malware scanner Vecka 24, inte en tråkig stund…. – Fort & Bunker

Vecka 24, inte en tråkig stund….

BaltOp 2015_245_resize
V
eckans mest spektakulära händelser. Två amerikanska B-52 bombplan, på låg höjd och med reducerad fart ”paraderar” förbi åskådarna och badgästerna vid Hanöbukten. En mäktigt syn att se dessa reliker från Kalla kriget och Vietnam-krigets dagar.

Femtio fartyg från sjutton stater, hangarfartyget ”HMS Ocean” ett av tre brittiska krigsskepp som deltar Natoövningen ”BaltOps 15”. Och  massor av flygplan, helikoptrar och över femtusen man i en manöver som täcker södra Östersjön, från Tyskland och Polen och upp över hela Skåne.

Det var så veckan slutade, men vi skall kanske ta det i rätt ordning, alltså från början. Som vanligt har största delen av veckans timmar ägnats åt boken och dess innehåll med bilder och text. Nu har även korrekturläsningen och granskningen startat, så det går i rask takt åt rätt håll! Men fortfarande dyker det upp små guldkorn som jag gärna vill få plats med. Problemet är att nu är sidantalet fastställt, och det är inget man vill ändra på så där hur som helst.
Omslag Västkusten Just nu under den gångna veckan har det varit kapitlet ”Kustartilleriet” som blivit  ”färdigt”. Ett något besvärligt avsnitt då det inte finns så mycket material om de lätta  57 mm batterierna, som ju var i flertal i den västsvenska skärgården.

Styrsö, Galterö, Björkö och Torslanda är relativt väl dokumenterat, om inte kanske den  äldre, så desto mer kring batterierna avveckling och skrotning. Men det är de små  batterierna med 57 mm kanoner som hade varit intressant att få lite mer historia kring. Björkö V, Björkö Ö, Donsö, Rönnäng med flera.

Batteri Rönnäng, ett av många 57 mm batterier i Göteborgs skärgård. (foto: Niclas Lyngstam)

Batteri Rönnäng, ett av många 57 mm batterier i Göteborgs skärgård. (foto: Niclas Lyngstam)

Men än finns det lite tid till förbättringar och kompletteringar. Annars är det naturligtvis många som hjälp till när det gäller kustartillerikapitlet, inte minst KA 4 Kamratförening.  Många har också efterlyst minnesbilder från tjänsten vid batterierna. Tyvärr har det inte funnits utrymme och tid att teckna ner sådana. Mycket av detta har ju ofta redovisats tidigare i olika föreningstidningar och jag har därför valt att fokusera på ”hårdvaran” och miljön.
En viktig del i boken är kartmaterialet. Många kartor och skisser har återfunnits bland Krigsarkivets handlingar, men det behövs också ”moderna” kartor där man kan känna igen sig. Många av platserna, speciellt från tiden kring Första världskriget är ju idag uppslukade av bebyggelse och annat. Det kan kanske därför vara svårt att orientera sig på de gamla kartorna.

Handritad karta över Laholm. (Krigsarkivet)

Handritad karta över Laholm. (Krigsarkivet)

Så det var därför läge i veckan att göra ett besök på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg och deras GEO-avdelning. Här fick jag stor hjälp av Jonas som lotsade mig rätt när det gällde urvalet av kartmaterial. Det skall ju vara ett urval av kartor över både Göteborg och dessutom delar av skärgården. Jag fick dessutom det stora nöjet att verkligen ”gå på” Göteborg. I byggnadens nedre foajeplan fanns ett enorm flygfoto av Göteborg utlagt som golvmatta och här kunde man ta en promenad på Avenyn, och verkligen gå på stan!

Ett rejält flygfoto (ortfoto) över Göteborg (foto: Lars Dahlbom)

Ett rejält flygfoto (ortfoto) över Göteborg (foto: Lars Dahlbom)

Efter besöket bland kartorna blev det en kort tur ner till Sahlgrensgatan för att konstatera att Göteborgs sista tre kvarvarande kulsprutevärn från Andra världskriget var raserade – Tyvärr! Så det återstod bara att styra kursen hemåt och för att vara lite omväxlande valde jag att köra över Särövägen och Lindome. I Lindome blev det kort stopp för lite lunch som dagen till ära blev hemlagade köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon. Tyvärr såg det goda ut, än vad det var!

Inte riktigt så gott som det ser ut!

Inte riktigt så gott som det ser ut!

Nåväl färden gick vidare söderut och på dagens arbetslista fanns den före detta FBU-gården i Gottskär (på Onsalahalvön). Med på listan fanns också de två kulsprutevärnen T 39 och T 40 vid Krokudden, längre ner på halvön. Eller rättare sagt vad som fanns kvar av dessa på. De överläts till markägaren redan 1986 och har sedan dess raserats till förmån för sommarstugor.

En vacker del av Halland, trots avsaknaden av betongvärn.

En vacker del av Halland, trots avsaknaden av betongvärn.

