Vecka 29 ”lite försenad” och inget att skylla på…..

Omslag Västkusten
Detta veckobrev började jag egentligen skriva på redan i vecka 26, alltså snart fyra veckor sedan. Men det är inte alltid det blir som man tänkt sig! Men vi kan väl ta det lite si-så-där hur veckorna har flutit förbi
I vecka slutet började jag skriva om ”min” nya bil som jag gått och sneglat på. Såhär skrev jag då:
”Det började lugnt och jag tänkte att det här blir en stillsam vecka, men det blev något helt annat. På måndagen fick jag äntligen tummarna loss och åkte till Ystad för att titta på den omdebatterade bilen Dacia Duster. Jag har sneglat ett tag på den, det ju omöjligt att undvika när annonserna berättar om en 4 x 4 för, från 99 900:- Nu var det ju inte fullt så enkelt för med de pengarna blir det inte speciellt mycket bil. OK den duger att köra från punkt A till B men inte mycket mer.”

Min nästa bil. Nu är den beställd!.

Min nästa bil. Nu är den beställd!.

Men det blev faktiskt bilköp av i veckan därpå. De ursprungliga 99 900:- slutade på 208 000:- Men då är också bilen utrustad med allt vad som fanns att hänga på i tillbehörslistan. Så nu börjar väntans tider. Och det blir förmodligen en väntans tid fram till oktober/november innan jag får nöjet att sätta mig en ny bil igen (det var ett tag sedan sist)
Så och nu har det gått ytterligare ett par dagar in i vecka 30, eller rättare sagt det blev torsdag kväll, så veckan är snart slut. Och det har t o m blivit fredag morgon, men nu skall det väl ändå hinna bli ett par rader om de gångna veckorna. Så frånsett bilaffärer har det naturligtvis handlat mycket om den kommande boken 100 år av försvar i väst, som ju förhoppningsvis skall ligga klar för försäljning/leverans i slutet av oktober. För min del är det den magiska dagen 25 september som gäller. Då är det nämligen leveransdags av materialet till tryckeriet. Boken omfattar 416 sidor, och just nu befinner jag mig (åtminstone i går kväll) vid sidan 354.

Skånska tilläggsmärken, eller förbandsmärken som de kallas numera. (foto ur boken Spår av ett försvar)

Skånska tilläggsmärken, eller förbandsmärken som de kallas numera. (foto ur boken Spår av ett försvar)

Där slutar nämligen ett kapitel som handlar om Märken och emblem, med tillägget ”lite regementshistoria”. Jag blev i samband med arbetet på boken Spår av ett försvar (2010) väldigt imponerad över mängden sådana här märken som varit i omlopp. Med start 1981 började våra soldater bära ”sitt” förbandsmärke på vänster ärm. Och varje enhet skulle ju ha sitt eget märke. Det ju ju t ex inte bara att göra ett märke för t ex bara luftvärnsregementet Lv 4, nej varje verksamhet inom regementet måste ha ”sitt” märke. Detta gjorde att just luftvärnsregementet Lv 4 varje ett av de regementen med flest märke av detta slag. Sammantaget i landet vågar jag inte tänka på hur många märken det kan ha funnits. Du skall få ett exempel: vid regementena I 16 och Lv 6 samt f d F 14 numera skolverksamhet har jag Märke KA 4 Beredskapspluton_resizeidentifierat 136 märken! Tanken var att i kapitlet visa de olika märken som använts av de olika regementen och förbanden inom området västkusten. Och det har visat sig bli en riktig utmaning. Som tur är har jag fått hjälp av några riktigt duktiga och kunniga samlare på området.
Här ett av märkena som förekommer i sammanställningen. Enligt uppgift är det Beredskapsplutonen vid det tidigare kustartilleriregementet KA 4. Vi får väl se hur många märken jag lyckas redovisa i kapitlet. Men även Landstormen är med på ett hörn med sina märken, kanske främst då olika förtjänsttecken och gradbeteckningar. Men bokarbetet har handlat om mycket mer. Vad sägs t ex om kapitlet HEMLIGT! som ger sig på de två omtalade berganläggningarna Svalan/Ebba och Greger. Om man söker på social media som Facebook och Flashback så är detta tydligen de två mest omtalade anläggningarna och även mest mytomspunna, för att inte tala om alla skrönor. Jag hoppas att boken kan reda ut en del av begreppen bland annat med en berättelse från en som arbetade i berget i många år

Ett "riktigt" Lindénvärn ur Uddevallalinjen.

Ett ”riktigt” Lindénvärn ur Uddevallalinjen.

Men boken handlar också om befästningsarbeten och försvarslinje längs västkusten. Linjer som inte bara fanns vid kusten, utan även inne i landet. Som t ex Uddevalla – Vänersborgslinjen med sträckning precis som namnet säger. Cirka 80 kilometer lång med bland annat det mycket speciella värnet som förmodligen är uppkallat efter sin upphovsman (?). Vet du någonting om varifrån namnet kom får du väldigt gärna höra dig för det är ett stort frågetecken. Bilden visar ett av dessa granitklädda värn under uppförande 1940. Men det fanns ett flertal andra försvarslinjer som också redovisas ganska utförligt, och naturligtvis är kustförsvaret också med.

En skylt som vållar bekymmer än idag!

En skylt som vållar bekymmer än idag!

