Vecka 26 – 28 Sommarnöje och betong!

Fly-Inn i Eslöv. Detta skall betyda att man tar sitt flygplan, åker till platsen, landar, taxar in på sin plats och sedan går man runt bland kompisarna som också kommit flygandes. Så tror jag man tänkte. Men det blev också ett folknöje för alla som inte har ett eget plan, då kan man istället åka till flygplatsen och gå omkring och titta på planen, käka korv, äta ärtsoppa, titta på militära fordon och besöka reenactmentgruppen Big Red One. Själv var jag där för att hjälpa kollegan Sven Å att laga och servera ärtsoppa till deltagare och funtionärer.

Och det blev en riktig härlig dag med massor av människor, glada samtal och en hel del att titta på. Kollegor från alla håll och kanter dök också upp. Gode vännen Winter som är kocken i Big Red One bjöd på en grillkorv, vilken tacksamt tog emot! Denna gång serverad med Colemans senap, något som kan rekommenderas.

Nåväl det blev en lång dag med diverse flyguppvisningar. Ryktet gick under dagen att Biltemas Spitfire skulle dyka, och jag var nog inte den ende som gick och väntade. Men det dröjde och först långt fram emot eftermiddagen kom så planet gjorde ett par snabba vändor över fältet och landade. Någonting måste förmodligen ha hänt för det var ett mycket kort uppträdande, men motorljudet är fantastiskt. Så efter lite rengöring och packning blev det dags att åka hem och packa för nästa äventyr

På söndags eftermiddagen var det dags att dra iväg till Danmark och Blåvandshuk dit vännen Anders B bjudit in för ett par dagars semester tillsammans med hans familj och goda vänner från när och fjärran. Jag hade glömt hur jobbiga de danska motorvägarna kan vara och speciellt med två stora ombyggnadsarbeten på motorvägarna. Men det gick framåt och vid 16-tiden kunde jag parkera framför det härliga huset Anders hyrt och fick meddetsamma en ”närande” medicinsk dryck i handen (för er som inte kan räkna ut det så är det alltså GT, som innehåller enbär, kinin och citron). Det blev en lite tur på stranden och jag kunde åter njuta av betongen på bilden ovan. Närmare kväll vidtog övningarna på skjutfälet och vi ”njöt” av en drink till dånet från 15,5 cm kanoner.

Annars var Blåvand sig likt med de hästprydda bunkrarna på stranden, mängder av turister och semesterfolk, framför allt tyskar. Själv hade jag nöjet att träffa Anders affärskollega från Tyskland som var på besök med sin hustru. Det gemensamma språket blev engelska och vi hade en trevlig stund på terrassen innan det dags för lite kvällsmat.

Som vanligt var det Anders som stod vid grillen och så att att fläskfile, grillkorv och annat gott blev färdigt till de hungriga gästerna. Men före det grillade njöt vi, som sedan bjuder, en sillmacka och en snaps. En tradition som instiftades under Bunkerpromenaden 2007. På den tiden njöt vi av en dansk snaps med namnet Blåvandshuksnaps, som tyvärr försvunnit. Så vi fick hålla till godo med ”normal” snaps från trakten

Till det grillade bjöds en underbar potatissallad som vårt tyska sällskap fixat. Den var så god att jag faktiskt bad om receptet och jag kan verkligen rekommendera det till alla vänner av grillad mat! Till och med barnen njöt av denna. Här har du originalreceptet, naturligtvis på tyska!

Kartoffelsalat   aus   Pellkartoffeln
[einen Tag vorher zubereiten]

½ TL Essig-Essenz         
½-3/4   Glas Miracel Whip Mayo
 Senf
 Ketchup         alles in eine Schüssel geben und
2 Zwiebeln    in kleine Würfel schneiden                        untereinander rühren;
5 harte Eier             pellen, in kleine Würfel schneiden
 Pfeffer
1 Pr. Salz
1 Pr. Zucker

 >>>1 Becher (200ml) heißes Wasser mit 1 TL Brühe mischen, abkühlen lassen (sonst gerinnt die Mayo)  und Portionsweise zur Soße geben, wenn zu trocken<<<

 1,5 – 2 kg Kartoffeln    in Salzwasser gar kochen, abschrecken, pellen, und in Scheiben schneiden

Så nu är det bara att testa både språkkunskaperna och matlagningsskickligheten.

