malware scanner Vecka 4 – Årets första veckobrev! – Fort & Bunker

Vecka 4 – Årets första veckobrev!

DSC_0120

God fortsättning på det nya året, även om det kanske är lite sent, såhär i slutet av januari. Årets fattigaste månad, säger tidningar och TV? Vet inte om jag skall tro så mycket på vad som sägs i dessa media längre. Är det inte Fantomstormar från Atlanten, så är det Mördarkyla från Sibirien. Själv njöt jag av morgonrodnaden söderöver i morse från övervåningens fönster. -2 grader, lite frostsnö och rosafärgad himmel, då kan man känna sig rätt rik  🙂

Efter en hektisk inledning på året har det nu äntligen ”normaliserats”, eller hur man nu skall uttrycka det. Största ”spöket” under januari har arbetet med den kommande boken ”100 år av försvar i väst” ställt till med. Under arbetets gång har tiden blivit mer, mer knapp. Visst jag sätter själv mina tider, men har man väl satt en tid som kanske var baserad på ett visst tidsmönster, blir det snabbt till stress när tidtabellen spricker. Men eftrsom man är sin ”egen herre” tog jag beslutet att senarelägga bokens utgivning till hösten 2015, istället för mars månad som var tänkt från början.
Framsida F i V

Men det är inte bara tidtabellen som vållat problem. Tillgången till material och information har varit betydligt besvärligare än vid tidigare bokprojekt. Kanske den viktigaste orsaken är att västkusten och Göteborg är ett relativt ”vitt” blad i den svenska modernare militärhistorien. Visst det finns några böcker, men de är mer av karaktären Regements- och minnesböcker. Det har dessutom skett stora förändringar i områdenas struktur och utbyggnad. Regementen har försvunnit, anläggningar har hunnit raseras och de som hade egna minnen har varit mycket svåra att få spår på. Att ingen har forskat i området märks inte minst på Krigsarkivet där ju mycket av ”mitt” grundmaterial förvaras. Det mesta av materialet som jag använder är normalt hemligstämplat och i vissa fall dessutom kvalhemligt, och skall därför avhemligas innan jag kan få ta del av det. Detta är givetvis ett arbete som tar tid, och då det dessutom visat sig att det är fler som jobbar med olika militärhistoriska projekt och naturligtvis vill ha fram ”sitt” material. Så där har du lite av bakgrunden till senareläggningen av utgivningen.

Men det finns en positiv sida av senareläggningen också. Mer material från kollegor och kontakter har dykt upp. Material som annars inte skulle hunnit med. Flera tips och intressanta vinklingar har också dykt upp och detta kommer också att undersökas. Från Kungliga biblioteket har jag nu fått utrymningsplanerna från fleera städer  längs västkusten. Vi pratar nu 1960-talet då det var ”riktigt” kallt krig och städernas befolkning skulle ut på landet. Enormt detaljerade planer fanns för varje område. Vart man skulle samlas, vilken väg man skulle köra, delmål, hjälpstationer o s v. Nu med facit i hand kan man inte låta bli att imponeras över det arbete som lades ner på planering och övningar inom både Krigsmakten (som det det hette då) och Civilförsvaret.

En av utrymningsplanerna för Göteborg från 1960-talet.

En av utrymningsplanerna för Göteborg från 1960-talet.

Men det har också undre senhösten blivit en del resande bland annat till Fortifikationsverket i Eskilstuna för lite arkivforskning i deras avvecklingsmaterial från Västkusten. Det blev två dagars bläddrande i pärmar med en hel del intressanta saker och ledtrådar. Problemet med avvecklingen på västkusten är ju främst att man började tidigt och var ”duktiga” på att rasera, lägga igen och plombera. Detta gör till exempel att det idag är mycket svårt att finna några ”rester” av kustartilleriets anläggningar i Göteborgs och Bohusläns skärgårdar. Men vi får väl nöja oss med att en del han att dokumentera och fotografera. Dessutom är det många som har ställt sitt bildmaterial till förfogade, utan denna hjälp hade det blivit en väldigt tråkig bok.

Exempel på avvecklingsunderlag hos Fortverket i Eskilstuna.

Exempel på avvecklingsunderlag hos Fortverket i Eskilstuna.

Tillsammans med kollegan Lars D gjordes ett besök i Halland och de två skjut- och övningsfälten Ringenäs och Mästocka en gnistrande kall vinterdag dagen före nyårsafton. Ett passande utflyktsmål på årets näst sista dag. Både områdena besökte med Försvarsmaktens tillstånd och dessutom med fotograferingstillstånd. Det fina väder vi njuttit av under morgontimmarna förbytes i en tät dimma. En dimma som skapade lite spökstämning över alla konstiga saker som finns på ett skjutfält.

