Veckorna 23 – 25 I himmelriket! Del 1

Man känner sig rätt liten sidanom trippeltornet från slagskeppet Gneisenau. 3 x 28 cm. Och det väntar ytterliggare fyra våningar under marken.

Man känner sig rätt liten sidanom trippeltornet från slagskeppet Gneisenau. 3 x 28 cm. Och det väntar ytterliggare fyra våningar under marken.

Så kom då äntligen dagen, dagen med stort D. Det inte bara vår nationaldag, utan också dagen för avresan till Oslo och Norge. Jag startade en dag tidigare eftersom min norske kollega Svein lovat ta med mig och två amerikanare ut på upptäcksfärd kring de norska gränsbefästningarna mot Sverige. Skall det vara bunkrar och militärhistoria så skall det!

Så här efteråt, det har gått fyra dagar sedan jag kom hem, sent i onsdagskväll, rusar fortfarande alla intryck runt i huvudet. Det var en omfattande resa som tog mig från Fredriksten i söder, via Oscarsborgs fästning. Vidare till Tönsberg och Kristiansand. Till Trondheim och med avslutning i Harstad, norr om Polcirkeln. Det är svårt att beskriva resan. Bunkrar och kanoner i mängd givetvis. Men också spännande människor och många diskussioner om allt mellan himmel och jord.

". 40,6 cm,s Adolfkanonen i batteri Trondenes, strax utanför Harstad.

Kronan på verket. 40,6 cm,s Adolfkanonen i batteri Trondenes, strax utanför Harstad.

Eftersom det är mycket att berätta om kommer jag att lägga till dag-för-dag berättelserna här i detta veckorbrev under de kommande dagarna, och kanske veckorna. Så titta in då och då och se vad som har kommit till!

Så här en bild som avslutning till de kommande läsupplevelserna.

Kanongetter

Kanongetter

Torsdag 6 juni
Uppresedag genom ett nationaldagsfirande Sverige. Men det var glest mellan de svenska flaggorna. Jag hade hittat ett litet nystartat hotell utanför Oslo (nordväst om) som tidigare varit officersförläggning inom ett regementsområde. Tjaa varför inte bo på militära förläggningar när man skall syssla med militärhistoria. Jag anlände vid 17-tiden och passade på att ta en promenad inom det gamla förläggningsområdet. Kasernerna var nu bostäder och ett gammalt magasin, modell större, någon form av galleri och festplats. Den gamla matsalen och restaurangen var tydligen också i drift. Kanslihuset var företagslokaler och hela området andades den där märkliga atmosfären som bara finns på nedlagda läger

Hotell General på Helgelandsmoen.

Hotell General på Helgelandsmoen.

och kasernområden. Men varken rummet eller priset var något att klaga på. Möjligen lyckades jag komma lite långt bort från Oslo med tanke på att jag dagen efter skulle hämta min norske kollega vid stationen Sandvika. Men det var i morgon. Den lilla restaurangen var helt tom och jag valde att sitta ute i den vackra kvällen. En kall öl och en god pastarätt fick avsluta dagen innan sängen kallade.

Fredag 7 juni
Jag avnjöt min tidiga frukost i en rent tom matsal. Frukostbuffé, oavsett i vilket land, är svårslagbart. Kaffe, bullar, ägg, marmelad, prickig korv, ost, frukt, och lite till som jag inte minns. Snabb utcheckning och sedan bar det iväg till Oslos utkanter. Efter diverse felkörningar och guidning via telefon fann vi varandra, min kollega Svein och jag. Vi styrde direkt riktningen in mot Oslo där vi skulle plocka upp ytterligare två deltagare i den kommande resan. Svein hade erbjudit oss en ”extra” dag med besök vid de norska gränsbefästningarna mot Sverige. Befästningar som stod rustade vid unionkrisen 1905. Alla är de nu delar av det norska nationalfästningsarvet och vårdas ganska ömt. Charles och Mike, den ena från England och den andra från USA var lätta att komma överens med och hade samma brinnande intresse för fortifikation och befästningar som jag själv. Dessutom var det osedvanligt trevliga ”grabbar” i min ålder.
Vi började med dagens första gränsbefästning Vardefortet. Fortet på Vardåsen ved Kongsvinger kom till som del av den skärpta situasion mellam Norge och Sverige under «Konsulatskrisen». Fortet är därför tätt knutet till förhållandena som ledde fram  till unionsupplösningen 1905. Fortets huvudbeväpning var två  12 cm Schneider-Canet tornkanoner.

