Vecka 33 Nu börjar det sakta att bli lite normalt…..

Nu börjar det som sagt bli lite normalare, och med det menar jag både väder och arbetsuppgifter. Det har blivit en hel av båda under den gångna månaden. Att vara ute och leta betongvärn i 35 graders värme är inte direkt någon höjdare, men vad skall man göra när intresset och nyfikenheten pressar.
Ibland har man något som ständigt gör sig påmint, i mitt fall är det några bunkrar som jag i samband med huvudinventeringen 1998/1999 och även vid senare kontroller lyckats missa! Men nu skulle några av felen äntligen rättas till! Två bunkrar i nordvästra Skåne blev aldrig fotograferade. Denna för att den var totalt omöjligt att finna och den andra förmodar jag hade med brådska, eller något liknande att göra. Hur som helst nu skulle kollegan Lars D och jag få dessa två ”plumpar” tillrättade.

Det som var speciellt intressant med ett av de båda värnet var att det förmodligen var orört invändigt. I samband med att den intillliggade villan byggdes planterades barrväxter framför bunkern och sakta men säkert försvann den in i växtligheten. En ny ägare rensade upp tomten och fann bunkern. Via bekanta blev vi inbjudna för att kunna dokumentera bunkern och framför allt dess insida. Och visst var den i stort sett orörd. Visst det hade varit inne folk i den genom åren, men det var nog rätt länge sedan sist.

Och ”allt” fanns på plats. Kulsprutebord, hyllor, luckor, träreglar mm. Det som jag fann något märkligt var att detta var ett kulsprutevärn typ IV, alltså med tre skjutriktningar, men här fanns bara två kulsprutebord. Visserligen fanns det inte tillräckligt med kulsprutor för att utrusta värnen med rätt antal, men här har man bestämt att det skulle kunna skjutas med en kulspruta åt vardera håll.

 

Så det blev en stund trevlig tillvara med husägaren och hans kompis medan värnet fotograferades, både invändigt och utvändigt. Och nu kom dagens stora poäng. Det andra saknade värnet låg ca 100 meter bort från det första. Det låg dessutom ganska öppet men lite konstigt placerat inne mellan ett antal hus. Här fanns en lite allmän grönyta som nu fungerade som lekplats, och där, i kanten låg vårt värn. Detta var ett av de mera ovanliga värnen. Ett kulsprutegevärvärn, Kg I. I sitt utförande påminner det om de värn som senare kom för skyddet av krigsflygplatserna, alltså Ksp/F. Värnet är 8-kantigt och har lika många vapenembrassyrer. Man skulle kunna säg att värnet har 360 graders skottsektor med vissa avbrott. Ingången till värnet är ”underifrån”. Man går ner en halvtrappa under en av embrassyrerna och tar sig in genom en mycket liten lucka.

Men det blev betydligt mer betong i förra veckan, då var det nämligen äntligen dags. Det är väl ingen hemlighet att batteri Hälsingborg, alltså som vi idag kallar Beredskapsmuseet, finns en pjäsbunker med den inglasade kanonen Maja. Vad kanske inte alla vet är att det finns ytterligare tre pjäs som plomberades med sina kanoner. En av dessa bunkrar är den som ligger framför Maja och fick smeknamnet Brita, och utgjorde batteriet 2.pjäs.

Det märkliga är att dessa värn plomberades med sin pjäs kvar, precis som Maja. Under alla mina år tillsammans med Beredskapmuseet och Johan Andrée har vi pratat om att öppna ytterligare pjäsvärn. ”-Hur ser det ut?” ”-Står där verkligen en kanon?” ”-Är det vattenfyllt?” och så vidare. Och åren har gått. Men nu hände något Allkonstnären Sven-Arne, mer känd som huvudmannen i Stridsvagns-Perssons började arbetet med att bila och såga. Fler av ”grabbarna” stötte till och snart var det en helt liten utgrävning på gång uppe i backen där Brita låg. Inramad av både päron och äppleträd måste det ha blivit en chock när plötsligt betongen började viberera. Bilden nedan visar hur plomberingen såg ut efter den första avstädningen av betongplattan.

Efter några dagars bilande och hamrande kunde så äntligen plattan av armerad betong lyftas bort, och till allas glädje kunde man konstatera att ingen var inte fylld med betong, men väl med sten och grus.

Sedan var det egentligen ”bara att gräva”. Bara och bara, det blev mycket grävande. Söndagen 3 augusti var det så dags nu skulle all grus och sten bort. I den ganska varma dagen grävde vi från morgon till sen eftermiddag. Skyffel efter skyffel åkte upp och mer och mer av den lockande ståldörren blev synlig!

