Vecka 25 Arbete som vanligt och lite till…

 

DSC_0006

”Du önskade beställa tre bilder och priset för kommersiell bokutgivning är 1 200:-/bild + moms.” Man blir inte precis glad när man tycker sig ha funnit tre perfekta bilder till den kommande boken, och får detta beskedet. 1 200 kr/bild! Det är alltså 3 600:- för tre bilder. Bilder som dessutom är donerade, eller på annat sätt gjort tillgängligt för den nuvarande innehavaren. Visst skall bildmaterial få kosta lite, men detta är löjligt! Bara dagarna innan fick jag ett besked från en göteborgsfotograf att han ville ha sitt namn i anslutning till bilden och en signerad bok(!)

Men jag har konstaterat att jag plötsligt blivit en förmögen man. I mitt bildarkiv finns över 60 000 bilder som jag själv tagit det innebär ju att jag sitter på en formidabel förmögenhet 60 000 st x 1 200 kronor, det blir alltså 72 000 000 kronor! Här kan man snacka om ”Plötsligt händer det!” Men det är ju klart någon måste ju också vilja beställa dessa bilder. Ibland känns det som om dessa bildarkiv som finns lite varstans, ofta kommunal bildarkiv, eller också för den delen statliga, gör sitt bästa för att slå mynt av sina ofta donerande bildsamlingar. Visst det kostar pengar att hålla arkivet vid ”liv”, det kostar också pengar att kopiera och hantera bilderna. Som det nu är, med gällande priser finns det ingen möjlighet att dessa bildskatter blir kända för allmänheten. Men när man kan beställa/köpa äldre bilder från affärsdrivande aktörer för mindre än halva summan, då börjar man undra. Nåväl nog om detta!

En underbar sommarmorgon!

En underbar sommarmorgon!

Det är ju midsommar och den gångna veckan har givetvis präglats av detta. Nästan allting handlar om nypotatis, midsommarstång, inlagd, sill, jordgubbar och allt annat som hör helgen till. Ibland blir det lite för mycket bara. Och naturen visar ju upp sig från allra vackraste sida just nu. Till och med i min egen trädgård råder just nu viss stillhet då kriget mot de underjordiska terroriststyrkorna verkar ha gått i stå, åtminstone just nu. Men vapnet står beredda, utplacerade på sina platser, och dessutom är ”Vår beredskap god”  😆 Och visst kom det lite regn i helgen men inte värre än man kunde stå ut med det.

v 25 rasta grekisk lunch

 

 

 

 

 

 

Köttbullar, bara ordet får smaklökarna att sätta igång. Men det är inte alltid somm det där med malet kött blir sååå lyckat. Som de grekiska färsbiffarna  jag åt på Rasta-restaurangen i Snapparp i förra veckan. Konstig smak, blek färg, varmhållna potatis och en märklig brun sås som smakade väldigt mycket buljongpulver. Tacka vet jag då köttbullarna som rullades och stektes inför midsommarhelgen. För visst är sillen, nypotatisen, nubben, gräslöken och gräddfilen viktiga – men även köttbullarna måste finnas med. Långt, långt tillbaks i tiden var sill, eller fisk, något som jag var någon älskare av, man kan väl uttrycka det som att jag avstod gärna maten den dagen. Räddningsplankan blev då om det var helgmat med fri plockning att det oftast fanns köttbullar och potatis. Så köttbullen har varit en trogen vän.  sedan barnsbenen! Eftersom WordPress flyttar runt bilderna lite hur som helst vill jag påpeka att ”mina” köttbullar är de runda sakerna med fin stekyta 😛

Men vi låter maten stå över för nu och ägnar oss istället åt lite bilder från förr. I samband med att det nu är 70 år sedan invasionen i Normandie grävde jag lite bland mina gamla diabilder som mest ligger och skräpar i förrådet. Här fanns några bilder från ett besök i Normandie 1980. Nedan ser du batteri Longues-sur-Mer, dels 1980, och dels vid ett senare besök 2008.
v 26 Batt Longues 1980 2v 26 Longues 22008
Vid tiden för den första bilden (1980) var det inte många turister som letade sig till Normandie. Det här med militärturism var knappt påtänkt och jag vill minnas att det var jag och en grupp med fyra franska fallskärmsjägare som irrade runt i det gamla batteriområdet. Som framgår av den gamla bilden var området inte alls iordningställt utan pjäsvärnen låg längs en liten markväg ute på åkern.

