Himmelriket, del 7 (Norge)

Resdag 7, fredag 14  juni. Vårt övernattningstället, eller hotell för dessa två nätter i området var Hovde Gård. En herrgård som byggts ut med ett angränsande rumsannex. Stället var också lite ac spa och resort så det var ganska ”flåddigt”, med bland annat gångtunnlar mellan byggnaderna. Vår frukostbuffé på morgonen gick inte av för hackor. Servad i det gamla herrgårdsköket med frukostäggskock på plats som fixa våra morgonägg. Stekt, skramlat, rört eller kanske en omelett. Fint värre och dessutom. Dagen till är fick vi också en fin bärkasse med vår fältlunch. Så var det då äntligen dags att bege oss mot ett av resan ”stora” mål! Trippeltornet från slagskeppet Gneisenau med sina 28 cm,s kanoner.

Och det var inte utan att man blev imponerad när vi svängde upp med våra bilar bredvid det jättelika kanontornet.

Vi fick en kort genomgång av historien bakom dessa pjäser, stående framför tornet, och under eldrören. Två torn med tre kanoner placerades  i Norge. Detta som vi befanns oss vid och ytterligare ett i Fjell, väster om Bergen. Men åter till ”vårt” fort vid Austrått. Enbart tornet väger nästan 1000 ton och kanonerna har en kaliber på 28.3 cm. Tornet kommer från den tyska slagskepp Gneisenau som träffades av en bomb under ett flyganfall som förstörde hela bogsektionen. Istället för att reparera fartyget beslöts att använda pjäser och torn till kustartillerianläggningar i Danmark och Norge. Austrått fort kom att byggas av kigsfångar från Jugoslavien som behandlades dåligt med många avlidna som följd. Bunkeranläggningen för tornet är 5 våningar hög och stod klar 1943 och provsköts i augusti samma år. Efter kriget blev den vara en del av det norska kustartilleriet tills den stängdes 1968, men behölls inom försvaret fram till 1977. Under 1990 pumpade norska  försvarsdepartementet in över 10 miljoner kronor för restaurering av fortet.

Efter genomgången var det dags att gå in i tornets övervåning. Det finns ingen ”normal” förbindelse mellan tornet och resten av berganläggningen under. D v s ”normal” för oss besökare idag. Min polske kollega Mariusz lyckades med mästerverket att ta sig från ammunitionsdurken och upp till pjäserna till guidens förvåning!

Efter att ha besökt tornet tog vi oss runt i terrängen och kom via bunkeranläggningen in i tornet ”underifrån” Här fanns ammunitionsdurkar, förläggningplatser, kök och verkstäder. Jag måsye erkänna att det var ganska spännande och intressant att ta sig uppåt genom de olika våningarna i kanontornet. Speciellt ammunitionshanteringen var intressant att se hur man löst. Då det handla om tre pjäser var detta en komplicerad sak.

Som vaslutning till denna delen av batteri Austrått, eller Austrått som det hetter på norska kommer här en bild från tornens aktiva tid i norsk tjänst. Bilden är från systerbatteriet i Fjell och är från 1963 innan detta torn skrotades. Tornet i Austrått är numera det enda.

Nu väntade en efterlängtad fältlunch som vi givetvis intog i ”skuggan” av batteriet, och jag måsye erkänna att det var sällan ett par mackor och lite dricka smakade så bra.

Efter lunch öppnades museet i anläggningen upp och vi fick ströva omkring inne i den förhållandevis stora berganläggningen. Ingången syns i bakgrunden på fotot ovan.

Efter besöket i museet väntande en annorlunda överraskning och koppling. I närförsvaranläggningar fanns en pansarvärnkanonbunker utrustad med en 47 mm Skodapjäs, monterad i kula, och med pansarskydd framför embrassyren. Allt var nyrenoverat och jag kan nog påstå att närma nyskick inne i en bunker kan man nog inte komma.

Kanonen, eller pjäsen betecknades av tyskarna som  4.7 cm Pak(t) or PaK 36(t).  Tjeckoslovakiskt namn var 47 mm kanon P.U.V. vz. 36 (Škoda A6). Och det var väl inget specieltt märkvärdigt med detta. Tyskarna plockade pjäser och utrustning i alla ockuperade länder och det mesta hamnade i Atlantvallen, eller de ockuperade ländernas försvarsanläggningar. Men det stod en liten bunkermodell i förrummet till pansarvärnspjäsen som fick mig att reagera.

Jaha, och vad har nu allt detta med pansarvärnskanonen att göra? Jo det visade sig att den ursprungliga pansarvärnskanonen som satt här undre andra världskriget, och tiden, efter kom just från fortet Brezinka i forna Tjeckoslovakien där den numera är återinstallerad, därav modellen. När en ersättningskanon skulle installeras i bunker kom tjeckiska bunkerentusiaster till Austrätt för att hjälpa till med renovering och installationen. Fortet Brezinka var ett av de fort som låg precis vid vårt hotell i Nachod vid Bunkerresan dit 2009. Antingen finns det många bunkrar, eller så är välden liten!

Efter besöket i Pv-bunkern tog jag en liten promenad upp till tornets plats för lite kompletterande bilder. Bredvid trippeltornet står batteriets avståndsmätare uppställd. En ordentlig inbasmätare stod ursprungligen några kilometer framför batteriet vid Leberen. Härifrån sändes måldata till pjäserna.

Det tog bara en kort stund med bilarna att förflyttade fem kilometerarna till platsen där avståndsmätaren stått.

Utsikten var inte fy skam, och vi kunde besvär observera kanontornet, en halvmil bort.

Ett kraftig motorbuller avbröt oss, och alla började spana mot himlen. Framför oss på den stora flata dalbottnen låg nämligen Örlandets flygstation, en av Norges större flygbaser. Och det var härfrån bullret kom. En C-130 Hercules startade och tog av ut mot havet utanför. Enligt en av våra guider skulle det i dagarna strata ett sk Tiger-meeting, där jaktplansförband från flera länder samövar i området. Det hela skulle avslutas med en stor flyguppvisning kommande fredag.

Strax efter att Herculesplanet lyft dånade inte mindre än fyra, eller om det var fem franska Mirage (tror jag) över oss och gick i ett snyggt landsvarv för att glida in mot banan från fjordsidan. Samtidigt passerade ett fartygen i linjen Hurtigruten utanför. Passagerarna måste haft en härlig upplevelse från däcket.

Det var nu dags att åka vidare, nu mot ytterligare kustartilleribatterier. Huvudattraktionen här var det norska 12/70 batteriet på Krakvag. Ett torn var bevarat och efter en lång färd på dåliga vägar kunde vi ta våra bilder av det avmaskerade tornet med eldröret vilande i sin låsanordning.

Här var jag ju bara tvungen att be min kollega Svein att ta en idolbild av mig med kanonen, vilket han gärna gjorde.

Klockan var nu som vanligt sent på eftermiddagen och de flesta av oss kände för att återvända till hotellet för lite uppfriskning och något att äta, och givetvis en kall öl! Några av våra kollegor drog iväg till ett närbeläget batteri, där tyvärr det mesta var raserat. Själv njöt jag en god öl, en liten silltallrik och en köttbit. Sedan var det bara att ”ramla” i sängen.
Jag vill avsluta detta resebrev med en actionbild som jag lånat av norska försvaret. Så här ser det ut när man skjuter med de stora kanonerna. Verkligen häftigt!

Så nu håller vi en kort paus innan reseberättelserna fortsätter med något riktigt STORT och massor av betong! Missa inte nästa rapport som kommer inom kort här, hälsar
Leif H