Vardefortet är väl restaurerat och här syns observationsplatsen med sin skyddande pansarkupol.

Vardefortet är väl restaurerat och här syns observationsplatsen med sin skyddande pansarkupol.

Vi fortsatte mot Kongsvingers fästning. Jag hade helt missat att dagen var unionsupplösningsdagen från 1905. Något som firas i Norge. På fästningen, som är en imponerande stenfästning med höga vallar och murar förberedde några soldater ur det norska hjemmevärnet, alltså hemvärnet, två kanoner för dagens salutskjutning. Och det blev en salut som hette duga. 21 skott dånade ut över staden under fästningen med exakt 30 sekunders mellanrum.

Salut på unionsupplösningsdagen vid Kongsvingers fästning

Salut på unionsupplösningsdagen vid Kongsvingers fästning

Ganska imponerande uppvisningen! Som ende svensk på plats, och i gänget blev det många kommenterar framöver och ”skilsmässan” från Norge. Här dök det också upp ytterligare en bunkerkollega. Det var Michel från Holland som givetvis slog följe med oss. Vi fortsatte med våra besök på de många gränsbefästningarna i området. Nästa fort blev Urskogs fort. Vid Dingsrud på Lierfossi Aurskog blev det i perioden juni 1901 till januari 1903 uppfört ett spärrfort med plats för flera hundra soldater. Dingsrud skulle fylla ut gapet mellan det nyanlagda fortet vid Örje och modernisering av de gamle fästningarna vid Kongsvinger och Fredrikssten Fortet är enkelt byggt för 15 kanoner i öppna  ställningar.

Ett kulsprutevärn i utankanten av fortområdet på Urskog.

Ett kulsprutevärn i utkanten av fortområdet på Urskog.

Forten vi besökta var/är förvånansvärt välbehållna och underhåll regelbundet. Eftersom vi besökte platserna på en vanlig vardag fick vi också vara ganska ensamma på de flesta platserna. Vi drog vidare till fortet Örjekollen.  Fortet ligger på en höjdsträckning vid E18 vid Örje bro och slussar.I samband med avtalet om unionsupplösningen 1905 blev fortet delvis sprängt, berganläggningen igenmurad och löpgravarna till pjäsplatserna fyllda med sten. På 1990-talet blev Örjekollen delvis restaurerat genom att bl a lösa stenmassor togs bort från pjäsplatser och löpgravarna. Berganläggningen öppnades och delar av fortet återskapades. Sedan 2004 är fortet skyddat.

Mike kikar in genom grindarna till bergtunneln på Örjekollen fort.

Mike kikar in genom grindarna till bergtunneln på Örjekollen fort.

Efter en typiskt bunkerlunch, korvstopp vid bensinstation med kaffe och vatten, fortsatte vi till Söndre fort, som ibland kallas Lihammeren fort. Anlagt 1902 med plats för två 10,5 cm och två 7,5 cm kanoner samt två kulsprutor. Även detta fortet raserades efter 1905, men har nu renoverats och ingår i det norska Nasjonale Festningsverk.

En av kanonställningar vid Söndre fort.

En av kanonställningar vid Söndre fort.

Vi fortsatte mot dagens höjdpunkt. Höytorp fort, ett ”riktigt” bergfort a la Boden och Vaberg. Fortet ligger nordöst om sjön Mysen i Östfold. Bygget påbörjades 1912 och stod färdigt 1915 och blev en del av den s k Glommalinjen. Fortet var en spärrfästning och skulle kämpa till sista man, eller tills att den reguljära armén hade mobiliserats. Det var den tidens största och kraftigaste norska befästning.

Tunnel och gångssystemen är omfattande på Höytorps fort. Här en av trapporna upp till pjäsplatserna i ytterverken.

