Himmelriket, del 6 (Norge)

Torsdag 14 juni, dag 7. När klockan ringde 04.15 trodde jag inte riktigt det var sant. När sedan TV också började låta förstod jag att det var dags att stiga upp. Som tur var hade jag packat det mesta i går kväll och det var i stort sett bara att slänga lite vatten i ansiktet, stänga resväskan och ta sig ner i hotellfoajen där flera av min sömndruckna kollegor redan väntade. Frukostpåsarna som Pam lyckats beställa var ingen höjdare. Tre skivor bröd, en juice, en apelsin och en skink-, samt en ostskiva insvepta i plast. Och ingen kniv att bre smör med. Jag drack upp juicen och slängde resten. Det fick bli en senare frukost idag. Iväg med bilarna mot flygplatsen där hyrbilarna återlämnades och vi checkade in till vår flight till Oslo f v b till Trondheim. Väl framme var det dags för en ny omgång hyrbilar och denna gång fick jag nöjet att dela bil med Ken och Genevieve. Ken var en f d överstelöjtnant i Marinkåren och ägnade nu sin tid åt militärhistoria. Bilen vi fick var en Skoda Octavia (!) Kanske inte det första bilmärke jag valt som hyrbil, men den var bättre än väntat.
Eftersom vi var sist ut från från hyrbilskontoret hade givetvis alla våra kollegor redan hunnit iväg med sina bilar och det enda vi visste var att vi skulle med en färja om ca 1½ timma från något som hette Flakk. Så vi började ordentligt med att köra åt precis fel håll och det tog en stund innan vi upptäckte detta. Väl på rätt väg nådde vi så småningom färjeläget lagom för att se färjan segla iväg. Så det var bara att vänta på nästa som avgick klockan 12.

Från färjan hade man en fin utsikt in mot Trondheim och vi såg åter det stora kryssningsfartyget Queen Mary II,som låg i hamnen. Givetvis var detta en av de få (två) dagen på resan som det organiserat en ”riktig” lunch, och den var givetvis utsatt till klockan 12 på ett ställe som hette ”Guri Kunna”. Vi lyckades anlända till restaurangen som är känd för att den serverar lokala produkter. Eftersom vi kom sist, klaockan var nästan 13 så var den förmodligen fina buffén ganska rensad. Det fanns kallskuret, sallader, fisksoppa och någonting som förmodligen var någon form av gulasch. Men det fanns varken ris eller potatis till.

Efter att ha, mer eller mindre, kastat i oss lunchen, väl medvetna om våra otåligt stampande kollegor, som givetvis ätit sin lunch i lugn och, var det dags att bege oss till batteri Hysnes, en kort bilfärd bort. Fortet, eller batteriet, anlades redan 1897 och var aktivt ända fram tills 1998. Numera är merparten av området parkmiljö och museum.

Fortets förläggningsområde övertogs av kommunen och här skapades Hysnes Helsefort, en inrättning som specialiserat sig på rehabilitering. Det var alltså här vi åt vår ”lunch” i all hast tidigare idag.
Själva batteriområdet är i mycket gott skick med en pjäsplats återställd, kommandobunker samt en bunker som idag är inrättad som museum.

Längs en liten grusväg, som ledde ner mot vattnet fanns också de övriga pjäsplatserna bevarade samt ytterligare några bunkrar. Efter en kort rundtur i området var det dags att kika på museet som var en trevlig överraskning.

Här man dels försökt att återskapa miljön i bunkern, främst under den norska tiden efter andra världskriget, men också vissa delar från den tyska ockupationen. Ett stort plus var också att kaffekannan har åkt fram och det serverades kaffe till de som ville ha. Plötsligt kom museichefen med min bok FORTSÄTTNINGEN i handen och bad mig signera denna! Något jag givetvis gjorde med glädje.

Men den största överraskningen var kvar. En kort promenad bort låg den gamla berganläggningen. Ammunition och förrådsutrymmen insprängda i berget. Här samlades vi utanför och en hemlighetsfull museivärd berättade att nu väntade något mycket speciellt. Vi släpptes in genom den lilla ståldörren och hamnade i en förbindelsetunnel enbart upplyst med levande ljus i hundratal. Inne i den första ammunitionskammaren, upplyst av om möjligt ännu fler stearinljus, började vi ana att något skulle hända.

I det angränsande rummet, också det det ganska stort, stod ett stort antal stolar uppställda och längst fram stod en tjej med fiol och en man med gitarr. Så det skulle alltså bli konsert i berget! Och det blev det, och den gick inte av för hackor. Tjejen, hon kunde verkligen spela på fiolen, och han hade en fin röst. I det märkliga utrymmet fick musiken ett speciellt sound, och dessutom var det en fantastisk akustik. De flesta av oss lyssna och njöt, även om någon tyckte det var dyrbar tid som gick till spillo. Tid som kunde använts till att fotografera bunkrar.

Lätt omtumlade kom vi ut i ljuset igen och tillbaks till betong och kanoner. Nu var det dags för dagens andra fort, eller batteri. Denna gång gällde det Brettingen fort. Vi rörde oss inom ett ganska begränsat område som i de flesta fallen var omgivet av vatten. Detta bidrog till att det blev mycket färjeåkande denna dag. Kartan härunder visar hur området såg ut. De militära installationerna är markerade och namngivna.

Brettingen fort byggdes också under slutet på 1890-talet och fortsatte att utvecklas under många år med bland annat ett förläggningsområde som uppfördes 1916. Under den tyska ockupationen var fortet en del av det tyska kustförsvaret. 1942 fick fortet fyra nya 15 cm SKC/28 från Skodawerken. De ursprungliga 15 cm Armstrongkanonerna flyttades till Hysnes och Hambaara. Efter andra världskriget fortsatte norrmännen att använda fortet som kustartillerianläggning fram till 2003 då fortet är delvis rivet.

Det hade nu blivit nästan kväll och det var dags att bege sig till vårt hotell – Hovde gård, ungefär 1½ timmes körväg bort. Men vi avslutar dagen med ytterligare en bild från Hysnes Fort. Vill du veta mer om denna plats och museet finns deras hemsida här: www.hysnesmuseum.no

Så nu vänta ytterligare en, eller flera egentligen, kanonerna med det bli en historia för nästa rapport som du får inom kort på denna plats hälsar
Leif H