Abonnera på Fort & Bunker

Vecka 7, 2019. ”Alla handminors tändkolvar förses med sprängrör”.

Nu är det dags att komma upp ur underjorden och njuta av den kommande vårens värme och spännande händelser. (foto: Lars Dahlbom)

”Alla handminors tändkolvar förses med sprängrör”. Så lät det i en order från september 1905. Oscar II fort var i stor sett färdigtbyggt. Det som återstod var inrednings- och måleriarbeten. Hösten 1905 intog fortet högsta beredskap med anledning av Unionskrisen mellan Sverige och Norge. I samband med denna påbörjades mineringar utanför Göteborg.

”Allting kommer närmare…” Ja verkligen! För min del är det väldigt MYCKET som kommer allt närmare – den nya boken om Oscar II fort, den nygamla tidningen FORT & BUNKER- i fyrfärg rakt igenom och naturligtvis Vårdagjämningen den 20 mars. Visserligen lite mer än månad ditt, men man kan lugnt säga att det går mot ljusare tider.

Ritning över så kallat ”Lystorn” vid Oscar II fort i Göteborg.

Ljusare tider kunde man också prata om på Oscar II fort i början av 1900-talet när fortet utrustades med strålkastare. Belysning var en förutsättning för att fortets kanoner skulle kunna bekämpa en angripare till sjöss. Eftersom fortet byggdes med det bästa, och mest tekniska som fanns att uppbringa vid den tiden och det gällde även strålkastare. Bland annat fick fortet så kallade Lystorn, det vill säga höj och sänkbara strålkastare. Men det fanns klagomål på att strålkastarna var för ”klena” och fienden kunde smyga in bakom de små öar som fanns utanför fortet. I de gamla arkivpärmarna från fortet Oscar II första år finns mycket spännande. Tyvärr alldeles för mycket. Bland de 100-sidor som jag läst den senaste tiden är det bara det mest spännande och viktigaste som fått plats i ett av den nya bokens många kapitel. Ett sådant kapitel är just DE FÖRSTA ÅREN. Här berättas om händelser under åren 1904 – 1911. En tidsperiod fylld med mycket administrativt trassel och byråkrati. Skrivelser med begäran om allt mellan himmel och jord; officerare, fler kanoner, stängsel, ångkokningsapparat, bländskydd för riktarna osv…

Sakta, sakta börjar boken om det märkliga Oscar II fort i Göteborg ta form. De cirka 220 sidorna fylls undan för undan med material från Krigsarkivet, gamla bilder och mängder av fotografier. Tyvärr är det stora ”hål” i fotodokumentationerna från fortet. Det finns tyvärr bara två ”äldre” sådana, en från 1995 0ch en från 1997. Sen finns det naturligtvis massor av fotografier tagna på fortet sedan det började visas för allmänheten. Men fotografier från till exempel andra världskriget eller kalla  kriget lyser med sin frånvaro. För det är väl inte så väl att du bland fotolådor och album har några bilder från farfar, morfar eller varför inte fars militärtjänstgöring vid KA 4 i Göteborg där rentav fortet kommit med på ett hörn. Kolla en extra gång! Det bli lönsamt om du hittar några bilder som vi kan använda. Om någon av dina bilder kommer med i boken får du ett signerat exemplar av boken. Signerat inte bara av författaren, utan också av Fortchefen själv. En helt unik bok som  inte går att komma över på något annat sätt. Naturligtvis kan du köpa ett ”vanligt” exemplar, till exempel den 6 juni på fortet, där får du den dessutom signerad, men inte av fortchefen. Så in leta i skåp och hyllor, fråga kompisar och släktingar!

Då fortsätter vi med det som försvann i söndags.

Med i projektet om Oscar II fort finns Mia Hjortronsteen Johnsson. Duktig allkonstnär inom allt som har med grafisk design och formgivning att göra. Driver normalt sin egen mediabyrå, som du kan titta närmare på här
I projektet är det hon som svarat för layouten av boken, dessutom ligger hon bakom flera av fotografierna. Utöver allt detta gör hon dessutom allt montaget av boken. Ett helt nytt sätt för mig att jobba. Lite besvärligt ibland när olika åsikter om presentationer och upplägg skall jämkas! Men väldigt roligt, samtidigt som det känns som en frisk fläkt

Mia försöker hitta nya kameravinklar bland rostiga observationshuvar och kanoner på Oscar II fort.

