Vecka 40. En märklig vecka, på många sätt!

 

flashdrive_bg_flash1(Söndag 4 oktober) En märklig vecka, som egentligen började i förra veckan. Den 25 september har varit en speciellt markerad dag i min kalender. Dagen D som för lämning av materialet till den nya boken 100 ÅR AV FÖRSVAR I VÄST. Och det började bra genom att hela tryckeriet (nästan) var på bokmässan i Göteborg. Visst jag kunde skickat materialet med post, kurir, Sprend eller på något annat digitaliserat ”modern” sätt. Men har har man suttit med ett projekt i nästan två år så känns det lite märkligt att inte personligen få lämna över det till nästa steg i kedjan. Så det var bara tills att vänta in måndagen för att köra till Halmstad och lämna över ”stickan” med 2 GB bild o textmaterial. Tänk, en liten oansenligt minnessticka, eller flash drive, som det heter på ”fint” språk, innehöll 1200 bilder, 416 sidor montage och resultatet av två års arbete.
Så efter en kort genomgång på tryckeriet, där det konstaterades att materialet fanns där och verkade användbart, var det bara att bege sig söderut igen. Nu gällde det hur mycket ”fel” det fanns i inlagan. Både omslag och omslagets insidor var redan klara och godkända. För trots att jag sysslat med detta i över 15 år och gett ut mer än 10 böcker, så är det lika nervöst och pirrande varje gång man lämnar ifrån sig materialet. Fanns det några fler fel, håller bilderna måttet stämmer det och det osv…..
Snart är väntan överRedan på onsdagen kom ”domen”! Men den var betydligt bättre än jag väntat mig. En lisya med 24 punkter som angav sidor på pepekande, eller fel om man så vill. Det kunde vara en linje som inte skulle vara med, lite smuts i en bakgrund, en felaktig beskärning och någon teknisk inställning som gav felaktigt färgresultat. Så det blev till att tillbringa större delen av kvällen med att rätta till anmärkningar och skicka tillbaks rättat material. Denna gång via digital överföring.På torsdagen gjordes de sista små justeringarna och jag kunde ge beskedet att jag godkänner materialet för tryckning.

Så nu börjar den där långa väntan på det färdiga resultatet. Enligt produktionen borde leveransen kunna sker i månadsskiftet oktober – november. Låt oss hoppas att det blir i slutet av oktober. Men jag får väl ge mig till tåls tills det kommer närmare rapporter. Själv tryckningen av inlagan är ju den snabba biten av produktionen, men sen skall ju boken bindas in också.

Så trots lite arbete med bokprojektet har det varit en märklig vecka utan något egentligt produktionsarbete framför datorn. Inte utan att det funnits en viss ångest och sysselsättningsproblematik dessa dagar. Men som tur är fins det annat att göra. Man kan till exempel börja sortera ut, och sälja, allt som samlats i hyllor och skåp under under de senaste två böckernas produktion. Speciellt under tillkomsten av förra boken, SNUSKBURKEN samlade jag på mig mängder av material. Proviantförpackningar, konservburkar, torrfoder, snuskburkar av alla de sorter, böcker bara för att nämna något. Allt detta har jag nu börjat sälja ut. På bokhyllorna i mitt arbetsrums trängs också ”snuskburkar” eller matkärl, i alla dess former. Från den allra första, som egentligen benämndes flaska, till den som väl de flesta av oss förknippar med namnet Snuskburk, nämligen kokkärl m/40. Som inte bara är ett kokkärl, utan ett ”universalredskap”. Spritkök, vattenhämtare, matskål, gryta och förvaringsplats för bestick och annat nyttigt.

Kokkärl m/40, även känt som Snuskburken!

Kokkärl m/40, även känt som Snuskburken!

Men personligen tycker jag nog de gamla kärlen; flaskorna (Dricksflaska m/1848), bulkrukorna (kokkärl m/1894) och kokkärl modell 1887 tillbehör de vackraste. De är nämligen alla tillverkade i koppar och med helt olika utförande. Vi får väl se om jag kan skiljas från dem. De är nämligen mycket dekorativa och vackra i sin djupröda kopparfärg.

Kokkärl  m/1894

Kokkärl m/1894

Så vill du fördjupa dig mer i mat och militär mathushållning så kan jag varm rekommendera boken SNUSKBURKEN. En bok där du får åka med på en militärhistorisk matkulturresa genom 100 år av värnplikt, koktjänst, utspisning och matsalar.

