Vecka 11 Datorer, djurliv, skyddsrum och lite vår….

I bland undrar jag om det är ålder, eller tekniken, eller oförståndet som gör att jag alltmer börjar ogilla utvecklingen av datoriseringen – överallt. Här några färska exempel:
1. Bokbeställning från en av våra stora bokhandelskedjor skall nu ”hämtas” i deras portal. I fyra steg skall åtgärden utföra. Det tar längre tid att följa DERAS rutiner än det gör att skicka boken.
2. Fick ett dokument i dagarna som skulle laddas ner från någon nerladdningsida läsas och kommenteras. Inte f-n fungerade det. Efter tre försök gav jag upp. Och det finns många liknande fall som säkert drabbat mer än mig själv.

Har det egentligen blivit enklare? Vi gör våra bankärende på nätet, och gör i princip bankens jobb – har det blivit billigare, nej snarare tvärt om! Jag vet inte riktigt var det skall sluta men ibland känns det som att nu är det dags att tatuera personnumret som streckkod i pannan. Fantasi? Det sade man om Jules Vernes böcker med ubåtar och rymdraket också på den tiden det begav sig!

Nej tillbaks in i betongen, militärhistoriens och böckernas värld. Och med böcker menar jag då böcker som man håller i handen, bläddrar i och njuter av. Inte någon konstig elektronisk platta där man sitter och läser så kallade e-böcker. Här är en som kommer ut inom kort.

”Länsstyrelsen i Stockholm, tillsammans med Länsmuseet i Stockholm har under flera år forskat i civilförsvarets organisation runt Stockholm. Lennart Rossander och Per Olgarsson har djupdykt i arkiven. En del av grunden kommer från SFHF’s byggnadsminnesförklaring av Elefanten som gjorde att Länsmuseet och även Länsstyrelsen fick upp ögon för anläggningen, som var till stor del okänd för dem vid det tillfället. Sedan dess har de publicerat dokumentationen över Elefanten, med både text och bilder.En del av  det materialet finns med i boken”
Texten snodde jag från SFHF,s Facebook-sida. Så nu vet du att det finns en bok på gång. Om den sedan är värd pengarna återstår att se. Men det lilla jag hunnit se verkar att ge mersmak och det finns en intressant presentation av civilförsvarsanläggningar i Stockholm. Och för en gångs skull så handlar det INTE om Elefanten. Denna är visserligen imponerande men lite väl uttjatad!

Vår Facebook grupp fortsätter att växa, vilket är jätteroligt och stimulerande. Just nu är vi uppe i cirka 650 medlemmar, vänner, kompisar eller likasinnade. Jag hoppas du delar med dig av dina bilder och upplevelser. Sätt dig och offra en stund att läsa igenom lite grand av vad som finns. Som du ser är det berättelser från både Sverige och utlandet. Har du frågor eller funderingar är detta den rätta platsen att ställa dem.

Västkusten eller Ostkusten? Ja det är lite av mitt dilemma just nu. Under snart ett års tid har jag arbetat med både Göteborgsområdet (Västkusten) och Stockholmsområdet i två olika bokprojekt av modell ”Spår av ett försvar”. Nu har det blivit dags att ”välja spår”.

Det är nu söndag eftermiddag och regnet har precis slutat. Hela veckan har varit riktigt härlig med sol och faktiskt värme. Uteserveringarna drog igång och jag såg till och med de första kortbyxorna! Men på fredagskväll drog det in ett mindre storm, med blåst och ruskt. Givetvis precis när jag skulle ut och fotografera skyddsrum. Som tur hade jag varit ute tidigare och fotograferat skyddsrummet från utsidan, i strålande sol.

Men idag söndag var jag tvungen att bege mig dit igen för att fotografera invändigt. Det är alltid lika spännande när man kom i anläggningar, oavsett storlek och slag, som har stått mer eller mindre orörda sedan andra världskriget. Och det var precis vad detta hade gjort. Visserligen hade man fyllt på med sådant ”som är bra att ha”, men i övrigt var allt i orört skick. Det fanns till och med två torrdass, med spannar!