Vägen hem bjöd också på kaffestopp i Falkenberg, och naturligtvis det obligatoriska inköpsstoppet vid Laxbutiken. Resten av vägen bara det bara till att låta bilen rulla och det var ganska skönt att svänga in på gården hemma, efter en låång dag i ”fält”. Men veckan var ju inte slut där, den hade ju nästan bara börjat, skulle det visa sig. På torsdagsmorgonen skulle jag lämna bilen för ett efterlängtat byte av framruta (stenskott). Nästan fem veckar har det tagit på grund av några gummipackningar som fick beställas från Japan (!) Väl på plats hos verkstaden visade det sig att man glömt reservera någon lånebil till mig(?) Så det vara bara att köra hem igen eftersom det är lite besvärligt att vara utan bil i två dagar. Ny tid är nu inbokad på kommande månad, med lånebil!
Under fredagen fick vi fint sällskap! En bisvärm som slog sig ner i ett av våra tråd intill terrassen. Den första nyfikenheten och fascinationen förbyttes snart i ett snabbt kontrollerade av fönster och ventiler. Trots rusning genom huset lyckades ett 50-tal bin ta sig in och surrade ilsket runt oss. Men problemet var den stora klumpen i trädet. En koll på nätet visade att man antingen kunde ringa en biodlare, som kom och tog hand om svärmen, eller ringa Anticimex. Det sista tyckte jag lät lite taskigt! Men efter en 4-5 icke besvarade telefonsamtal började misströsta och vi bestämde oss för att avvakta tills lördagen.

På fredagseftermiddagen/kvällen var det dags för studentfest hos vännerna i Djuramossa där dottern EliSophie skulle firas. Och det blev en riktig småtrevlig tillställning! Många gäster, mycken mat. Kollegan Bengt och jag själv  tillsammans med vad jag tror var värdens faster (?) tog hand om grillandet och njöt av det fina vädret och värmen från grillen

Två av gästerna förser sig från grillen där Korva-Bengt övervakar allt.

Två av gästerna förser sig från grillen där Korva-Bengt övervakar allt.

Det var inte utan att man gärna hade stannat kvar och deltagit i festandet men tyvärr kallade ”plikten”. Dagen efter var det ju dags för omtalade ”kriget” i Hanöbukten och så var det ju det där med bina! På väg hem ringde jag till fler biodlare, trots att det kanske blivit lite sent, dock utan någon framgång. Skulle man verkligen behöva ta död på de små krypen? Väl hemma fortsatte jag att söka på nätet och fann ett telefonnummer som jag tänkte försöka med på lördagsmorgonen. Klockan hade blivit lite väl mycket för att ringa folk om ”bisaker” (ha ha) !!
Direkt vid frukosten kastade jag mig över telefonen och se på f-n! Äntligen en personen som tog tag i det. Någon timma senare ringde en biodlare i grannbyn (!) Skivarp och erbjuds sig att komma och ta hand om svärmen. Efter knappa 30 minuter var hand på plats och jag vi se, på nära håll, hur man fångar en bisvärm.

Här passar bildtexten "omsvärmad" verkligen in i sammanhanget!

Här passar bildtexten ”omsvärmad” verkligen in i sammanhanget!

Egentligen vad det inte så märkligt. Man sätter en kupa (låda) under biklumpen. ”Skrapar”, med i detta fallet en tidning, av bina från gren och de faller ner i kupan. Som det på bilden var det ju inte alla bin som föll ner. En del susade runt ilsket surrande, och jag höll mig på betryggande avstånd och tackade Nikon för bra teleoptik till kameran. Men det tog inte lång stund förrän de flesta bina antingen var i, eller på kupan.

Lite sövande rök och allt lugnar ner sig.

Lite sövande rök och allt lugnar ner sig.

Nu fick bina vila sig och de som var ute och snurrade runt fick en chans att återvända. Kupan skulle nu stå kvar till i kväll innan den transporterades till biodlarens trädgård.
För min del var det nu dags att bege sig till Ravlunda skjutfält för att beskåda, och fotografera marinövningen BaltOp som kulminerade under just lördagen. Jag chansade först på att försöka ta mig ta Haväng, som är den söda sidan av skjutfältet. Men lokaltidningarna hade ”tipsat” om att vid Haväng hade man bästa utsikten och det tycktes många ha anammat för det var totalt kaos, flera kilometer innan parkeringen. Jag valde i stället Juleboda vid den norra delen av skjutfältet och här var det ”lite” lugnare. Åtminstone så lugnt så jag hittade en parkeringsplats, på parkeringen. Begivenheten kolliderade med ett fantastiskt badväder så det var verkligen trångt.

Det var inte många som tittade på brudarna.

Det var inte många som tittade på brudarna.

Och det var en härlig blandning av badgäster och militärintresserade på stranden. Många hade tagit med stolar och fika. Andra passade på att sola lite, medan några undrade säkert vad det var för stollar som stod fullt påklädda med kamerautrustning och glodde ut mot havet.

Trångt vid Juleboda.

Trångt vid Juleboda.

Och för oss intresserade var det bara att låta blicken svepa ut över vattnet så fick man svaret!

Landstigningsbåt, modell större.

Landstigningsbåt, modell större.

