Vecka 19 – 21 Resten av tiden som försvann….

Vi börjar med lite skryt och reklam för förlagets böcker. Det är nästan sju år sedan FORT & BUNKERs böcker presenterades i en egen folder. Nu kommer den. Är du abonnent på tidningen FORT & BUNKER kommer den som en dela av tidningen i kommande vecka. Och det är inte bara en presentation av mina och förlagets böcker, det är och en kraftig prisnedsättning på de flesta av böckerna. Ett antal av titlarna finns bara i i en liten upplaga så vill du fynda är det nu! Naturligtvis presenteras den kommande boken också i bilagan och i tidningen. Där finns också ett lönsamt erbjudande som du kanske inte skall missa om du nu tänkt dig beställa boken 100 ÅR AV FÖRSVAR I VÄST.

Ingen har väl kunnat undå att det  under 2015 är 70 år sedan andra världskriget började. Just månaderna maj, juni och juli är speciella eftersom då stod klart vilka lidande mänskligheten hade fått stå ut med i de tyska koncentrationslägren. De vita bussarna räddade en del av dessa människor, och detta är ett minne som högtidlighålles både i Sverige och Danmark. På Nationalmuseum i Köpenhamn förbereds en utställning om dessa bussar som även transporterade danska fångar till räddningen. Som en del i utställningen bygger man ett scenario med ett svenskt militärtält för att vissa på hur manskap och personal på bussarna bodde under räddningsuppdagen. Naturligtvis vänder man sig då till Beredskapsmuseet för att låna dåtidens utrustning och tält. I början på maj var vi tre ”grabbar” som tog oss över bron för att hjälpa till med tältresningen. Ingen av oss hade riktigt klart för oss hur man reser ett tält mitt inne i ett stort museum, med trägolv. Och dessutom eleganta sådana. Men det var borrmaskin och skruvkrokar som gällde. Tältet kom upp om än något slokande, men det tog sina modiga 4 timmar för något som skulle klaras av under rekryten på 20 minuter.

Våra nyfunna vänner på Nationalmuseum blev mäkta imponerade (?) och såg till så att vi fick både lunch och kaffe. Utställningen öppnar sina portar mitt i sommaren.

För att ge eer en bild av hur mycket som satsas på  utställningen kan jag berätta av den vita buss som syns på bilden ovan kommer från det tyska koncentrationslägret/fånglägret i Fröslev vid tyska gränsen, på Jylland. Bussen transporterades på lastbil till Köpenhamn och lyftes in i museibyggnaden genom taket! Efter ”hårt” arbete belönade vi oss själva med en god öl nere vid en av Köpenhamns kanaler och njut av det vackra vädret och folklivet runt om oss. En av de där dagarna då man kände att livet kan faktiskt vara ganska bra ibland!

Så var det då dags för årets spektakel, den militärhistoriska weekenden på Beredskapsmuseet i Djuramossa. Förra årets slogs både deltagar- och publikrekord, så spänningen inför årets upplaga var ganska stor.

Redan på själva Kristi Himmelsfärdsdag började uppbyggnaden av det stora aktivitetsområdet. Själv anlände jag tidigt på fredagsmorgonen för att börja ställa i ordning vårt kok för ärtsoppa och korv. Snart fick jag sällskap av resten av gänget. Och under hela fredagen anlände den ena efter den andra av de många deltagarna i reenactmentgrupperna. Men det var inte bara militaria, här fanns också traktorer, motorer och airsoftskjutbana. Fram mot tidig kväll var koket klart för drabbning och vi kunde pusta ut.

Lördag, första dagens morgon var jag ute vid vårt kok klockan sju för att börja sätta eld under grytorna. Fortfarande lägrade sig ett visst lugn över området och man kunde höra fåglar sjunga. Många sov fortfarande i sina tält inne på utställningsområdet.

Strax efter klockan åtta anlände Kerstin och Christer med nylagat kaffe och nya franskbrödsbullar. Det var inte utan att man kände sig lite syndig med vår frukost i koket. Och nu började dagen sakta rulla igång. Nästan en timma före öppningstiden började köerna vid entréen växa till sig.