Ringenäs skjutfälts övningscamp för utlandsmissioner

Ringenäs skjutfälts övningscamp för utlandsmissioner

Vid Ringenäs skjutfält lärde vi oss vad blixthalka innebar. När man klev av bilen på infartsvägen till skjutfältet var det som att kliva på ett såpat golv. Snorhalt, som man säger. Det måste ha varit en rolig syns och se oss två ”gamlingar” försiktigt stapla fram. Efter några bilder i förläggningsområdet och mässen körde vi vidare till Mästocka, ett övningsområde öster om Laholm. Och nu hade det blivit riktigt dimmigt. Dessutom hade det här kommit betydligt mer snö än ute vid kusten, så vi fick uppleva ett fantastiskt vinterlandskap med fantasieggande ruiner och småvägar.

En av många gårdsruiner på Mästocka övningsfält

En av många gårdsruiner på Mästocka övningsfält

Man blir lite förvånad över hur snabbt vädret kan växla. Bara någon vecka före besöket i Halland hade jag passerat Småland och gjort ett snabbt besök på Miliseum i Skillingaryd. Då var det barmark och nästan lite grönt i skogarna runt dessa trakter.

Nästan lite vårkänsla...

Nästan lite vårkänsla…

Museet var av förståeliga skäl väldigt glest besök i julmånaden. Ett öde som väl de flesta öppna museer vid den tiden känner till. Själv kunde jag stoltsera med att jag var dagens första, och enda besökare. Lite trist tycker jag eftersom det hrä är ett ganska småtrevligt museum. Och inte bara själva museet utan hela miljön runt de gamla byggnaderna som inrymmer museets utställningar. Här finns ju de gamla lägermiljöerna bevarade. Här finns dessutom ett kök och matsal som var tydligen livligt frekventerat av områdets hantverkare bland annat.

Det gamla soldattorpet på Miliseum.

Det gamla soldattorpet på Miliseum.

Under samma resa som Smålandsbesöket fick jag äntligen en titt på Flygvapenmuseum i Linköping. Museet envisas ju med att öppna framåt lunch, och det är väldigt svårt att passa in i ett besöksschema. Men det var främst utställningen om Lumpen som jag var nyfiken på. Det är tydligen en vandringsutställning från Armémuseum som nu visades i Linköping. Det var väl inget som åtminstone jag höjde på ögonbrynen över. En utställning som egentligen var mer en utställning över konsten att göra utställningar, kändes det som. Jo visst, allting från lumpen fanns där i mycket komprimerad form, och naturligtvis dramatiserat med papperslappar, titthål och doftkärl.

Utställningen Lumpen på Flygvapenmuseum i Linköping.

Utställningen Lumpen på Flygvapenmuseum i Linköping.

Ingen lumpenutställning utan en avdelning med  logementsmiljö.

Ingen lumpenutställning utan en avdelning med logementsmiljö.

Visst utställningen var väl värd att se, om man ändå finns i trakten, men det är inget man springer benen av sig för att titta på.

En trött 100-åring har lagt sig till ro!

En trött 100-åring har lagt sig till ro!

Stormen Egon, som tidningarna skrämde livet ur folk med, drog även över mina trakter. Ett av våra gamla träd bestämde sig för att nu är det nog och lade sig till ro på den gamla stallbyggnaden. Det krävdes en stor rejäl kranbil för att flytta trädstammen. Skadan är nu täckt med presenningar och inväntar försäkringsbolaget utlåtande, innan hantverkarna kan börja. Så nu har du blivit uppdaterad om min tillvaro och vad jag sysslat med under de gångna veckorna. Jag har faktiskt även passat på att göra några små bunkerutflykter och bjuder här på en bild från Trelleborgsområdet där en bunker fått överleva trots sin något olyckliga placering. Bunker skymmer utsikten för den bakomliggande miljonvillan och fastighetsägaren har under många år kämpat för att bunkern skall raseras. Men ärendet var ända uppe i regeringsnivå och det beslutades att bunkern skall ligga kvar.

Granne med en bunker.

Granne med en bunker.

Sist en bild från från en vacker men blåsig dag på Kabusa skjutfält. Utsikten mot Ystad och vidare var enorm.

Kanske inte direkt badväder, men vackert.

Kanske inte direkt badväder, men vackert.

Så nu har det blivit dag att återgå till arbetet. Jag hoppas du har fått en stunds trevlig läsning om mina göromål. Närmast under veckorna framöver står arbete med det kommande numret av FORT & BUNKER och besök både i Göteborg och huvudstaden. Men detta får du läsa om i kommande veckobrev.
Bunkerhälsningar
Leif H