Tunnel och gångssystemen är omfattande på Höytorps fort. Här en av trapporna upp till pjäsplatserna i ytterverken.

Totalt har fortet 1 100 meter berggångar och utrymmen. Det skulle finnas 17 kanoner, varav fyra i pansartorn. Vid full mobilisering skulle fortet ha en styrka om 3 500 man. Utanför fortet finns också en hel byggnader kvar av militärt ursprung. Vid vårt besök, som ju var en fredag, började de öppna platserna framför fortet fyllas av husvagnar och husbilar. Tydligen ett sätt för fortets vänförening att få lite intäkter. Tyvärr var själv fortets inre stäng vid vårt besök, men det får bli ett återbesök senare.

Den nyrenoverade kommandoplatsen på Höytorps fort lyser vit i solskenet.

Den nyrenoverade kommandoplatsen på Höytorps fort lyser vit i solskenet.

Runt hela fortet finns stormhinder och taggtråd bevarad i stor omfattning. Här hade det verkligen inte varit lätt att genomföra ett anfall mot fortet. Som tur var bestod de anfallen numera av nyfikna turister och fredagsfestande husbilsägare.

Här vill man verkligen inte trassla in sig.

Här vill man verkligen inte trassla in sig.

Klockan hade nu hunnit bli sju på kvällen och det var inte utan att det kändes i både kropp och huvud. Vi började styra färden tillbaks mot Oslo men var ”tvungna” att göra ett kort stopp vid Fossums brogallerier. En skytte gång insprängt i berget ovanför Glomma. Anläggningens utförande är en märklig konstruktion och är sällsynt inom befästningskonsten. Totalt finns sju embrassyrer ner mot floden och broövergången..

Insprängt gevärsgalleri vid Fossum.

Insprängt gevärsgalleri vid Fossum.

Klockan hade nu blivit riktigt mycket och det gick snabbt nu att komma till Oslo. Efter att ha släppt av kollegorna på lite olika platser var det dags för mig att ta mig till Gardemoens hotell och vandrarhem. Först vid 22-tiden var jag framme och kunde konstatera att kvällsmaten blev en burk nudlar, en påse jordnötter och en flaska iste. Det tog inte lång stund innan sömnen infann sig. Imorgon anländer nästan alla deltagarna i den stora Norge-resan till flygplatsen Gardemoen, där vi skall samlas, men det berättar vi mer om imorgon.

Lördag 8 juni
Det var tur att det inte startade och landade några flygplan under natten. Gardemoen Hotel o Vandrarhem ligger precis intill staketet mot flygplatsen. Jag tror den ena startbanan strök förbi min huvudkudde. Som vanligt tidigt uppe. Men det fanns ingen anledning till brådska, vi skulle inte träffas förrän vid 13.30 på flygplatsen, där de övriga deltagarna skulle ramla in från olika håll. Jag bestämde dock med min norske kollega att vi skulle ses där vid 11-tiden. Så jag njöt en god frukostbuffe, kanske något mer spartansk än den förra, men så var det ju också ett vandrarhem. Efter utcheckning var det dags att leta sig fram till en av de många parkeringsplatser som finns runt flygplatserna. Priserna varierar mellan 600 till 1500 kronor per ve cka, och då är det norska kronor värda 1,10 svenska. Jag fann en i närheten av norska flygvapenmuseet. Tyvärr var de inte öppna annars hade man kanske hunnit ett snabbesök. Istället blev det pendelbussen till flygplatsens ankommande del. Jag passade på att ta en fika med bulle medan jag väntade.

Här kommer dom! På bilden syns deltagare från USA, England, Polen/Luxembourg vid ankomsten.

Här kommer dom! På bilden syns deltagare från USA, England, Polen/Luxembourg vid ankomsten.

Många av deltagarna, som alla är medlemmar i två olika kustförsvarsföreningar, en i USA och en i England, var bekanta med varandra sedan tidigare och en del hade tydligen rest tillsammans på många av resorna som arrangeras av föreningarna. När klocka närmade sig 14 var de flesta komna och vi drog mot uthyrningsföretaget. Deltagaren som var utsedd till förare i ”min” bil hade missat att kontrollera giltlighetstiden på sitt pass och inte kommit med sitt plan. Enligt uppgifter skulle han dyka upp i veckan. Detta innebar att andreföraren fick träda in och jag blev utsedd till ”ställföreträdande andre andreförare” Efter mycken papperexecis kom vi så iväg och ny gällde bara att hitta vägen till Dröbak och Oscarsborgs fästning.