Men det är inte alla så enkelt att försöka beskriva, och berätta om försvarsansträngningar, och anläggningar. Genom åren har det varit ett strängt fotoförbud, och de flesta som jobbat har naturligtvis rättat sig efter detta. Att detta fungerat kan man se inte minst genom det mycket få bilder som finns från vissa platser och anläggningar. Här får du ett bra exempel från platsen jag nämnde tidigare; anläggningen Ebba/Svalan i Mölndal. Detta var en Gplats med en lfc (luftförsvarscentral) i samma berg.et finns en del bildmaterial från bergets insida, men inga från utsidan. Till exempel letar jag efter en bild från den tiden då det stod radarantenner på bergets hjässa. Var finns dessa? Det skall tilläggas att det finns många bilder från utsidan – efter att anläggningen var nedlagd, men det är liksom inte riktigt det samma! Men kanske du har något i gömmorna. Eller kanske du rent av har bilder från något annat spännande längs västkusten. Då hoppas jag du hör av dig till mig!

Örnnästen, ett av besöksmålen under hösten "Bunkerresa".

Örnnästen, ett av besöksmålen under hösten ”Bunkerresa”.

Lite vid sidan om håller jag också på med planeringen, och bokningen till årets Bunkerresa. Egentligen är det mer en militärhistoriskt resa med mycket betong, så namnet är kanske lite missvisande. Men visst blir det en och annan bunker också. Året resa som går av stapel i början oktober håller sig denna gång ”bara” i Tyskland och går lite i fotspåren av nazismen. Man skulle kunna kalla den Uppgång och Fall.
Vi startar ut med färjan från Trelleborg och vidare med bil ner till Nurnberg. Platsen för stora och påkostade massmöten under den nazistiska tiden på det s k Marsfältet. Men också platsen för rättegångarna efter Andra världskrigets slut. Vi far vidare mot Munchen och besöker en grym plats, nämligen koncentrationslägret Dachau, utanför Munchen. Det är alltid bra att på sådana här resor få lite perspektiv på det hela och inte bara titta på kanoner, bunkrar och annat. Det fanns, och finns, ju en grym baksida på ämnet militärhistoria som inte alltid kommer fram.

Koncentrationslägret Dachau på 1950-talet (bild från internet)

Koncentrationslägret Dachau på 1950-talet (bild från internet)

Färden går vidare till Munchen där vi naturligtvis kommer att njuta en och annan öl tillsammans med alla historiska intryck. Därefter bär det av till, kanske resan höjdpunkt, Berchtesgaden, längst ner i södra Tyskland. Jag hoppas alla har någon liten koll på vad detta var, om inte föreslår jag du söker på nätet. Här skall vi bo på ett litet hotell, zum Turken precis nedanför det som kallas Örnnästen men som egentligen heter Kehlsteinhaus. Detta var en av få byggnader som ”överlevde” bombanfallen, striderna och efterkrigstidens sprängningar. Idag är det ett stort turistmål under den period av året som det är öppet. Byggnaden ligger 1800 meter över havet och kan bara nås med specialbuss och hiss. Hotellet vi bor på tillhör också en de byggnader som klarade sig. Från hotellet når man också det underjordiska tunnelsystem som band samman hela området.
Därefter börjar återfärden via Koblenz och det stora militärtekniska museet där för att sedan fortsätta via antingen Remagen eller Wevelsburg vidare mot Sverige.

Det obligatoriska gruppfoto från 2014 års resa. Här framför en Kungstiger utanför Bastogne. Någon som vågar sig på en gissning var 2015 års gruppfoto skall tas?

Det obligatoriska gruppfoto från 2014 års resa. Här framför en Kungstiger utanför Bastogne. Någon som vågar sig på en gissning var 2015 års gruppfoto skall tas?

Pilgränds värdshus i Ystad, ett litet mysigt lunchställe.

Pilgränds värdshus i Ystad, ett litet mysigt lunchställe.

Men det är ju semestertider också och jag fick några timmar i vår lokala semesterstad Ystad för några dagar sedan. Jag hade faktiskt glömt hur intensivt turisttrycket är här under några hektiska sommarveckor. Men det var skönt med en liten promenad längs gågatan och en liten lunch på ett litet lokalt värdshus, där jag njöt favoriträtten Bruna bönor, och dessutom en rejäl portion!

Så mer behövs inte för att man skall njuta av sommaren de få gångerna man kan slita sig från bokarbetet vid datorn. Men nu skall arbetet fortsätta och de närmaste timmarna kommer att handla väldigt mycket om ytterligare ett berg i Göteborg. Denna gång Stora Billingen vid Nya Varvet. Ett berg som verkligen gör skäl för namnet ”schweizerost” om du förstår vad jag menar.
Nästa vecka blir det ett intensivt fotobesök i Göteborg med kollegan Lars D. Listan över saker och platser som skall fotograferas är lång, så vi får se vad som hinns med.
Så med en skön och svalkande bild önskar jag ett bra slut på veckan och en riktigt skön helg!

"De e bare å njut"

”De e bare å njut”

Nu tackar jag för mig och hoppas du står ut med att vänta tills nästa gång vi läses
hälsar skribenten
Leif H

Ett litet PS med en talande bild vill jag gärna lägga med. Du kanske själv kan räkna ut vad det handlar om 😉

Man kan undra om den gamla kanonen rodnar av ilska, eller kanske det är något annat?

Man kan undra om den gamla kanonen rodnar av ilska, eller kanske det är något annat?