Vecka 14 2017. Malta del 3.
En engelsk kulsprutebunker från Andra världskriget.
Det mesta av befästningarna på Malta härstammade från 15-1600-talet med ”moderniseringar” utförda under 17-1800-talet. Men det byggdes befästningar både under det Första och Andra världskriget. Tillsammans med vår nyfunne bunkervän Mario fick vi en rundtur bland det ”modernare” befästa Malta, d v s säga kulsprutevärn och ställningar från Andra världskriget.
Vi började dagen tidigt med ett besök vid ett av de typiska värn som Marios organisation förvärvat för att bevara till eftervärlden. Jag måste erkänna att det såg inte mycket ut för världen. Nerklottrat och nerskräpat, ungefär som våra betongvärn när de stod öppna. Det som var lite märkligt var utförandet. En ganska enkelt byggnad byggd med typiska gulaktiga kalkstenen. Två embrassyrer, ganska högt placerade. Värnet var dessutom väldigt öppet placerat i den flacka omgivningen.
Inne i värnet fanns ingenting, mer än skräp.
Det visade sig att kulsprutevärn fanns lite överallt, och i alla dess former. Det stod klar att de flesta var mycket höga och iögonfallande. Alla skulle efterlikna den typiska maltesiska lantbyggnaden och hade i vissa fall påmålade fönster och fogningar. De flesta var också ovanligt höga med en observationsplats på taket. Denna nåddes med en stegen på insidan av värnet.
Här syns ganska tydligt hur värnet maskeringsmålats för att efterlikna ett murat hus.
Ett av värnen vi besökte hade renoverats i ett tidigare skede. Tyvärr hade underhållet blivit eftersatt och värnet var nu ganska nergånget. Men det gav oss dock en bild på hur det kunde ha sett ut.
Typiskt kulsprutevärn på den maltesiska landsbygden. Detta är ett värn som renoverats och skyltats upp som minnesmärke. Just detta värn utsattes för ett bombanfall och två man ur bemanningen dödades.
Värnet läge var perfekt men mycket iögonfallande, tyckte jag, trots maskeringen. Genom den minimala öppningen (se bilden) kom man in i ett förhållandevis stort öppet stridsutrymme i två plan. Här fanns plats för utrustning och förläggning samt naturligtvis stridsplatserna. Skjutmöjligheter fanns i fyra riktningar, ett i varje hörn. Högst upp fanns en observationsplats. Så här berättas det om just detta värnet: ” Post R15 Naxxar Vid slutet av krisen i Etiopien 1936, hade de brittiska myndigheterna redan antagit en plan för försvaret av Malta. Detta skulle bestå i tre försvarslinjer med cirka 280 positioner. Försvarslinjerna betecknades som Strand-, Djup- och Reservförsvarlinjerna
Strandlinjen följde till stora delar den nordöstra – sydöstra kustlinjen med sina cirka 100 km landstigningsvänlig kust. Djuplinjen löpte bakåt, från Strandlinjen, och skulle bistå i försvaret av denna om det skedde ett genombrott. Den sista linjen, Reservpostlinjen löpte ytterligare bakåt också skulle fungera som ett sista försvar. Denna linje bestod av 34 positioner, högt placerade, med ett fåtal ställningar i varje. Ställningarna var placerade med cirka 500 meters avstånd och medgav flankerade eld. Reservlinjen skulle också fungera som uppsamlingsplats för de övriga linjernas trupper om dessa blev tillbakapressade av fienden. R15 Reserve Post vid T’Alla w Ommhu, San Pawl tat-Targa, i utkanten of Naxxar var en av platserna i denna s k Reservlinje. Den var en del av försvarslinjen mellan den strategiskt viktiga vägen San Guzepp tat-Targa (Mosta) och San Pawl tat-Targa (Naxxar). Vid denna tid var det dessa två vägag som förband Maltas norra och södra delar.”
Inne värnet fanns plats för förläggning för bemanningen.
Dagens ”Värnutflykt” fortsatte och nu till en av öns turistattraktioner av ett annat slag ”-Karl-Alfred-byn”. Ett slags sommarland som uppstod när filmen om Karl-Alfred spelades in och filmkulisserna och platsen såldes. Lite märkligt att stå vid ett Andra världskrigets kulsprutevärn och titta ut över ”spektaklet”.
Det gamla värnet ligger på klippkanten precis ovanför nöjesparken.
Men värnet var välbevarat invändigt med kulspruteplatser, väggmålningar och inskriptioner. Men man kan undra hur många av besökarna på sommarlandet som skänkte en tanke åt det som fanns på klippan ovanför dem?
Plats för en kulspruta.
Av inskriptionen att döma rådde det ingen brist på försvarsvilja.
Trots att Malta är ganska litet till storlek är ön ”översvämmad” med fortifikatoriska lämningar av alla de slag. Just idag ägnade vi oss mest åt Andra världskriget olika övergivna befästningar i form av kulsprutevärn, artilleriställningar, strålkastarplatser och annat. Men på vår väg passade vi fort från olika tidsepoker, en del övergivna, en del restaurerade.
Invid ett av kulsprutevärnen fanns Ghajn Tuffieha Tower som tydligen visades för publik ibland, enligt skylten. Till vänster det betydligt mer eftersatta kulsprutevärnet.
Hungern började göra sig påmind och vad vore väl bättre än att aväta lunchen, eller lunchmackorna i en f d kulsprutebunker. Sagt och gjort. Visserligen var bara skalet av bunkern kvar men det var inte så svårt att känna igen strukturen. Den varma lunchmackan satt bra och speciellt den kalla ölen.
Bunkerlunch äter man naturligtvis i ett f d kulsprutevärn.
Det verkar som det får bli ytterligare ett kapitel (eller 2 i vår reseskildring från Malta. Fortsättning följer!
Leif H