Väntan på vår första färja. Här till Oscarsborgs fästning. Det skulle bli många färjor under de kommande veckorna.

Väntan på vår första färja. Här till Oscarsborgs fästning. Det skulle bli många färjor under de kommande veckorna.

Väl i land på fästningen blev det till att promenera uppför en brant backe till receptionen och matsalen. En matsal som inte alls såg ut som matsalarna jag minns från min militärtid. Pampig byggnad i två plan med en fin utsikt mot sundet och en närliggande ö.

Jag kan tänka mig att gärna gick och åt här under rekryttiden när fortet var aktivt.

Jag kan tänka mig att gärna gick och åt här under rekryttiden när fortet var aktivt.

Efter en stund väntan fick jag min rumsnyckel och hade tilldelats ett rum i byggnad E som stod för elevförläggning. Det var ingen dålig elevförläggning! Även om den moderniserats något vid ändringen till hotell var det inte utan att man gärna legat inkallad här.

Väldigt långt från kaserner och logementsbyggnader!

Väldigt långt från kaserner och logementsbyggnader!

Rummet var stort och rymligt med allt vad som behövdes inklusive en stor platt-TV som dock endast visade de norska kanalerna. Men jag var ju inte där för att titta på TV.

Utsikten från mitt rum gick inte av för hackor!

Utsikten från mitt rum gick inte av för hackor!

Efter en snabb och enkel uppackning, det var ju inte lönt att installera sig ”för mycket”, det handlar ju bara om två nätter, var det dags att ge sig ut på en första upptäcksfärd på de två öar som bildar fästningen Oscarsborg. Jag fick sällskap med min norske kollega och Mariusz från Polen, men boende i Luxemburg. Vi började vår utflykt ner i den lilla gästhamnen som var fylld av båtar. Det var ju lördag och det var tydligen populärt att lägga till här. Här fanns och den officiella resan första bunker. En kulsprutebunker av okänd härkomst och ålder, men helt klart avsedd för hamnförsvaret.

Till försvar av den lilla hamnen på Oscarsborg.

Till försvar av den lilla hamnen på Oscarsborg.

Kanske det passar med lite bakgrundshistoria om fästningen Oscarsborg. Världsberömd i hela Norge, och välkänd i militärhistoriska sammanhang kring den 9 april 1940. Så här skriver Wikipedia: ”Oscarsborg är en fästning på de två öarna Nordre och Søndre Kaholmen i Dröbakssunder i Oslofjorden.  Fästningen utrustades med tre stycken 28 cm kanoner som tillverkades 1892 av det tyska företaget Krupp. Kanonerna döptes till Moses, Aron och Joshua. Sina bibliska namn fick de i samband med ett missöde i Kristianias (Oslos) hamn varvid en av kanonerna (med en vikt på 40 ton) föll i vattnet och sedan – i likhet med den bibliske Moses – räddades ur vassen.

Mest känt är Oscarsborg för sänkningen av den tyska kryssaren Blucher den 9 april 1940. Det norska kustartilleriets befälsskola bemannade fästningen natten till den 9 april 1940. Högsta befäl fördes av överste Birger Eriksson. Kryssaren Blucher anförde då den tyska anfallsstyrka som var på väg mot Oslo för att ockupera huvudstaden.

