Vecka 10 – 18, vart tog tiden vägen?

Det blev ett långt uppehåll i skrivandet, och det finns mängder av förklaringar och ursäkter, men det känns inte som om det är riktigt läge för att komma med ursäkter. Tiden har helt enkelt inte räckt till för både skrivande, bokförlagsarbete, privatliv och lite fritid. Men nu gör vi ett nytt försök. Tack så mycket för alla glada mail om ”var är veckobreven”, om inte så är det alltid trevligt att veta att någon läser det man skriver, och om man skriver så är det någon som saknar det – så stort tack!

Sist vi ”hördes”, eller lästes var vecka 9(!) så vi gör en liten kort sammanfattning över de gångna veckorna. För dt har ju naturligtvis hänt en del under tiden. Vecka 10 blev det till att producera ett reklamblad för Beredskapsmuseets militärhistoriska helg som skulle (och hölls) hållas i anslutning till Kristi Himmelsfärdsdag. Du kan läsa mer om evenemanget under vecka 20.
Jag har en märklig förmåga att slå sönder mina mobiltelefon och har länge sökt efter mobil som tål lite tuffa tag. I vecka 11 hittade jag äntligen det som jag trodde var den perfekta telefonen. Tillverkaren, eller åtminstone de som stod bakom telefonen var Catepillar, du vet schaktmaskiner, det om något borde väl borga för hållbarhet och kvalitet.
Men det visade sig inte vara fullt så enkelt. Visst telefonen klarade säkert av tuffa tag, om jag fått den att fungera. Varken från inköpsstället eller den internationella supporten kunde man finna en lösning. Två gånger fick telefonen skickas in till servicebolaget och båda gånger konstaterades ”inga fel”! Till slut blev det en kille i supporten på mitt telebolag, Tele2, som efter 45 i telefon lyckades få den att fungera. Så nu har jag en hållbar telefon, åtminstone ännu. Vi får väl se hur den fungerar efter lite kravlande i terrängen och bunkrarna. Veckan därpå var det dags för besiktning av bilen. något som blev till en trevlig stund med en mycket militärhistorisk intresserad besiktningsman, som tack fick han ett exemplar av den senaste tidningen. Men veckan innehöll också den årliga inventering av förlagets böcker. Varje pall och kartong skall räknas, och stämmas av, så det tog någon dag.

 

 

 

 

 

 

Under vecka 13, alltså sista veckan i februari, blev det dags för ett efterlängtat besök på Krigsarkivet i Stockholm. Mitt beställda material om Göteborg och västkusten var äntligen avhemligat och jag kunde börja jobba med på plats. Det blev tre dagar fyllda med papper. pärmar och avfotografering av dokument. På Krigsarkivet finns ett väldigt bra stativ för dokumentfotografering som kom väl till pass. Det dök också upp en hel intressanta och överraskande saker bland pärmarna. Delar av ”fynden” kommer du att kunna ta del i den kommande boken om västkusten.

På tisdagskvällen dök kollegan Jan-Erik Ohlsson (Militär utflykt) upp och vi njöt av en god kvällsmat på en trevlig kvarterskrog i närheten av hotellet. De övriga dagarna fixade jag faktiskt käket själv. Mitt hotellrum var nämligen av modellen ”lägenhetshotell” och jag fick en liten lya med vardagsrum, sovrum och pentry. Det skall väl tilläggas att pentryt var fullt utrustat t o m en diskmaskin fanns det! Att sitta på Krigsarkivet och få ”gräva” i ett tidigare hemligstämplat material. Man vet aldrig vad kan finna. Vad sägs om telegrammet från 1940 som berättar om ett upphittat cigarettfodral, axelklaffar med silver och ett matbestick.

Men veckan tog slut och på fredagen var det dags att vända hemåt. Men först tog jag en tur ut till Solna för att se hur kollegan Anders B hade ordnat det för sig med sitt företag AGB. Inte utan man blev lite imponerad, även om jag inte förstår så mycket av de sysslar med.

Väl hemma var det dags att sätta på sommardäcken, vilket alltid är samma fröjd. Tänk vad tyst det blir, plötsligt kan man ju höra sig själv. Men det blev också tid för ett besök i Varberg, eller rättare sagt Bua, där det skulle hämtas lite blandade boksamlingar. Det var kollegan Lars D som var med på turen och lyckades fylla bilen med allehanda böcker, de flesta med militärt ursprung.