Utanför, i bukten, fanns den engelska HMS Ocean och den amerikanska USS San Antonio, båda fartyg specialiserade på landstigningsoperationer

HMS Ocean.

HMS Ocean.

USS San Antonio

USS San Antonio

Och det var faktiskt inte utan att man fick lite D-dagen-känsla när landstigningsfarkosterna satte kurs mot Ravlundas stränder. Samtidigt gjorde attackhelikoptrar från HMS Ocean anfall mot ”fiendes” ställningar på land. Naturligvis passade den engelska flottan också på att visa upp sig över åskådarna.

Attackhelikopter från HMS Ocean.

Attackhelikopter från HMS Ocean.

Landstigningsbåtarna på väg mot stranden.

Landstigningsbåtarna på väg mot stranden.

Två stora rök, eller dimmoln ute från havet förkunnade ganska snart att det skulle mer och betydligt ”grövre” saker. Dånet växte och snart kunde man se de två stora svävarna styra mot stranden. I närheten av stranden släppte man ut rök för att försvåra observationerna för fienden och svävarens trupper stormade i land understödda av en helikopter.

Två amerikanska svävare på väg mot stranden.

Två amerikanska svävare på väg mot stranden.

Landstigning i rök och damm.

Landstigning i rök och damm.

Solen fortsatte att steka från en klarblå himmel och de båda stackars vaktposterna innanför avspärrningen hade det ”hett om öronen”. Ett bra knep, som jag själv tillämpar ibland, är att blöta ner huvudbonaden och svalka ”knoppen”. Vilken en av soldaterna tydligen också lärt sig.

Svalt och skönt med en blött basker.

Svalt och skönt med en blött basker.

Själva den marina delen av övningen led mot slut och alla var nu helt fokuserade på dagens riktigt stora begivenhet. Överflygningen av de två B 52 bombplanen som vållat sån rabalder. I Simrishamn var det tydligen protestmöte med Gudrun Schymann och FI. Vid Haväng var några som skulle sjunga protestsånger osv. Men jag tror de flesta som stod på stranden var nyfikna på att se de båda historiska planen med anor från Vietnam och Kalla kriget. Plan som fortfarande är i aktiv tjänst.

Där! En liten suddig prick över Blekinge.

Där! En liten suddig prick över Blekinge.

Och så kom de då. Ryktet hade gått om inflygningen skulle se från norr och nästan alla på stranden stod vända mot det hållet. Det var avgasröken från motorerna som avslöjade de anflygande planen. En riktigt mäktig upplevelse av det mera tysta slaget. Planen flög ganska låg och med så låg fart som var möjligt. Detta var ju inte bara en del i en övning utan också en uppvisning, och demonstration till omgivningen – att vi kan!

Och där var de bägge två.

Och där var de bägge två.

Jag behöver väl inte påpeka att rasslet från kameraslutarna var nästan ”öronbedövande” och det togs förmodligen åtskilliga hundratals bilder, bara där jag stod. Planen vinklade upp sig och gjorde en liten kurskorrigering för att sikta in sig mot Bornholm.

En vacker passaage.

En vacker passage.

Så med ett örlogsfartyg från Royal Navy och två B 52 bombplan var det bara att tacka för en mycket spännande lördag, och inte minst det vackra vädret. Ett väder som några timmar senare skiftade till ett ordentligt åskoväder med störtregn.

En bra avslutningsbild från en bra dag!

En bra avslutningsbild från en bra dag!

Och nu tömdes stranden snabbt, åtminstone på de påklädda människorna med kamror. Själv tog jag en macka och en kopp kaffe tillsammans med en kollega (Tack!) och njöt en stund i det vackra vädret innan det var dags att köra hemåt.
Området väckte gamla minnen till liv. Det var ju här man övat under sin värnplikt, men framför allt under de många rep-övningarna. Eftersom jag var krigsplacerad som sjukvårdare på en bataljonsförbandsplats, och dessutom uppsparkad i gradera, för att passa in med läkare och tandläkare som som regel var officerare, bodde man hyggligt. Just här vid Ravlunda inkvarterades vi på pensionat Solgården i Maglehem, ett ställe som nu stod tomt och övergivet. Jag var bara tvungen att ta en bild.

Pensionat Solgården i Maglehem där man njöt av repetitionsövningarna.

Pensionat Solgården i Maglehem där man njöt av repetitionsövningarna.

Så, mina vänner, har vi kommit till slutet på ett ovanligt långt veckobrev. Men det har också varit en ovanligt innehållsrik vecka. Och den kommande veckan lär inte bli mindre spännande, men det får du läsa om då…

Omslag Västkusten Till sist vill jag påminna om den extra rabatt du kan få på den kommande boken 100  år  av försvar i väst, om du förhandsbeställer boken, via FORT & BUNKERs  hemsida. 50  kronor kan man mycket annat roligt för om man tänker efter, även om  det kanske inte  är såå mycket pengar. Men man skall ALDRIG så nej till något man  kan få, nästan gratis.

 

Och därmed är det dags att önska fortsatt skön söndag och en kommande bra vecka
Bunkerhälsningar
Leif H