Klockan 04:21 kommenderade Eriksen eldgivning från kanonerna Moses och Aron. Avståndet till fartyget var då 1400 meter. Båda kanonerna träffade sitt mål. Kryssaren träffades även av kanoneld från en annan befästning på den östra sidan av fjorden; Husvik- och Kopåsbatteriet. Från Oscarsborg avfyrades två torpeder, den första träffade i förskeppet, den andra midskepps. Klockan 06.22, två timmar efter första salvan från Oscarsborg, gick den 18 200 ton tunga kryssaren till botten. Omkring 1000 tyska soldater och sjömän miste livet i samband med förlisningen. Ytterligare 1400 ombordvarande lyckades rädda sig i land”.
Så det var verkligen historisk mark vi trampade på på de båda öarna. Vi beslöt oss för att besöka torpedbatteriet. Visserligen skulle vi under morgondagen ha en guidad tur där men nyfikenheten tog överhanden och med tanke på att ha 24 bunkertossar springandes i ett trångt utrymme vägde tungt. Det här med bunkertossar var något som kom att prägla många av de kommande veckornas bilder. Alla var överallt – samtidigt. Så här fanns chansen till några bilder utan besvär och människor.

Ingången till torpedbatteriet som sänkte kryssaren Blucher.

Ingången till torpedbatteriet som sänkte kryssaren Blucher.

Tyvärr var batteriet stängt och visades endast vid guidade besök så vi fick ge oss till tåls. Men på bilden ser du ingången tillsammans med en något modernare torped. Kryssaren torpederades rakt i vattnet som skymtar i bilden vänstra kant. Vi fortsatte vår upptäcksfärd på fästningsområdet och upptäckte både strålkastarepositioner och en batteriställning med kommandoplats. Men själv fortbyggnaden lockade och vi begav oss i den riktningen. På vägen dit passerade den innehållsrika pjäsutställningen som står utomhus vid den västra sidan. Här finns exempel på de flesta kanonerna som använts vid det norska kustartilleriet, det fanns t o m en Boforspjäs i samlingen.

En del av Oscarsborgs pjässamling.

En del av Oscarsborgs pjässamling.

Vi fortsatte vår vandring fram till ”yttersidan” av fästningen. Här på stranden, eller grässlänten finns två pjästorn med 10,5 cm kanoner av tysk modell SKC 32 med en skottvidd på 15 400 meter. Pjästornen ser lite märkliga ut, och man förstår uttrycket ”padde-sköld”. Tornen monterades här 1960-61 och var i tjänst fram till 1989.

10,5 cm kanon SKC 32 i paddesköld.

10,5 cm kanon SKC 32 i paddesköld.

Vi var nu framme vid fortets största sevärdheter – kanonerna som deltog sänkningen av kryssaren Blucher. Här stod de alla på rad. Tre 28 cm kanoner, och en 30,5 cm. Den militära beteckningen var Kanon 1, Kanon 2 och Kanon 3 (den östra) Den ursprungliga 30,5 cm kanonen som stod längst åt väster fick smeknamnet Methusalem på grund av sin ålder. Och visst var det imponerande att se pjäserna som fortfarande riktar sina eldrör ut över inloppet mot Oslo.

En av de berömda kanonerna!

En av de berömda kanonerna!

Efter den norska beskjutningen svarade tyskarna med både fartygsartilleri och flyganfall. Idag är det inte så många synbara tecken på anfallet intensitet men eldrören på kanonerna uppvisar flera märken efter splitter och beskjutning.

Splittermärken.

Splittermärken.

Dagen började gå mot kväll och de var inte utan att promenaden kändes i benen och kroppen. Efter en kort vila på rummet var det dags för kvällsmat, eller middag, något som ingick i rumspriset. Här fick vi också chansen att bekanta oss lite bättre med varandra. Vid kaffet på maten gick samtalen fram och tillbaks ute på matsalens terrass. Men eftersom många av deltagarna fortfarande led av ”jet-lag” började leden tunnas ut och snart var det tyst och stilla i ”förläggningen”. Första dagen på den stora äventyrsresan var till ända.

Söndag 9 juni

Här är orterna vi hade som utgångsplatser under resan.

Här är orterna vi hade som utgångsplatser under resan.

Kartan ovan ger dig en bild av resans omfattning. Med orterna Oslo (Oscarsborg) Tönsberg, Kristiansand, Trondheim och Harstad som utgångspunkter skulle vi besöka ett 50-tal batteriplatser. Resan mål var egentligen att beskåda ”alla” de kvarvarande grövre pjäserna i Norge. Och med grövre så talar vi om 40,6, 38 och 28 cm kaliber. Sedan fanns det givetvis en mängd pjäser med ”normala” kalibrar som 15, 12, 10,5 och 7,5 cm som beskådades.  Så nu på söndagen kan man säga att resan började på allvar. Dagen startade med frukost i den härliga matsalen där en stor frukostbuffé stod uppdukad.

