Vecka 24 Sommaren är här

Så  var då sommaren över oss. För de flesta en härlig tid med sol och bad. Men för oss som är intresserade av betong och fortifikation är det lite besvärligare. Besvären heter grönska, insekter, badgäster, ilskna djur och stekande sol! Jag skall försöka ge dig några exempel om bunkerforskarens vedermödor under den varma och soliga delen av året.

Man kan väl lugnt säga att detta är den ”sämsta” delen av bunkerforskningens årstider. Det kan vara förklaringen till att jag nästan alltid tillbringar somrarna framför dator och något bokprojekt. Men det är inte det att bunkrar ”försvinner” det är en mängd andra faktorer att ta hänsyn till under sommarens varma dagar på stranden. För i många fall ligger ju värn och bunkrar i anslutning till attraktiva badplatser. En plats som det inte alltid är så lämpligt att smyga runt med kamera – speciellt eftersom man som bunkerintresserad sällan är badklädd.

Sedan har ju det här med buskar, blad och växtlighet. Det är ju den ”gröna” årstiden och det vet ju alla vad det innebär. Men just i fallet med bunkrar är det också den tid då växterna i anslutning till betong låter taggar och annat växa ut. Jag vet inte om växterna agerar taggtråd i ett försök att skydda sin bunkerkompis. Men växtlighet i närheten av bunkrar är oftast björnbärssnår eller liknande taggiga växter. Frånsett alla dessa olägenheter så gör årstidens växtlighet att det kan vara mycket svårt att upptäcka den eftersökta bunkern, trots att man ibland står nästan på taket på densamma.

Men missförstå mig nu rätt – sommaren är en härlig tid att vara ute och röra sig i terrängen. Och det finns ju bunkrar och militärhistoria som inte döljs av träd. Men även i sådana fall kan det vara besvärligt om man skulle vilja ha en bra bild. Som nu i veckan då jag i samband med ett möte i Landskrina bestämde mig för att köra till Halmstad för lite kompletterande bilder från regementena och lite annat. Landskrona ligger ju ”nära” Halmstad 🙄
Vad jag inte räknat med var skolavslutning, fint väder, gågata och lunchtid. Jag skulle nämligen ha några bilder på 91:an statyn som står i början på en av gågatorna. I samma ögonblick som jag höjde kameran verkade alla människor röra sig runt statyn. Dessutom stod statyn så att bilder från ”rätt” håll blev fantastiska 😈 motljusbilder!

Men som tur var fanns det mer att fotografera i Halmstad. Först ut stod vaktbyggnaden vid den gamla flygflottiljen F 14. Här huserar numera försvarets Halmstadskolor och jag ville gärna ha en bild av entréen som den ser ut idag. Frånsett texterna på väggen är det i stort sett oförändrad sedan byggtiden på 1940-talet. Omgivningen däremot är en helt annan sak. Medan jag stod och tog mina bilder hördes kraftigt motordån och det svenska försvaret dök upp i form av tre Patriavagnar (tror jag de kallas) och en terrängbil typ Galten. De uppsuttna skyttesoldaterna tittade undrande på den konstige fotografen som inte fotograferade dom, utan istället valde en gammal byggnad. Så mest för syns skull tog jag några bilder.

Sedan var det dags för ett besök vid det gamla infanteriregementet I 16, numera Luftvärnsregementet. På den tiden vi hade flera regementen inom samma vapenslag kallades detta Lv 6. Nu har vi ju bara ”ett-av-varje” så man behöver inte kunna räkna längre. Det räcker med att veta vad för sorts vapen man använder 😉
När man sysslar med militärhistoria så är det inte bara kulor och krut det handlar om, utan det finns hur mycket som helst som kretsar kring ämnet. Nu gällde det den så kallade ”Överstelunden” utanför kanslihuset.
1909 lät den avgående regementschefen, överste Ancarcrona, plantera en silverlind i grönområdet framför kasernerna. Och detta var början till en unik parkanläggning. Varje avgående regementschef har följt traditionen och låtit plantera ”sitt” träd här. Små metallskyltar berättar vilket träd det handlar om och vilken regementschef som planterat detsamma. Idag omfattar samlingen ett 30-tal träd. Dock har några av de äldre träden fått bytts p g a ålder, men de har ersatts med samma trädslag. Man kan till exempel finna att vår nuvarande utrikesminister Carl Bildt planterat om ett träd som ursprungligen sattes av översten Nils Bildt.

Så efter en skön dag i det ”gröna”, även om det var i städerna så var det dags att återvända hemåt. Förmiddagens möte i Landskrona, som handlade om ett kommande evenemang i samarbete med Riksantikvarieämbetet. 2014 är temat “I krigens spår” och evenemanget hålls den 14 september. Landskrona kommun har velat vissa upp lämningarna av andra världskrigets försvarsanläggningar och tillsammans med stadsantikvarien Inger Åhlin tog vi en promenad i anslutning till Citadellet. Det var en glad överraskning att se att två av de inbyggda pansarvärnsvärnen har ”överlevt” avvecklingen och finns kvar. Kanske blir det något av dessa som visas upp, vi får väl se hur det utvecklas.

Annars fortsätter arbetet med boken om västkusten försvar. Ibland dyker det upp lite märkliga ting som på bilden ovan. En stor betongplatta precis framför, eller bredvid, en strålkastarställning. Svaret fanns hos vännerna på det eminenta forumet FortForum; ”En gång i tiden när Göteborg var en blomstrande varvstad och man byggde världens bästa fartyg, så satte man upp dessa betongfundament med en nautisk mils – eller sjömil som det också kallas – mellanrum för att mäta upp maxhastigheten på sina fartyg. Man klockade helt enkelt manuellt hur lång tid det tog att passera dessa..
Det är bara en slump att 2 av dem hamnade på taket till strålkastargaragen på Vinga och Buskär…”, så svarade signaturen Stårholmen, och problemet var löst. Det var alltså så enkelt som ”hastighetsmätare”! Och det fortsätter att dyka upp spännande saker hela tiden. Just nu är arbetet inriktat på Halland, och då främst Varberg, där en kontakt lovat en ordentlig rundvisning i staden med omnejd och dess militär ting.

Nästa vecka är ju som bekant midsommarvecka, med allt vad det innebär i form av förberedelser och förväntan. Själv fortsätter jag arbetet med bokprojektet och samtidigt har planeringen för årets bunkerresa börjar. Målet i år är Belgien och Holland (Nederländerna) där jag tillsammans med kollegorna skall försöka hinna med så mycket militärhistoria som möjligt på en vecka. På programmet står bl a striderna i Ardennerna, första världskrigets slagfält, Atlantvallen och något av de Holländska försvaret från tiden före andra världskriget samt allt annat som också dyker upp under färden. Har du några tips får du gärna höra av dig till mig på info@bunker.nu

Och därmed ber jag att få önska en fortsatt skön söndag och kommande vecka. Vi läses inom kort.
Hälsar
Leif H