Dagen efter blev det en liten bilfärd runt på det stora skjutfältet, som ligger precis intill Blåvandshuk. Här är det skjutningar/övningar nästan varje dag så det gäller att passa på när de röda bollarna inte är hissade (skjutvarning). Mest känd i området är den gigantiska Luftwaffebunkern för ledning av nattjakten. Kodnamn Bertha. Som alla andra tyska bunkrar i området är den öppen, eller rättare sagt tillgänglig (man får klättra in genom nödutgången, eller kravla genom en ventilationsöppning) och de är spännande att beskåda invändigt, något jag gjort ett flertal gånger. Dock skall lite försiktighet iakttagas eftersom bunker är i två våningar med stora öppningar i golvet. Denna gången nöjde vi oss med utsidan. De många Balamajorna på bilden kommer från något jippo som förekommit dagen före, Normalt är här väldigt tomt på sådana saker annars.

Annars är det väl mest ovanstående vy som Blåvandshuk är känd för. Den stora radarbunker intill fyren. Siluetten av de båda syns på långt håll och fungerar som ett utmärkt riktmärke när man promenerar i området. Tyvärr är radarbunkern, och marken kring den, privatägd och ägaren uppskattar inte övertramp. Staket och förbudsskyltar påminner en om förbudet. Så det blev istället att fortsätta över skjutfältet, som är ganska stort, och beundra en del av den kvarlämnade tyska betongen.
Allt roligt har ett slut och på tisdagen var det dags att återvända hem, efter att ha ”provianterat” lite smått och gott hos handlaren,

Och vem kan motstå lite dansk gatulunch efter ett besök i Danmark. Röda pölser, dansk senap och korvhandlarketchup samt lite rostad lök. Mums för en korvälskare.

Nåväl tillbaks till verkligheten var det återigen dags att slå sig ner framför datorn och fortsatta arbetet med boken om västsverige. Just nu är det avsnittet om första världskrigets försvar och åren under kriget. Här är det givetvis Landstormen och dennas verksamhet som står i centrum. Du har väl säkert sett bilder på ”landstormsgubbar” i sina trekantiga hattar och kavajer.

Här ovan en bild av dåtidens minnestallrikar som brukar vara ganska vanligt förekommande i samlarsammanhang. Tallrikar som denna såldes ofta till förmån för Landstormen. På teckningen syns de tre klassiska attributen: hatten, armbindeln och geväret!

Men det är mycket som skall vara med i det stora bokprojektet. Volymen är nu uppe i ungefär 260 sidor och mycket arbete återstår. Nya områden kommer till varje vecka i takt med att ny infallsvinklar kommer till. Ta bara en sådan sak som kaserner, byggnader och övningsområden. Vad hände med dessa. I Göteborg finns ju numera ett flertal f d militära förläggningsplatser: Högsbo, Kviberg, Utby och Nya Varvet. Kommer vi utanför Göteborg finns det ännu mer. Vad finns det kvar av dessa? Vad används områdena till idag?Frågorna är många och svaren är ibland lite överraskande. Så det finns mycket som skall undersökas och kontrolleras

Så med tanke på det varma sköna vädret är det ibland skönt att sjunka ner på trädäcket med någon av de många böcker som användes i arbetet, och en kall öl. Då är det inte utan att man tycker livet som militärhistoriker är ganska så ”Gött”!

Nu tar vi en liten paus och laddar inför ett nytt veckobrev. Sommartid och arbete bestämmer när det kommer, men jag jobbas vi läses igen om en två veckors tid. Jag slutar med en bild från ett regnigt Normandie för några år sedan. Bilden kan mycket illustrera det klassiska talesättet ”Det finns inget dåligt väder……”

Så med somriga bunkerhälsningar ber jag att få önska fortsatta sköna dagar
Hälsar

Leif H