Det var en liknande pjäs som ursprungligen stod här i den gamla tyska pjäsbrunnen.

Först på dagsprogrammet stod givetvis färjan till fastlandet där våra bilar stod parkerade. Dagen första besöksmål var Torgauten fort.

Wikipedia: ”Fortet är ursprungligen en tysk befästningsanläggning med beteckningen HKB 6/980 Torgauten(593). Batteriet uppfördes under april-maj 1941 och utrustades med fyra 10 cm K 17/04 kanoner i öppna pjäsplatser. Kanonerna hade en skottvidd på 14 000 meter.Batteriet skulle täcka Glommas inlopp till Fredrikstad. Under hela ockupationstiden pågick utbyggnader av batteriet. Efter kriget skrotade allt och mycket av materialet överfördes till England. Området övertogs av norska kustartilleriet som moderniserade batteriet med nya pjäsbunkrar och radar. I början av 1990-talet blev batteriet nedlagt och senare blev det museum av området som visas via guidade visningar under sommaren”.
Här fanns både kanon av det slag som tyskar placerade här och dessutom de plomberade värnen från norska kustartilleriets tid här. Nu fick jag för första gången se den lite annorlunda plomberingen som man gjort på många platser i Norge. Man låter helt enkelt eldröret sticka ut genom plomberingen. Detta ger en mycket bra uppfattning om hur det har sett ut en gång i tiden.

Norska kustartilleriet pjäser i Torgauten fort.

Norska kustartilleriet pjäser i Torgauten fort.

Men starkast intryck gav ändå kommandoplatsen, eller ledningsplatsen, som den också kallas. En ganska hög betongbunker, högst upp på klipporna, och givetvis med en fantastiskt utsikt åt alla håll. Men den höga placeringen gjorde också att kommandobunker syntes tydligt. I ett försök att ”dölja” har den fått en maskering som skall ge den ett utseende av ett hus eller större byggnad.

Det första man lade märke till när man nalkades Torgauten fort.

Det första man lade märke till när man nalkades Torgauten fort.

Efter det som kallades fältlunch, som de flesta missat att ordna, gick färden vidare mot Kjököy fort beläget endast knappa 2 mil bort. Också detta ett ex-tyskt batteri med omfattande löpgravssystem. Det mest slående var de stensatta löpgravarna som förband de olika platserna inom batteriet. Och med stensatta menar jag snyggt huggna stenblock i de många gångarna. På vissa ställen fanns små krypin och till och med övergångspassager. Det säg att i området fanns aktiva stenbrott och ett stort antal skickliga stenhuggare som kom att utnyttjas av tyskarna. Efter kriget övertogs området av norska kustartilleriet och moderniserades.

Här några norrmän som passade på att utnyttja de gamla löpgravarna.

Här några norrmän som passade på att utnyttja de gamla löpgravarna.

Området är översållat av löpgravar som är ganska spännande att följa. Gångarna är i de flesta fall rensade från sten och bråte och leder alltid fram till något ”spännande”. Trots att vi var 24 personer i gruppen såg jag faktiskt inte skymten av mina kollegor på en långt stund. Från kommandoplatsen hade man en fin utsikt över farvattnet runt omkring.

Vacker omgivning och ett kulsprutevärn.

Vacker omgivning och ett kulsprutevärn.

Också här fanns det nybyggda, det vill säga byggda efter andra världskriget, pjäsvärn med pjäserna kvar innanför skyddsplåtarna. ”Tyskarna byggde HKB 7/980 Kjököyen fort under 1941 för att fförhindra en allierad landstigning. Batteriets huvuduppgift var att skydda inloppet till Fredrikstad tillsammans med Torgauten fort. I det kuperade landskapet står kanonerna placerade under höjdryggen bakom fortet vilket gör dessa mycket svårupptäckta. Avståndet mellan pjäsvärnen var cirka 70 meter. Pjäserna var reguljära fältkanoner uppställda i öppna platser. Efter 1945 övertog det norska kustartilleriet anläggningen och placerade två 10,5 cm SK c/32 kanoner i pjäsvärn”. (text från orienteringstavla i området) Inom området finns ett stort antal informationstavlor som berättar platsens historia och de olika värnen.