Strax före öppningsdag, klockan 10, var kön enligt uppgift över 300 meter lång och växande. För min och kokets del varande lugnet fram till klockan 11 då det var dags att öppna för ärtsoppa till de hungriga. Och nog verkade som om man var hungrig. Kön till maten var längre än jag någonsin sett, och den verkade aldrig ta slut. Trots att vi var fyra ”kockar” fick vi under lördagen göra skäl för ”lönen” 😉

Det vi märkte från koket var människor, smällar, eldgivning, krutrök, ånga och folk, mycket folk. Här ett litet galleri över dagen utan någon speciell ordning.

Som vanligt avslutades kvällen med en gemensam middag för  alla oss deltagare. Som extra krydda på moset blev det också olika  uppträdande på den lilla scenen, där respektive deltagargrupp  framför ett nummer. Både 7.motorbrigadens Pansarperssons och  Big Red One gjorde succé med sina uppträdande. Men det  väntade ytterligare en dag av aktiviteter och ärtsoppekok så vid  pass 23-2330 började sänggående för en del av oss. Och nog kändes det som om man föll omkull och slockande.

Nästa morgon började på samma sätt med en god frukost på plats i koket (tack Kerstin). Nattens blåst hade ställt till det lite bland en del utställares tält men det var snabbt åtgärdat. Största oron var nu om maten skulle räcka hela dagen(?) Föregående kvälls provianteringstur hade gett oss lite förstärkning, men inte så det räckte för en ny anstormning. Gulaschsoppa fick bli dagens rätt till våra deltagare och ärtsoppan reserverades för besökarna. Det kändes som om krutröken låg ännu tätare denna dag, och dessutom drev in över koket. Här några bilder från söndagens pang-pang.

Publiktrycket var som tur mycket mindre på söndagen, men trots detta var vi tvugna att stänga koket vid ½2 tiden då ALLT var slut. Korva-Bengt sålde de sista wienerkorvarna utan bröd och den sista Gulaschsoppan satte de besegrade tyska reenactmentsoldaterna i sig med god aptit. Klockan tre kom så det efterlängtade stängningsklockslaget. Trots två fantastiska dagar var det ändå ganska skönt att det nu var över. Nu väntade rivning, städning och återställande innan jag kunde ställa färden hemåt.

Och det var förmodligen en mycket trött museichef som kunde stjäla ett par minuter på en av museets bänkar innan nästa problem skulle lösas. Men det var ett par dagar i Djuramossa som jag med glädje lägger till i hjärnans minnesbankar som något man kan berätta om när någon fråga: -Vad gjorde i helgen? Jag kokade ärtsoppa till cirka 4 000 personer! Så trots värk i ben och kropp och för lite sömn var det en helg som man gärna gör om (kanske dock inte inom de närmaste veckorna). Tack till kollegorna i koket för ni gjorde ”äventyret” till något man minns länge!
  Väl hemma var det dags att lägga sista handen vid det nya numret av FORT &   BUNKER som skall komma ut inom någon vecka. Så nu vet du vad som hänt     och nu skall jag försöka hålla takten i skrivandet.

Direkt efter helgen var det dags att köra till tryckeriet och lämna materialet       till tryckning. Denna gång tryck tidningen i en extra stor upplaga tillsammans    med den ya bokbroschyren jag nämnde i början. Både tidning och broschyr     skall ju vara hela sommaren.

Så nu tänkte jag avsluta med en ritning, eller plan skiss som vållade lite             diskussioner på Facebook. Du vet väl av FORT & BUNKER har en egen grupp    här som du kan gå med i. Här får du vara med om intressanta diskussioner       och dessutom får du möjligheten att se många spännande bilder och filmer       från medlemmar landet över som delar samma intresse som ditt eget – fortifikation och militärhistoria. Skriv in FORT & BUNKER vänner i sökfältet på Facebook och du kommer till gruppen och kan anmäla ditt intresse!

En spegel, eller felvänd ritning över en av våra mera välkända, hemliga anläggningar. Sedan längre tagen ur bruk och delvis plomberad, är det fortfarande en plats som väcker stort intresse när den kommer på tal. Det är alltså den stora berganläggningen i Mölndal där både gplatsen Ebba och Lfc Svalan huserade. Riktigt varför man valde att göra en felvänd ritning har jag inte lyckats räkna ut, men till vänster ser du den som den skall se ut.

Så och nu ber jag få önska en fortsatt bra vecka och jag hoppas vi läses i kommande vecka!
Bunkerhälsningar
Leif H