Himmelriket nr 9 (Norge)

Första dagen ovanom Polcirkeln började givetvis med en ordentlig frukost. Den dignande frukostbuffen innehöll precis allt man kunde önska, och till och med ett drickbart kaffe. Idag var det dags för snabbåt ut till en ögrupp med namnet Melöyvar, cirka 45 minuters båtfärd rakt ut mot det öppna havet. På tre öar fanns här, eller numera får man säga faktiskt fortsätta säga finns, ett 12/70 batteri med 3 pjäser och splats. Och det var detta vi skulle besöka. Färjan ut går bara två gånger om dagen, så hela dagen var avsatt till detta besök. Kanske lite tråkigt, kunde jag tycka, eftersom 12/70-batterier är ju inte precis något upphetsande, även om det naturligtvis var spännande att få chansen att se hur norrmännen löst sina placeringar.

Vår snabbåt kom några minuter före utsatt avgång och det gick snabbt att komma ombord. Båten påminde lite grand om de gamla flygbåtar som en gång trafikerade linjerna Malmö – Köpenhamn, fast denna var ju betydligt modernare. Väl ombord upptäckte vi att det fanns en liten cafeteria, så kaffe och sedan var det bara att njuta av färden ut i fjorden.

Efter att ha provat utsikten från soldäcket, där det tyvärr endast var möjlighet att uppehålla sig i skydd av överbyggnader, så blev det till att beundra utsikten innifrån, och med spänning se fram emot ankomsten till den lilla hamnen på Melöyvar. Med på båten var också ett gäng norsk ”pensionärer” (märkligt att man kallar folk pensionärer, när man själv tillhör samma ”folkslag” :-D. Där stod vi på kajen, hela gänget. Det fanns ett litet hus, en väg som försvann över en bergknalle och en informationstavla, det var allt!

Så medan vi väntade på vår transport, jodå en sådan var ordnad. Det finns ett upplevelsecenter på öarna med namnet Valhall som både är hotell, restaurang och center för en mängd aktiviteter som valsafari, örnskådning, fiske och en mängd annat. Och detta annat är numera också visningar av splats och pjäsplats i det nedlagda 12/70 batteriet. Som kuriosa kan nämnas att radarbunkern, på en hög bergknalle användes numera som värmestuga för vandrare.

Vi studerade noga informationstavlan med sin kombinerade karta och flygbild och vi brydde oss kanske inte så mycket om naturupplevelserna – nu gällde det världens modernaste kustpjäser. För att du skall få en uppfattning om miljön tog jag mig friheten att ”stjäla” en bild från Destination Norway, jag hoppas de inte misstycker. Den visar hotellanläggningen Valhall.

Efter en stund i snålblåsten, det märktes plötsligt att vi hamnat norr om Polcirkel och varit bortskämda med ett otroligt fint väder, kom vår transport som idag var en stor 20-personers Merecedesbuss som körde iväg med oss upp till dagens första besöksmål splatsen. Diskret och bortglömd i gräset var det bara lite ventilationsrör och antenner som avslöjade placeringen.

Anläggningen var betydligt mera ”kompakt” än den svenska 12/70 anläggningarna. Norrmännen hade istället valt att ha fler våningplan i anläggningen. Plancherna härunder, som fanns i anläggningen, visar uppbyggnaden av splatsen, eller kommandoplatsen som norrmännen kallar det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter den första stundens förtjusning hos mina kollegor började ”allvaret”. Halva gruppen samlades i eldledningen och den andra halvan försvann neråt maskinrum och förläggning. I anläggningens hjärta eller operationscentralen fick vi en ordentlig genomgång av hur ledningscentralen skulle fungera i ett skarpt läge. Det var mycket imponerande att beskåda anläggningen då det mesta av utrustningen fanns kvar, och skulle tydligen förbli på plats.

Efter de organiserade genomgångar var det fritt att titta runt i anläggningen. Jag tror inte det fanns en dörr, eller ett utrymme som inte besöktes av de extremt nyfikna besökarna. Själv tog jag en titt på kök och matsalen, eller kanske det är mer rättvist att säga rummet där man åt, för de var ganska litet.

Hur spännande det än var att klättra runt i den stora anläggningen hade vi tyvärr inte tiden med oss. Det fanns mer att se på öarna bland annat en pjäsplats, också den helt intakt.

Först en ordentlig utvändig besiktning. Där vissa till och med kravlade in under glasfiberhuven för att en bild på eldröret. Andra nöjde sig med att besiktiga pjäsen liggande på marken.

Väl inne i själva pjäsplatsen var det naturligtvis den kyrkliknande ammunitionsdurken som drog till sig mest uppmärksamhet. Flera av kollegorna tog också chansen att klättra upp i tornet, trots omfång och ålder! Det blev en grundlig genomgång hur pjäsen fungerade och framför allt hur ammunitionshanteringen gick till. I ammunitionsdurken fanns, förmodar jag, samtliga tomhylsor som funnit i pjäsen då den var aktiv.

Klockan var långt över lunch när vi äntligen började bilfärden till hotellet och restaurangen. Det blev allmän munterhet när det visade sig att man fick inte gå in med ytterskor i anläggningen. Det fanns ett mindre berg av så kallade Foppa-tofflor” i alla möjliga färger att använda. Det var en ganska lustig syn att se oss i gröna, röda, rosa och blå plasttofflor när vi skulle ta plats i restaurangen.

Jag borde ju ha lärt mig vid detta laget. Vi är i Norge, vi är långt ut i havsbande på en ö! Dagens lunch bestod av FISKSOPPA! Det bästa var att det fanns inget alternativ heller. Jag fick lite extra bröd att tugga på. Efter en stund hade dock köket förbarmat sig och jag fick en salladstallrik med betoning på sallad. Nåväl jag får väl ta igen det ikväll!
Efter lunchen sjönk vi ner i hotellets samlingsrum med varsin kopp kaffe. En allmän förvirring uppstod, då det inte fanns något riktigt program uppgjort för eftermiddagen. Tyvärr tog det en stund innan jag blev klok på detta, men då börja vår avresa närma sig och det var bara att hålla sig lugnt.

Färden hem gick mellan några öar och vi som hann med fick se ett ”litet” fågelberg med vad det verkade som tiotusentals fåglar. Trots att det var ganska sen var det fortfarande ljus, tack vare midnattsolen och det tog inte lång stund innan vi lade till framför vårt hotell.

Ett passande avslut på dagen var besöket vid det lilla minnesmärket av sjöfolket, som stod placerad på en liten öppen plats framför vårt hotell. En engelsk mina som användes under andra världskriget hedrade minnet över sjömännen under kriget.

Det blev nästan rusning till hotellets lilla bar där dagens första kalla öl kunde avnjutas. Efter en kort uppfräschning var det dags att besöka det lokala hamburgerhaket tvärs över gatan. Och det tog inte lång stund förrän flera av oss var samlade här för kvällsmat. Vlaen var många, men de flesta föredrog hamburgare. Själv satsade jag på norska köttbullar med sås och potatis, naturligvis med lingonsylt, och en kall öl. Nu återstod inte mer än två dagar av resan och morgondagen är väl den som har varit mest diskuterad och efterlängtad. Så sista resebrevet kommer inom kort, men här en bild av njuta av till vidare.

Hälsar
Leif H