Norsk KA-pjäs i det ex-tyska batteriet Kjököy.

Norsk KA-pjäs i det ex-tyska batteriet Kjököy.

Platserna vi besökt under dagen ligger väldigt nära den svenska gränsen och kan mycket väl besökas under ett långt dagsbesök, förutsatt att man bor i delarna av Sverige som gränsar mot södra Norge. Men än var vår dag inte slut. Sist på dagsprogrammet stod ett besök på Fredrikstens fästning i Halden. Här var det återförda pansartornet som skulle beskådas. Besöket var endast upptaget som ett ”foto-stopp” med det blev lite längre än så eftersom det är en mäktig fästning, och jag hoppas de flesta av er känner till kopplingen till Sverige och Karl XII, det vår nämligen här han stupade. Här är relativt uttryckt eftersom man inte är riktigt överens om var han föll, vilket man också kan se på de många minnesmärkena som berättar om var kungen stupade.

Kungen är skjuten! Så här visas det på fästningsmuseet.

Kungen är skjuten! Så här visas det på fästningsmuseet.

Medan mina kära kollegor rusade iväg upp på fästningsvallarna och besökte den lilla souvenirbutiken gick jag in i museibyggnaden och tittade runt. Jag var ganska ensam därinne men det var en skaplig utställning som berättade om fästningens historia och speciellt händelserna kring svenskarna och Karl XII död. Men här fanns också en fin vapenutställning och lite annat smått och gott. Men även jag ville se de återförda kanonen i sitt pansartorn och fick klättra upp på fästningsvallarna. Givetvis lyckades jag gå fel och hamnade på fel sida om fästningen, så det var bara att bege sig ner igen över borggårdarna och upp på andra sidan, en ganska jobbig klättring, men värt besväret.

Den återförda tornpjäsen från Fredrikstens fästning

Den återförda tornpjäsen från Fredrikstens fästning

Att fotografera ett sådant här ”enskilt” objekt tillsammans med 23 fotohungriga kollegor är inte det lättaste. Antingen måste man rusa i förväg och flåsande springa runt och ta bilder innan de andra hinner fram. Eller så får man snällt vänta tills alla fotograferat färdigt och då ta sina bilder. Det sista resulterar ofta i att man blir sist tillbaks till bilen där de andra sitter och väntar. Dock man trösta sig med att vi var alltid några stycken som kom sist. Bilderna man tog i vanliga fall så annars mest ut som nedanstående som jag tar med bara för att visa fortifikationsfotografens vedermödor. På väg tillbaks till bilarna undrade jag över all ståhej med uppbyggnad av scener och stolar på området precis utanför fästningen. Väl hemma lärde jag mig att härifrån skulle sändas underhållningsprogrammet ”Allsång på gränsen”.

Om man inte vill vänta på "bilden" blir det såhär.

Om man inte vill vänta på "bilden" blir det såhär.

Vi var nu alla ganska nöjda med en lång och innehållsrik dag. Klockan hade hunnit och bli eftermiddag och vi började återfärden. Dock gjorde vi ett snabbt stopp vid Fredrikstads fästning, som låg på vägen, vilket var en fin upplevelse. En befäst stad från 16-1700-talet bevarad och underhållen i mycket fint skick. Här beskådade jag och min norske kollega en 40 mm Bofors luftvärnskanon som vi inte riktigt blev klok på. Eldrör och lavett stämmer nämligen inte riktigt ihopa. Mer om detta senare. Men nu var det dags att återvända till vårt ”läger” Oscarsborgs fästning för en kall öl och en god middag. På vägen tillbaks påminde vi oss själva om att detta var bara var resan andra dag! Det var långt kvar!

Mer om resan kan du läsa i del 2 som fylls på efterhand!
Trevlig läsning hälsar
Leif H