Söndag, vecka 42, 2020. Så har det gått ytterligare en vecka….

Fredag. Morgonen har börjat med korrekturläsning och bildkontroller. Enligt mina listor och noteringar är nu samtliga kapitel i den kommande boken TAGGTRÅDSKUST klara i grunden. Det betyder inte att boken är färdig, utan bara att nu finns alla grundkapitlen på plats. Nu pågår kontroller, bildkomplettering, faktakontroller och en och annan utflykt för att ta någon kompletterande bild.

Så det är inte utan att lite nervositet har börjat kännas av. Finns det med? Har jag gjort det? Är den bilden med? Skulle det varit med? Och så vidare. Det händer att man börja bläddra lite i pärmar och papper, och plötsligt har man funnit någon som ”bara måste vara med”(!)

Ingångsbilden är från Ravlunda skjutfält, denna gång från norra sidan, vid Juleboda. Här finns säkerhetstornet, men framför allt finns här två värn ur Skånelinjen. Övriga värn mellan Juleboda och Haväng är raserade, med undantag för ett observationsvärn ungefär mitt på skjutfältsområdet. I samband med ett besök på Artillerimuseet i Kristianstad diskuterades dessa värn och jag tänkte passa på när jag ändå var ”i närheten” att besöka dem. Men se det var inget bra val. Första synen var den röda flaggan som fladdrade i vinden vid Juleboda och skjutfältgränsen (!) Så det var bara att fortsätta hemåt, lite snopen. Man glömmer gärna att detta är ett mycket aktivt skjutfält. Nytt för året är också att all privat motortrafik på fältet är förbjudet. Men du välkommen till fots eller med cykel.
Så det blev faktiskt en välfylld vecka som för en gångs skull inte bara vara framför datorn, även om det blivit mycket av det också. Besöket på Artillerimuseet i Kristianstad var för att fotografera den tre olika kanonerna som gjorde tjänst i Skånelinjen. 8,4 cm kanon m/1881 och 7,5 cm kanon m/02. Detta de kanoner som kom till användning under andra världskriget, och i viss mån även efter kriget. Den tredje var ”specialkanonen m/02-51”, speciellt anpassad för värn.

8,4 cm kanon m/1881. Modellpjäs ur Armémuseums samlingar.

De 38 kanonvärnen i linjen byggdes ursprungligen för den ordinarie 7,5 cm fältkanonen m/02. Bristen på kanoner gjorde dock att man i de flesta fick byta denna mot den betydligt äldre 8,4 cm kanon m/1881.

7,5 cm kanon m/02 med de lägre värnhjulen.

Efter kriget gjordes försök med ett flertal olika kanoner bland annat 7,5 cm luftvärnskanon m/37. En pjäs som återfanns i ett stort antal värn längs de halländska stränderna. Men fler pjästyper och kalibrar provades, dock inga som fick någon större användning. De stor förändringen kom först när de gamla värnen började utrustas med stridsvagnstorn från flera av våra gamla stridsvagnar under 1960-talet och framåt. Mer om allt detta kan du läsa i den kommande boken TAGGTRÅDSKUST där värnens vapen naturligtvis har fått ett ordentligt utrymme.
Bland annat var ju kulsprutegeväret ett vapen som ingick i varje värn. Med hjälp av Beredskapsmuseet unika vapensamling kan vi visa de olika vapen, inte bara kulsprutegevären, utan även övriga vapen. Här är till exempel ett av de tre kulsprutegevär som gjorde tjänst i Skånelinjens värn.

Kulsprutegevär m/39 ur Beredskapsmuseets samlingar. (foto: Jonas Brane)

Ett kulsprutegevär som har tjeckoslovakiskt ursprung, och köptes in i stort antal till Sverige i början av kriget.

Söndagen bjöd på vackert väder så det fick bli en tidigt utflykt till Malmö och Ribersborg. Här fanns några frågetecken som behövdes redas ut.

Värn 443 på Ribersborg. Här som en del av hindren under en ridsportstävling. (början 2000-talet)

Värn 443. En gräsbevuxen kulle döljer värnet. (2020)

Lite längre bort längs samma grönområde ligger kanonvärnet 438 som efter kriget byggdes om till ett kanonvärn för just 7,5 cm luftvärnskanon. Värnet fick förlängas för att kanonen skulle få plats. Dagens sista besöksmål var Klaagshamn, en plats som för inte så många år sedan till en ganska kraftigt fortifierad plats. Utöver ett antal värn ur Skånelinjen, fanns här också minförråd med utrustningskaj och ett stort ammunitionsförråd för kustartilleriet. Idag är nästan allt borta och den gamla hamnen är nu centrum för det stora vindkraftområdet ute i Öresund.

Men ett värn fanns kvar och har fått en helt ny funktion – utsiktsplattform. Här har Malmö stad byggt en kraftig plattform med en fin utsikt över norra stranden i Klagshamn och Bunkeflo ängar. Även utsikten ut över Öresund och bron är imponerande, dessutom med Köpenhamn i fonden.

Värn 411 i Klagshamn.

Så efter ett par timmar var jag nöjd och kunde återvända till värmen inomhus. Trots det vackra vädret var vinden iskall, så det var skönt att komma inomhus. Men det är inte alla värn som får chansen till ”ett nytt liv”. Många gånger raseras de gamla värnen. Ibland kanske till och med utan någon större eftertanke. Frågan är om det som lämnas kvar är mycket bättre?

Värn 1103 på den lilla ön Horsö i Blekinge mellersta skärgård. (foto: Göran Mossberg)

Vet inte om det blev bättre..(foto: Göran Mossberg)

Visserligen finns det fortfarande många värn kvar ur den gamla befästningslinjen, både i Skåne och Blekinge. Tyvärr är det många av”pärlorna” som försvinner, och ibland kan man fråga sig varför? Men ibland kan man undra om det inte var bättre att rasera värnet. Som i nedanstående fall. Ett ”modern” pjäsvärn som fått bilda underlag för ett konstverk.

Pjäsvärn 2260 som konstverk(?)

Så då har det blivit dags för en stunds skrivande och justerande i boken. Boken som du kan beställa till ett mycket bra pris ytterligare några veckor. Gå in på FORT & BUNKER, klicka här, där kan du läsa mer om  boken, och också göra din beställning!

Så nu önskar jag en trevlig söndagskväll och hoppas att det besvärliga viruset inte blir besvärligare. Nu är det också snart dags för ett nummer av tidningen FORT & BUNKER. Är du inte abonnent? Då är det hög tid att bli det!

Bunkerhälsningar
Leif H