De gångna veckorna har naturligtvis också kretsat kring västkusten och arbetet med den kommande boken och i måndags (23/6) drog kollegan Lars D och undertecknad iväg till Varberg för en ordentlig rundtur i staden och omgivningarna. Det var en kontakt som alldeles själv erbjudit sig att visa runt till en hel del sevärdheter. Och från tidigare utflykter, genom åren, vet jag att det går alltid minst två gånger så snabbt när man har någon med sig som känner trakten. Så nu skulle det bli spännande att se vad som låg framför oss.

Djupt hål studeras av kollegan Lars D.

Djupt hål studeras av kollegan Lars D.

Efter en första fika och genomgång på ett litet trevligt fik vid Getteröns flygklubb blev en upptäcktsfärd över ön. Först blev en gammal skans som ingått i flygfältsförsvaret. Det mesta var övertäckt av gräs och delvis raserat. Men det gällde att kliva försiktigt för de gamla skyttevärnen var förhållandevis djupa. Färden gick vidare längs strandlinjens ställningar och man blir förvånad över hur mycket som egentligen fortfarande syns än idag.

Betongen i klippskrevan avslöjar skyttevärnet.

Betongen i klippskrevan avslöjar skyttevärnet.

Halland fick ju egentligen aldrig något utbyggt fast kustförsvar, i likhet med Skåne och Blekinge. Onsalahalvön fick av någon anledningen dock ett ganska kraftigt kustförsvar. Här på Getterön, precis som på andra ställen längs den halländska kusten, uppfördes kulsprutevärn och eldställningar efter lokala förutsättningar och kanske av lite av karaktären ”primitivt”. Men det betyder inte att ställningarna var ogenomtänkta eller slarviga. Järnvägsräls, sprängsten och cement kan åstadkomma mycket. Ett sådant som fick mig att höja på ögonbrynen var nedanstående:

Välutnyttjad terräng.

Välutnyttjad terräng.

Ett stort stenblock fick bilda grunden till detta dubbla kulsprute- och/eller skyttevärn. På båda sidor om sten hade byggts upp ett värn med två embrassyrer, riktade ut mot vattnet. Förbindelsegångar, uppbyggda av sten, ledde tillbaks till stens baksida där ett ”skyddsrum” fanns under stenen. Skyddsutrymmen hade förmodligen varit täckt med någon form av skydd, men av detta fanns bara järnvägsrälsbitar kvar. Och dt tog inte slut här. Lite längre bort, i kanten på sommarstugeområdet fann vi ytterligare ett av dessa ”primitiva” värn. Men denna gången i perfekt skick, och med en något annorlunda funktion.

En skön solterrass och kulsprutevärn.

En skön solterrass och kulsprutevärn.

Det gamla värnet hade anpassats perfekt i den nya trädgårdsmiljön och med en skön fikaplats på taket. Ett ganska trevligt sätt att ta tillvara en gammal historisk anläggning på tomten. Ett sätt som man gärna ha velat se fler exempel på. Nåväl vi fortsatte för att avsluta besöket på Getterön med att kika på den gamla minstationen där det också funnits en värnkanon. Givetvis är detta idag plomberat men platsen visar fortfarande med all tydlighet vad som funnits här.

Äntligen lunchdags.

Äntligen lunchdags.

Det hade blivit sent på eftermiddagen innan vi kunde njuta av de medhavda matsäckarna. Miljön var kanske inte den vackraste, men väl den intressantaste. Vi hade dessutom turen att bli inbjudna att ta en titt inuti den spännande anläggningen, något som vi givetvis inte tackade nej till.

Av naturliga skäl ett ställe man inte talar om.

Av naturliga skäl ett ställe man inte talar om.

Genom åren har jag sett ett antal sådana här anläggningar, men alla har varit övergivna, nedlagda och oftast i mycket dåligt skick. Nu fick jag äntligen se en som var aktiv och dessutom i funktion! Måste nog medge att detta blev dagens höjdpunkt även om den hade konkurrens med ett par andra. Så det var inte utan av det två ganska trötta bunkerletare som satte sig i bilen för en resa hemåt. Dagen avslutades på ytterligare en aktiv anläggning där en kopp kaffe med bulle satt perfekt som avslutning på dagen. Tack till Calle som tog sig tid till att guida oss runt i området under hela dagen.

Lars D tog en bild av mig när jag spanar ut över havsbandet och den får symbolisera kommande utflykter där det skall spanas vidare efter fler dolda och hemliga ting i det militärhistoriska landskapet!

På spaning efter nya sevärdheter!

På spaning efter nya sevärdheter!

Och därmed tackar jag för mig för denna gång! Nu stundar bråda dagar med bland annat ett Eslövsbesök där det avhålles ett Fly-Inn och sedan väntar två dagar tillsammans med kollegan Anders B i Blåvandshuk. Så det finns nog lite att berätta när vi läses nästa gång!
Bunkerhälsningar
Leif H