Vecka 23 Igen! Men det skall vara så!

Det har varit en verklig intensiv vecka, med flera stora tilldragelser. Sverige nationaldag och 70 års minnet av dagen D två stora händelser som verkligen kolliderade. Men, ursäkta Sverige, för min del tog firandet av D-dagen verkligen överhanden. TV 4 Play direktsände mesta delen av dagen. Sky News, BBC och CNN rapporterade mer eller också under dagen. Jag måste erkänna att jag satt nästan klistrad framför datorn (TV 4 Play) och på eftermiddagen framför TV:n. Spännande är kanske inte rätta ordet, men ett ord som passar in är gripande och känslosamt. Att se de knappt 100 veteranerna vid den stora kyrkogården, ovanför Omaha beach var nog dagens höjdpunkt, eller rättare sagt en av dem, för det kom många känslosamma ögonblick. Det var också intressant att se visa av statsmännen som tog sig tid att hälsa och prata med veteranerna.

Det var också intressant att se diplomatin mellan väst och öst. Vid gruppbildsfotograferingen i anslutning till lunchen för statsöverhuvuden och regeringsledare stod ”stackars” Putin lite för sig själv, och såg faktiskt lite bortkommen ut. Dagens skratt kom också vid Gold beach under det stora uppvisningen där både president Putin och Obama närvarande- TV-producenten var snabb och la ett en delad bild på de stora TV-skärmarna, hälften Putin, hälften Obama. Och den avslutande uppvisningen var imponerande.

Men frågan var om inte mötet mellan den franske soldaten från Commando Kieffer och den tyske fallskärmsjägaren tog hem priset. När de omfamnade varandra var det nog mer än jag som snörvlade till.

I veckan var det också invigning av den nya ubåtshallen vid Marinmuseum i Karlskrona. På onsdagen var det först pressvisning och därefter stor pampig invigning ”med extra allt” som det heter!

Och visst var det imponerande. Efter en kort presentation av projektet, som pågått i nästan 8 år, var det dags att träda in i den nya hallen. Det första som slog mig var hur stor ”hon” är ubåten HMS Neptun. Hallen har dämpad belysning, men är ändå upplyst genom de många montrar och blickfång som finns överallt. Och vi skall ju inte glömma den lilla ubåten Hajen. Den första svenska ubåten, eller dykmaskinen.

Utöver museets egen personal och de som jobbat med projektet fanns det ubåtsfolk på plats, chefen för Marinen, sponsorer och naturligvis press och TV. Efter ca 1½ timmas rundvandring, i alla skrymslen och vrån var det så dags för den guidade upplevelsevandringen på ubåtens övre däck. Här fick man uppleva ljuden från torpedskjutning, dykning, uppstigning och dessutom upptäckten av en främmande ubåt. Festligt var det också när det snörpliga slutet avslöjades! Det berättar jag inte utan tycker ni själv får uppleva det på plats. För det är faktiskt en nytt ”Wasa-museum” som har sett dagens ljus. Bara att denna gång är det inget gammalt uppfiskat regalskepp, utan en modern ubåt. Komplett i alla avseende utom vapen och färskvaror. Även om jag är kluven när det gäller de stora pengar som investerats i ett enskilt museiprojekt (150 miljoner kronor) så buga jag mig för ett mycket lyckat resultat och önskar ”lycka till på den fortsatta seglatsen”

I hamnbassängen utanför museet visade den svenska marinen ”musklerna” med minfartyget Vinga, en ubåt och ubåtsbärgningsfartyget Belos.  Från HMS Vinga sköts dubbel svensk lösen, alltså fyra skott som avslutning på själva invigningsceremonin.

Själv ”smet” jag iväg precis när alla talen började och tog istället färjan över till Aspö för att väcka några gamla minnen till liv. Efter att ha kört av färjan blev det en snabb tur upp till öns ICA-handlare för lite proviantering och därefter direkt till den gamla batteriplatsen Aspöberg och museet för rörligt kustartilleri. Jag vet inte varför men jag hade väntat mig att det skulle vara öppet. Men det var ju naturligtvis inte.

Men jag tog istället en liten tur upp till den bevarade pjäsbrunnen för de gamla 30,5 cm haubitsarna. En gång i tiden, till och med på min tid, fanns det fyra pjäsbrunnar och ett ganska stort underjordiskt tunnelsystem. Nu är det mesta plomberat över övertäckt och man måste veta var man skall leta. Vid den återstående har man satt upp en spiraltrappa så man kan ta sig ner i brunnen.

Här finns en informationstavla om batteriet och pjäserna. Vid staketet ligger en 30,5 cm granat på en föga imponerande träpall. Det borde väl gått att göra en lite snyggare ställning till granaten kan man tycka. Efter en kort rundtur och en titt på de pjäser och fordon som står utomhus var det dags att bege sig tillbaks till färjan och fastlandet.

Men först en liten frågeställning? De avsågade bultar som en gång höll den stora pjäsens lavett på sin plats hade fått en dekor i som det sägs ”alla regnbågens färger”. Man undrar vem som beger sig ut i skogen med penslar och färg för att uttrycka sin åsikt på ett gammalt kulturföremål?

På vägen hem upptäckte jag också att det var rockfestival i Norje, precis längs E22. Det var Sweden Rock som startade samma kväll och beräknades locka cirka 35 000 åhörare. Det tog en bra stund att ta sig förbi festivalområdet.

Så och nu till något helt annat som man säger. Bilder från den stora militärhistoriska helgen i slutet på maj, på Beredskapsmuseet, har formligen ramlat in över mig. Jag kan inte låt bli att visa några bilder från min egen miljö under den helgen – Koket!

Saknas på bilderna gör Sven, Mie och Viola som också drog sitt strå till stacken. Ville med dessa bilder bara säga tack till alla oss i koket och för att jag fick njuta av en underbar helg helg i glada vänners lag.

Men veckan har också inneburit arbete på det växande bokprojektet om västkusten. Just nu lägger jag sista handen vid kapitlet om första världskrigets försvarsåtgärder, vilket faktiskt är både spännande och lite roligt att arbeta med.

Annars är det ju naturligtvis det andra världskriget som har satt de största spåren. Och man kan bli förundrad över vad man kan finna i terrängen. Bilden ovan visar en helt överväxt luftvärnsställning vid en av de många kraftstationerna i Halland. Denna låg bara några meter från tillfartsvägen men var nästan omöjlig att upptäcka utan vetskap om platsen.

Och det finns mycket annat märkligt som faller inom begreppet militärhistoria. Utanför regementsområdet i Halmstad (I16/Lv6) finns en vacker parkanläggning med mycket träd. Vid flera av träden finns små skyltar nedstuckna som berättar om just det trädet.

Varje regementschef har genom åren planterat ett träd i parken, och det har nu blivit en imponerande samling. Ett annorlunda stycke militärhistoria. Så militärhistoria behöver inte bara vara kanoner och betong, det finns lite för alla. Och därmed har vi kommit till slutet av veckan händelser. Min almanacka för den kommande veckan är nästan blank så det lär nog bli en hel del arbete framför datorn

Bunkerhälsningar
Leif H