när gravänderna bestämde sig för en balansgång på stalltaket. Jag lyckades få en bild precis när den siste av dom gav sig iväg.

Gravand startar på ny utflykt

Gravand startar på ny utflykt

Denna veckas lördag var också öppningsdag och säsongsuppstart på två skånska militärmuseet, nämligen Artillerimuseet i Kristianstad och Hässleholms museum. Eftersom det dessutom var pingstafton bestämde mig för att en museumsrunda till de båda platserna och se vad som bjöds. På Artillerimuseet var det ”öppet hus” med uppvisningar och en ny utställning om artilleriets funktion och verksamhet.

Artilleriobservatörer leder elden från en framskjuten obs-plats.

Artilleriobservatörer leder elden från en framskjuten obs-plats.

Museets fordon stod utkörda och en ganska stor publik vandrade runt på museets område i det vackra vädret. På ”gårdsplan” stod kokkärran parkerad och erbjud ärtsoppa, varm korv och kaffe. Något som besökarna tog tillfället i akt och njöt av.

Koket, en populärt ställe, oavsett var det står uppställt.

Koket, en populärt ställe, oavsett var det står uppställt.

Efter besöket i Kristianstad var det dags att bege sig de få milen till Hässleholm och flertalet militärmuseer där under namnet Hässleholms museum. Eftersom det var lunchdags gjorde jag ett stopp vid en Kebab och Pizzeria och njöt en ordentlig Kebabrulle. Jag måste erkänna att denna var nästan på gränsen till vad till och med jag orkade med, men god var den. Speciellt sittandes på en bänk i solen utanför affären.

Betydligt godare an vad det ser ut - Kebabrulle!

Betydligt godare an vad det ser ut - Kebabrulle!

Sen var det bara att fortsätta till Hässelholms museum och se vad de hade att bjuda på. På gårdplanen var koket uppställt och det serverades ärtsoppa och pannkakor. Tyvärr lyste besökarna med sin frånvaro, jag förmodar det fanns mycket som drog i området.

Pannkaksgräddning i koket.

Pannkaksgräddning i koket.

Inne i museets lokaler hade det flyttats runt ordentligt. Hässleholms museum är ett litet militärmuseum som det är svårt att få ett grepp om. Flera olika föreningar driver sina respektive utställningar och lokaler. Enkelt uttryckt så finns en utställning om regementet T 4, en utställning om pansarfordon och en med hjulfordon. Riktigt var gränserna går mellan de båda sistnämnda är svårt att säga, mer än att de finns i vars sin hall. Men här finns mycket att se för den motor- och fordonsintresserade.
Själv fastande jag för en kokbil modell Ä. En Volvo Lv 127 med kokspis på flaket tillsammans med en hel del kringutrustning. Huruvida dessa kokbilar såg ut på det här viset vet jag inte men det är en trevlig display. Bland besökarna fanns också SPHF,s (Svensk pansarhistorisk förening) Kjell Svensson som också kommit på samma tanke med dubbla museibesök (jag träffade han även i Kristianstad).

Kokbil modell Ä Volvo Lv 127

Kokbil modell Ä Volvo Lv 127

Eftersom klockan inte var så mycket kommen på eftermiddagen bestämde jag mig för kaffe på Beredskapsmuseet för att avrunda dagens utflykt. Det var ganska ödsligt på vägarna och man undrade vad folk sysslade med. Vädret var strålande och det gick snabbt att sig till Djuramossa och Beredskapsmuseet.

Var är alla? Riksväg 21 klockan 14 på pingstafton.

Var är alla? Riksväg 21 klockan 14 på pingstafton.

På museet blev det en stund trevlig fikasamvaro med kollegorna (här finns alltid någon att slå sig i samspråk med!) Därefter var det dags att styra färden hemåt och jag ägnade hemresan åt att tänka på den kommande Norgeresan och vad den kan bära med sig. En bild från ett tidigare besök ger dig en fingervisning om vad som väntar mig.

Slutstycket på en 38 cm kanon ÄR imponerande!

Slutstycket på en 38 cm kanon ÄR imponerande!

Och därmed återstår inget än att önska en fortsatt skön vecka och förhoppningen om att vi läses igen under kommande vecka tecknar jag vänliga bunkerhälsningar
Leif H