Men det har hänt mer i veckan. Under en härlig korvlunch i Viken berättade kollegan Johan A från Beredskapsmuseet att han skulle ”nedkomma” med ett nytt spektakulärt utställningsförmål till museet. Med illa dold förtjusning och stolhet visade han upp bilder på sin mobiltelefon. Jag har får nog hålla med om att det var ett riktigt fynd! En stridsvagns S. Men inte vilken stridsvagns S som helst. Bortsett från att den stått som monumentvagn vid pansarregementet P 7 i Skåne. Dessutom som någon form av symbol vid Stena metalls återvinningsanläggning i Småland. Det var ju där som alla stridsvagn S skrotades. Detta var nämligen en av de två pilotvagnar som togs fram för utprovning och tester.

Glad och lycklig museechef på Beredskapsmuseet.

Glad och lycklig museechef på Beredskapsmuseet.

Själv mins jag stridsvagn S från tiden när i min oförstående ungdom skulle skulle göra en bok om ”all världens stridsvagnar. Detta var 1965 och jag tillbringade mycken tid med att skriva brev, på svenska, till all världens försvarsministrar och tillverkare. En del svar fick jag och väldigt många kontakter. En av dessa var Landsverk i Landskrona där bl a styrinrättningar till just Strv S utprovades. Jag var förmodligen en av de första utomstående som fick denna speciella utrustningsdetalj. Så jag tycker jag nog att Beredskapsmuseet lyckats få tag på en riktig ”pärla”. Kanske får vi någon dag uppleva den rullandes över uppvisningsfältet tillsammans med museets övriga pansarfordon.
Så för att byta ämne totalt så var det ju det här med dagars betydelse. Idag är det till exempel Kanelbullens dag, vilket i för sig inte är så illa. Men jag blev förvånad för några veckor sedan när det Kebabens dag. Men tillbaks till kanelbullen, och min koppling till dessa.

Kanelbullens dag firar "min" polska bulle också!

Kanelbullens dag firar ”min” polska bulle också!

Bland mina välfyllda hyllor i mitt arbetsrum finner man en liten plastpåse med just en kanelbulle, eller åtminstone något som liknar en svensk kanelbulle. Det är polsk russin/kanelbulle inköpt 2008 längs landsvägen ut mot Hel. Ett litet samhälle längst ut på halvön Hel i norra Polen. Det var en tidigt morgon och tillsammans med vännerna var vi på väg ut för att titta på polska och tyska kustartillerianläggningar. Matsäck hade vi med oss men vi saknade något söt och gott till f m-kaffet. Så det blev ett stopp vid vägen där en äldre dam stod och sålde bullar och bröd. Fyra uppsträckta fingrar och ett pekande på bullarna tog hand om språkproblem och vi fick vårt godisbröd. Av någon anledning blev en bulle kvar i påsen och upptäcktes ett par veckor senare i bilens bagageutrymme. Så började historien med en polska kanelbullen. Och som du ser på bilden är den lika fin idag, som när den köptes!

Typiskt frukostbord på vårt pensaionat!

Typiskt frukostbord på vårt pensionat!

Eftersom vi ändå är i Polen kunde jag inte låta bli att visa dig frukostbordet från en morgon på vårt pensionat 2008. Det var alltid samma spänning varje morgon; vad blir det till frukost. Ibland var det kokt ägg, ibland kokt korv och ibland någon form av gröt. Men det mesta gick ner och en del blev innehåll i våra omfattande lunchpåsar.

Söndagen börjar gå mott lunchdags och det är dags att börja förberedda sig inför årets Bunkerresa. Ikväll drar kollegorna och jag själv iväg till Tyskland. Efter en natt på färjan blir det sedan Nurnberg, Ingolstad, Dachau, Munchen, Berchtesgaden, Koblenz, Remagen och förmodligen några platser till. Till dig som följer FORT & BUNKER på Facebook så kan du kolla var jag befinner mig under veckan. En utförligare rapport kommer när jag väl är hemma och naturligtvis i det kommande numret av FORT & BUNKER.

Så med en härlig bild från ett tyskt värdhus önskar jag en trevlig vecka och förhoppningsvis läses vi om någon vecka igen!
imagesT6KVEX55Bästa Bunkerhälsningar!
                                                                   Leif H