Vecka 45-46 Hösten är här…

Så blev då årets sista nummer av FORT & BUNKER klart och skall vid det här laget finnas ute hos sina abonnenter. Av en händelse upptäckte jag att det faktiskt var det femtionde numret, sedan starten. Det är ju dessutom ett julnummer, även om det kanske kommer lite tidigt och det finns ett bra väldigt bra priserbjudande till dig på några av förlagets böcker. Förutsättningen är dock att man abonnerar på tidningen.
Till dig som inte abonnent kan jag berätta att du hinner abonnera och utnyttja de förmånliga julerbjudandena. Abonnemangsavgiften är snabbt insparad, eller vad sägs om 100 kronor julrabatt på Musköboken, bara för att nämna  en av förmånerna.

Annars har det varit ett par veckor som gått i städandets och organiserandets tecken. Vindskupan, där jag har mitt arbetsrum, har fått ett par nya fönster. Detta innebar dock att hela arbetsrummet skulle tömmas och all datorutrustning plockas ner. Under hela tre dagar gjorde jag inget annat att plockade undan, monterade ner, flyttade och flyttade igen. Det är otroligt vad prylar och papper man kan samla på sig. Inte nog med det, varje gång jag återupptäckte något spännande papper eller avhandling var man ju bara tvungen att läsa detta. Sen gällde det ju att placera det nya fyndet någonstans där jag kommer ihåg att det finns. Det lär förmodligen dröja innan jag kommer på var jag placerade dessa ”nya” fynd.

Med nya hyllor från IKEA (besökt tidigt på morgonen en vardag innan trängseln började) lyckades jag bygga en ny bokhyllevägg där dessutom alla datortillbehör och sladdar göms bakom en liten panel. Nu skall bara alla böcker sorteras in i någon sorts system så kan arbetet med den kommande boken börja igen. Bilden ovan är tagen idag i samband med att det nya veckobrevet skrivs. Besvärligast i sammanhanget var datorn och all utrustning. Sladdar och åter sladdar skulle kopplas in på sin ursprungliga plats, vilket tog sin lilla tid. Jag passade också på att koppla in en UPS, allt en avbrottsfri kraft via en liten svart låda som brummar till med jämna mellanrum. Strömavbrott, som vi i och för sig inte har så ofta längre, ställer till det ibland. Nu skall jag alltså lippa att bry mig om detta. Av inredningsarbetet återstår nu också en genomgång av arkivet och lite sorteringsarbeten, sedan kan arbetet återupptagas.

Annars var veckornas ”stora” bunkeräventyr besöket vid den danska riksbunkern Gurre, strax utanför Helsingör.
Danmarks första atomsäkra regeringsbunker började uppföras i mitten av 50-talet och stod färdig 1961. Innan dess hade Danmarks styrande varit hänvisade till mindre, icke atomsäkra anläggningar. Gurrebunkern är cirka 670 kvadrat meter stor, fördelat på två våningar, och nergrävd i marken. I bunkern skulle regeringen och medlemmar i centraladministrationen, totalt runt 80 personer, inrymmas i tider av ofred – det här var ju när kalla kriget var som kyligast. Till regeringen hörde också regeringschefen, det vill säga Danmarks regent, som då var Kong Frederik. Anläggning var dock för liten redan från start och ny, och betydligt större, anläggningar uppfördes på andra platser.

Anläggningen kom därför att stoppas i malpåse redan 1977 och stod sedan tom till 1990 då Generaldirektoratet for Post- og Telegrafväsenet, senare IT- och Telestyrelsen, flyttade in. Här skulle företrädesvis Natos elektroniska kommunikation koordineras i krigstid. För att muntra upp omgivningarna lite anlitades konstnären Poul Gernes som, med hjälp av sina elever, utsmyckade bunkern med handmålade figurer. Poul Gernes målade även om all fast utrustning och beställde den nya inredningen i samma färger.

Och det var verkligen upplevelse att besöka platsen. Långt in i ett skogsparti låg anläggningen. Det enda synliga ovan mark var det lilla ingångshuset som också fungerade som vaktstuga. Två betonglådor innehöll ventilationsutrustning, i övrigt avslöjade bara staketet att här fanns något. Trapporna i ingångshuset ledde i tre etapper ner till själva bunkern. Och här kom den trevliga överraskningen – Färgerna! Du ser en del av del på bilden ovanför från den centrala ordersalen. Samma färger gick igen överallt. Och inte bara på väggarna. Allt, varenda pryl var färgavstämd, till och med papperkorgarna!

En liten detalj som jag observerade var att anläggningen var byggd före tiden med dämpade byggnader. Istället var många skåp och utrustningar upphängda i fjädrar. Till exempel i sjukstugan, eller sjukutrymmet, som på bilden ovan där medicinskåpet hänger i fjäderkonstruktion (syns precis ovanför skåpet). Bunkern skall nu delvis tömmas på en del av möbler och utrustning och därefter förseglas. Vid de tre dagarnas visning i början av hösten fanns det 1500 biljetter som tog slut på nolltid. Vårt besök hade arrangerats av SFHF (Svensk Fortifikationshistorisk förening) http://www.fortifikation.se/ och var förmodligen det sista som kunde göras i anläggningen.

Den 11 november var det också en minnenas dag över de gångna världskrigens stupade. Stilleståndsdagen ( Armistice Day) högtidighålls varje år till minne av undertecknandet av stilleståndsavtalet 1918 mellan de stridande parterna i första världskriget och krigets slut. Krigshandlingarna på västfronten upphörde klockan 11 den 11 november 1918 – ”den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden”.

Stilleståndsdagen fick efter andra världskriget namnet Hågkomstens dag (Remembrance Day) i länder anslutna till Samväldet, och i USA namnet Veteranernas dag (Veterans Day). Dagen blev då en minnesdag inte endast för de soldater som deltog i första världskriget utan även för de som stred under andra världskriget, och i USA för alla amerikanska krigsveteraner. I Frankrike och Belgien där dagen framförallt är tillägnad vapenstilleståndet 1918 och de som stupade i första världskriget är namnet fortfarande Stilleståndsdagen (Jour de l’ Armistice.
Kanske inte något som uppmärksammas så speciellt mycket här hemma, men med tanke på vårt intresse i militärhistoria är det nog inte alldeles fle att skänka dagen en tanke.

Annars avslutades den gångna perioden av en städdag på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Själv tog jag som vanligt hand om förtäring och kökshandräckningen. Eftersom säsongen var avslutad så stod det österrikisk Gulasch på lunchmenyn till de lätt förfrusna frivilliga som tillbringade dagen med att flytta saker, slå in saker, bära saker, rengöra saker och framför allt ha en rolig lördag tillsammans med ”kollegorna” En av dagens stora uppgifter var högtryckstvättning av de stora betongringar som bildar det nyförvärvade rörskyddsrummet. Efter 70 år i marken har det hunnit samlas både det ena och andra inuti det gamla skyddsrummet.

Så och där har du vad som hänt under gångna veckorna. Nu skall jag fortsätta bildgranskningen av Stockholmsbilder och dessutom fördjupa mig lite i Norra och Södra fronten av Stockholms gamla försvarsanläggningar.
Tills vi läses nästa gång hoppas jag på trevliga dagar
Hälsar
Leif H