Hämtningen skedde i den tidigare förläggningsbaracken till radarstationen Krabban, idag i bruk av Hemvärnet, men inte i någon större omfattning. Efter avslutad lastning tog vi en tur i omgivningarna för att kika på det som en gång var en pampig officersmäss på Grunnebo hed. Efter nedläggning av exercisheden

flyttades mässbyggnaden till Bua och byggdes om i flera omgångar. Efter att ha tagit några bilder fortsatte vi mot södern och hemmet.
Under de gångna veckorna dök det upp ett rörskyddsrum, bara ”sådär”. Det var Anna M som normalt sysslar med Karolinertiden, men även har ett förflutit i det militär, som visste att jag jagade inredningen till det rörskyddsrum som jag lyckades lägga vantarna på under förra året i Bromölla. Detta rörskyddsrum är nu en del Beredskapsmuseet, men saknade inredning.

Skyddsrum som låg vid stationen i Billesholm skulle raseras på måndagen och Anna hade tittat in och upptäckt att det var helt komplett, och i ganska bra skick. Så det vara bara att trumma ihopa styrkorna och försöka tömma skyddsrummet på ”allt löst”.

Veckan därpå var det dags för årets första föreläsning om Skånelinjen. Denna gång lite extra spännande då det var på biblioteket i min egen hemby, Skurup. Den kommunala informationen fungerade alldeles utmärkt och det blev många kommentarer på byn, och i affären, från människor som sett annonserna.

Mitt i vecka 17 var det dags för ett besök i Göteborg, främst för att hälsa på ”grabbarna” i KA 4 kamratförening. Här driv det som tidigare kallades KA 4 Museum, men som idag skall kallas Traditionsrum. Men jag skulle också fotografera en en tavla på Älvsborgsmässen som jag upptäckt vid ett tidigare besök.

Dock var det lite pinsamt, jag kunde inte hitta tavlan. Jag var helt övertygad om att den hängde på övervåningen till mässen, men den fanns ingenstans att upptäcka. Personalen ringde efter den som kunde allt om tavlan och det visade sig vara överstelöjtnant Erik Pousar, och vi fick ett trevligt och intressant samtal över en kopp kaffe. Tavlan visade sig hänga i matsalen(!) Och efter att alla matgästerna lämnat huset fick jag hjälp att flytta slangar och krukväxter så tavlan kunde fotograferas.
Men dagen var inte slut med detta. Jag tog en promenad nere kring Maritiman för att få lite miljöbilden och fortsatte till Nya Varvets kyrkogård för att fotografera några minnesstenar
Bort mot kvällen var så dags för dagens mest spännande besök. Jag skulle hämta upp ett antal glasplåtar med med fotografier från Västerberget och Ny Varvet tagna 1912! Hämtningen gick snabbt och sedan var det ”bara” 3½ timmas bilresa hem, innan jag kunde titta på bilderna, som visade sig vara riktigt bra.

 

 

 

 

 

 

 

Och de gångna veckorna fortsatte med oförminskad intensitet. Mellan bokskrivande och tidningsproduktion lyckades jag haverera både den vanliga gräsklipparen och min trädgårdstraktor. Dessutom började ett tidigare stenskott ”vandra” över framrutan. När jag beställde tid för byte av ruta visade sig att två små gummibitar fick beställas från Japan, och det skulle ta en månad innan bytet kunde ske. Så nu ser jag hur sprickan flyttar sig lite dag för dag, men vad gör man?
Nej då var det betydligt roliga att stiga upp i gryningen på söndagen i vecka 18 och dra till Göteborg. Denna gång skulle jag för första gången besök Göteborgs skärgård och Hönö/Öckerö.

Här hade jag stämt träff med Jonas Utbult, en man med många strängar på sin lyra, men det som framför allt intresserade mig var att han ”tillverkade” vapen. Kulspruta m/36, Kg m/37 och Kpist m/45. Extremt välgjorda vapenkopior och näst intill omöjliga att skilja från originalen. Men, och det är ett viktigt men, de är omöjliga att skjuta med! Så alla kan var helt lugna. Jonas väntade med frukost och på plats fanns också Gro som jag hört talas om och vi fick en härlig frukoststund innan det var dags att börja ”arbeta”. Det var mycket att titta och Jonas berättade om arbetsgången. Som avslutning på besöket tog Jonas med mig till Hönö, grannön söder om Öckerö.

Vi fick en härlig promenad i det vackra vårvädret och kunde beundra mätstationen och dess två grannar. Av någon anledning har dessa tre värn inte jämnats med marken som det mesta av de militära anläggningarna i Göteborg och Bohuslän. En liten extra bonus innan det var dags att återvända hemåt.

Nu har vi åtminstone kommit en bit på vägen. Veckorna som är kvar tills dagens dagar sparar jag någon dag och lägger i ett eget veckobrev.
Bunkerhälsningar

Leif H