Under fredagen och lördagen fick mina kollegor ”slita” med att få Beredskapsmuseets rörskyddsrum på plats. Den minnesgode drar sig kanske till minnes att FORT & BUNKER lyckades få Bromölla kommun till att ”dela med sig” av ett väldigt långt rörskyddsrum i samband med saneringen av det blivande Ivö-området. Transporten till Beredskapsmuseet ombesörjdes av FORT & BUNKER och Skoogs åkeri under hösten. Nu läggs skyddsrummet på sin plats på museet och skall förhoppningsvis bli en av sommarens attraktioner.

Nu återstår en hel markarbeten runt om, städning, fogning och, kanske det viktigaste, inredningen, och den är den som ni kanske förstår att jag håller på att jaga runt efter. Besöker du museet under de Militärhistoriska dagarna i maj (24-25/5) har du chansen att beskåda ett rörskyddsrum från andra världskriget i nästan originalskick. Här är Beredskapsmuseets hemsida där det kommer att dyka upp ett program http://www.beredskapsmuseet.com/

Det är många som köpt och läst min bok ”Spår av ett försvar”, en bok som skildrar vad som fanns och vad som finns kvar utifrån ett militärt och militärhistoriskt perspektiv. Men fortfarande ramlar jag över ”spår av ett försvar” som sten och platsen ovan. Att det var en speciell plats visste jag sedan tidigare besök och fotodokumentation. Jag kan också skryta med att jag ätit lunch här på platsen. Nej inte riktig utan 15 meter ner under jorden. Men stenen, som jag upptäckte i veckan, var ny. Likaså det faktum att någon gjort sig besväret och klippt ”gångar”. Men det skulle inte skadat med en skylt också. Vi befinner oss mitt i det f d batteri Trelleborg, eller Gylle. Ett 12/70-batteri med 3 pjäser, S-plats, luftvärn och lite till. Stenen ligger precis där en av batteriet lv-ställningarna för en 40/48 fanns placerad. Den lilla oansenliga kulle i bakgrunden, bakom busshållplatsskyltarna var S-platsen. Idag är den omsorgsfullt igenfylld och övertäckt. Men det är verkligen ett ”spår av ett försvar”.

Det var länge sedan vi såg skyltar som den ovan. Det är inte så många år sedan som begreppet ”Skyddsområde” var ett gängse begrepp i våra skärgårdar. Inom området fick inga utlänningar vistas och det kontrollerade faktiskt ganska ofta. Nu är skyltar som denna enbart nostalgi. Men det är en av många bilder som passerat på min dator under veckan till det kommande bokprojektet.

Också från svunna tider är pjäsvärnet ovan. Det är en 7,5 cm luftvärnspjäs som anpassats för tjänst i värn, och i detta fallet ett kustvärn. Mer om detta skall jag berätta längre fram. Nu börjar det bli dags att försöka avrunda detta veckobrev som tog ovanlig lång tid att skriva, så jag hoppas du tycker det är värt att läsa.

Några som också har vaknat till liv är mina ”vänner” mullvardarna, som nu i fyra år gjort sitt bästa för att förvandla min gräsmatta till ett slagfält som snart påminner om första världskrigets. Men förstärkningar har inkallats och experthjälp sitter nu och arbetar på stridsplanera inför vårens attacker!

Men det har sina fördelar att bo på landet också. Var annars möte man denna synen på väg till morgonkaffet. Som tur är har jag alltid en kamera liggandes med teleobjektiv i anslutning till fönstret och då kan man få bilder som denna.

Och därmed sätter vi streck för denna gång. Nu väntar en arbetsfylld vecka och i slutet är det dags att besöka Göteborg och SFHF,s årsmöte. Det är alltså Svensk Fortifikationshistorisk förening om du inte redan vet det. Är du intresserad av betong och fortifikation, vilket du borde vara eftersom du läser detta, så kan jag rekommendera dig att bli medlem. Som medlem får du bland annat erbjudande om att vara med på visningar, på platser som annars är mycket svåra att besöka. Här kan du läsa mer om föreningen http://www.fortifikation.se/

Och därmed vill jag önska en trevlig kommande vecka, och förhoppningsvis läses vi åter om en vecka.
Bunkerhälsningar
Leif H