Och så, klockan 17.30 tog Sven-Arne det sista spadtaget och hela ingångspartiet var frilagt. Nu återstod det spännande ögonblicket. Den officiella öppningen var planerad till torsdagen, tillsammans med inbjudna journalister, men vi var ju tvungna att kontrollera så det inte fanns några konstigheter härinne.

Att beskriva hur det kändes att vara bland de första in i den gamla pjäsbunkern är svårt. Det luktade lite innestängt och var förvånansvärt torrt. Den mest intressanta delen var naturligtvis kanonen. Och mycket riktigt den stod där i all sin något dammiga glans. Eldröret vridet maximalt åt höger och själva fredstäckningen använt som underlag till den kraftiga betongplomberingen.

Det var riktigt mäktigt. Välbevarad, både kanon och pjäsbrunn. Som syns på bilderna var också stora delar av den gamla maskeringsmålningen på väggarna i pjäsbrunnen kvar. Klockan hann och bli ganska mycket på söndagskvällen innan jag var hemma igen, Trött, lite sliten och ledbruten och framför allt genomsvettig. Efter en skön dusch och en kall Gin o Tonic började det sjunka in vad man hade fått uppleva. Det är något som man kan leva en bra stund  på, kan jag lova. Och nu kan jag svara på frågan: ”-När öppnade du en pjäsbunker senast!”  😆

Så nu måste man börja jaga efter något som kan slå denna upplevelsen, och det tror jag kan bli ganska svårt. Men vi kan väl hoppa från stor bunker till mindre ”bunker”, eller primitivt värn som jag började kalla dessa när jag upptäckte dem första gången 1999.

Dessa så kallade primitiva värn uppfördes förmodligen av de beredskapssoldater som var stationerade här vid nordvästra Skånes stränder. Kanske byggdes de under tiden som de ”riktiga” värnen uppfördes. För det ligger flera sådana i närheten. Eller så kanske man inte var riktigt nöjd med sina värn? Eller var det rent av arbetsuppgifter för att få tiden att? Vem vet. De värn av strandsten, järnvägsräls och betong ligger där de ligger. De flesta har fått vara ifred för avvecklingen, då de inte finns med på Fortverkets inventeringar och listor. Idag är de ett spännande inslag för vandraren som drar förbi. Det är också en skön plats att slå sig ner och njuta en kopp kaffe och beundra utsikten.

Och därmed har vi hunnit varvet runt. Idag är det torsdagen den 14 augusti, det regnar utanför arbetsrummets fönster och de senaste veckornas värme har försvunnit (tack och lov) och istället ersatts med regn och åska. Åtminstone växtligen har tagit fart igen efter ett tag varit på väg mot mera ökenartade tillstånd. Mitten av augusti betyder också att vi närmar oss hösten, något som jag påmindes om härom dagen när markägarens gigantiska tröska dundrade förbi.

Så nu är det dags att återuppta arbetet med boken om det västsvenska försvaret. Även om inte arbetet legat helt nere under sommaren måste jag väl erkänna att det gått på halvfart. Dels beroende på värmen, dels på andra saker som ”kommit i mellan”. Men nu går det inte att skjuta på längre. Nu under augusti skall det bli Göteborgsbesök för fotografering, och på några andra platser. Besökstillstånd OCH fotograferingstillstånden kom i veckan. Så nu börjar också jakten på alla er som sitter inne på ”godbitarna” om västsverige. Bilder från lumpen. Låg du vid Lv6, I 16, I 17, KA 4 eller någon av flygflottiljerna får du gärna höra av om du har lite bilder att dela med dig av. Detta gäller också dig som tjänstgjort vid Flottan med placering någonstans på västkusten.

Något som också skall göras nu under hösten är fotografering av 100-tal förbandsmärken. Alltså de sk tilläggsmärken som våra soldater bär på vapenrockens vänstra ärm. Ett fotograferingsarbete som egentligen är ganska tråkigt.

Men nu har det blivit dags att runda av. Jag slutar med en ganska makaber bild som jag fann på nätet. Vem som tagit bilden har jag ingen aning om, men soldaten som sitter på den söndersprängda haubitsen ser mer än lovligt uppgiven ut.

Så därmed ber jag att få önska en fortsatt trevlig vecka och en kommande helg. Vi läses förhoppningsvis inom kort igen!

Bunkerhälsningar
Leif H