Men ibland kan det bli lite för mycket av fort och datorarbete. Då är det skönt att kunna fly fältet och göra något helt annat. I onsdags (20/2) bestämde jag mig för att åka upp och träffa vännen och kollegan Johan Andrée. Han skulle på ett möte hos byggnadsansvariga på Kulturmagasinet för att diskutera utbyggnadsfrågor i Domsten. Just Domsten är en viktig bit i hela Skånelinjens sträckning. Här sammanfallet allt kring den gamla befästningslinjen. Kustvärnen i 1.linjen, 2.linjen annorlunda värn och 3.linjen med sina skyddsrum. Dessutom finns här Christinelundsposteringen, med anor från första världskriget. Och som grädde på moset – ett komplett kustartilleribatteri – Batteri Helsingborg. Idag Beredskapsmuseet.
Det finnns utbyggnadsplaner på sikt, öster om det lilla samhället Domsten. Dessa berör i vis mån ett av 2.linjens värn, och det var detta som var dagens ärende. Men vi var alla överens om vikten av bevarande, och framför allt information.

Värn 735 ligger vackert nere vid stranden i det lilla samhället Domsten. Värnet ett av många värn som ingår i Beredskapsmuseets visningsprogram.

Under diskussionens gång dök det upp en karta över en del av kustremsan framför Domsten. Här ligger värn 735, ett av Beredskapsmuseets visningsvärn sedan många år tillbaka. Vi kunde inte att se att värnet var markerat med ett q, och undrade naturligtvis över detta. På Wikipedia finns den utförliga förklaringen: ”Ett gement q i kombination med index betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad det innebär preciseras med skyddsbestämmelser på plankartan. Det kan vara rivningsförbud eller att befintlig gestaltning och detaljering ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte är bygglovspliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Gement q är därmed det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan”. Se där Sveriges förmodligen enda kulsprutevärn som har en q-märkning!
Så det var inte utan viss stolthet vi lämnade ett trevligt möte och fortsatte tillbaks till Djuramossa och mer spännande saker.

Förra lördagen öppnades pjäsbunkern med kanonen Sonja. Det finns ju redan två öppna bunkrar med sina bevarade 15,2 cm kanoner vid Beredskapsmuseet i Djuramossa (norr om Helsingborg), Maja och Brita är namnet på dessa bunkrars kanoner.

Nyöppnad och avstädat ser det riktigt prydligt ut vid ingången till pjäsvärnet.

Så det var inte utan viss spänning jag klev ner i den nyöppnade betongbunkern. Direkt kunde jag konstatera att det var ovanligt torrt och renstädat. Längst ut pjäsbrunnen stod den mäktiga 15,2 cm kustkanonen M/40 med sitt eldrör vridit åt höger, tätt intill betongkanten. Här syntes tydligt den korrugerade plåt som varit fredsmaskeringen, och på vilken den kraftiga betongplomberingen vilar.

Kanon Sonja åter synlig efter nästan 30 år bakom betongplombering. Nu väntar en spännande till för den 79-åriga skönheten!

På framsidan syns den kraftiga plomberingen. Från museets sida säger att den också skall plockas bort, men att det kräver en del förberedelser innan arbetet kan påbörjas. I och med öppnandet har nu museet tre pjäsvärn, två luftvärnsställningar, en underjordisk ledningscentral samt diverse skyddsrum inom sitt område. Här är det inte bara ett militärmuseum, det är också ett unik fortifikationshistorisk museum, och en sevärdhet.

Så då har det som försvann under gårdagen kommit tillbaks, kanske inte riktigt som det såg ut igår, men andemeningen är där. Så med en påminnelse om FORTET, en bok om Oscar II fort ber jag att få önska en trevlig vecka!
Bunkerhälsningar

Leif H